Det var många saker jag tänkt blogga om ikväll. Det var mitt hårklipp, det var recept på god osockrad musli, det var recept på supergoda köttbullar och det var om en första länk som jag och Arthur gjorde. En "mamma springa, Arthur cykla" länk (mätte med Garminen att vår gemensamma länk var hela 3,9 km efter att jag lämnat Arthur hemma för buu-kluben och drog samma pånytt).
Men sen gick jag i duchen och Sander var med och sen hände nåt när jag skölja håret och efter det ändra allt. Sander fick inte riktigt luft, hade svårt att andas, skrek bara och försökte hosta upp nåt. Dreglet och slemmet ran och han bara hosta och försökte kräkas. Vi såg inget i halsen, men i duchen med mig hade vi haft medelstora små plastdjur så jag misstänkte att han satt nåt sånt dit. Jag tveka inte en sekund när jag sa åt Micke att ring 112. Han börja säga att vi ska till läkare men jag tänkte inte vänta och se på att mitt barn inte får luft. Jag tala med larmcentralen och kände mig helt skakig i kroppen. Sander bara skrek och försökte hosta och få ut nåt. Som tur kom ambulansen snabbt. Micke hann påminne mig att jag ska klä på mig och så var den nästan där. Sander skrek bara. Sen kom nästa ambulans, vår ambulans och de sku köra några prover men det lyckades inte för han skrek så.
Nåja, de konstatera att där nog säkert inte är nåt för när han kan skrika så bra men de kan ändå inte utesluta nåt så vi kan fara till hälsostationen. Och eftersom det var frågan om mitt barn som grät och just hade försökt få upp nåt så ville jag fara. Nå han somna nästan i ambulansen och i vänterummet sov han ren djupt. Hans lungor lät bra, hans satur..(någo) var 95 och han skrek inte mera så vi fick komma hem.
Och jessus så jag är utmattad nu. Det var helt hemskt att vara i såntdär paniktillstånd och inte veta vad som hänt ens barn eller vad som kan hända (för mina biologi och läkarkunskaper är inte helt vad de borde vara).
Och djuren vi hade där var inte små så om nåt gått in borde de ha fastnat ordentligt. Men sen när allt lugna sig fundera vi om han kanske fick shampovatten över sig när jag skölja håret och om han samtidigt varit för länge under vatten och hållit på att storkna i vatten och illasmakande shampo och därför försökt få bort det. Eller sen har djuret farit i magen och det kommer ut efter några dagar.
Men vad det än var så tänker jag i fortsättningen göra som Micke gjort nu (nåt som irriterat mig enormt). Jag tänker inte tvätta mig själv när barnen är med. Aldrig mera.
5 kommentarer:
uch, som tur hände inget värre!
Usch vad obehagligt!! :( Saturationen=syresättningen av blodet, optimalt 100%, men allt över 94% är bra. Tur att ni klarade er undan med blotta förskräckelsen!
h. blivande barnmorskan
Anonym: Tack för kommentaren. Joo, för först fick de saturationen till 92 och därför flytta dem det sen till foten och fick 95 och jag blev sen och undra att var detdär 92 på nåt sätt under nån gräns.
Jag önskar att jag aldrig mera behöver bli sådär förskräckt. Det var så hemskt.
Ja usch så hemskt! Tur var hände inget sen sist och slutligen och ni klara er med blotta förskräckelsen!
Har tänkt på det flera gånger, skulle det inte vara fiffigt att de från rådgivningarna skulle ordna någå första hjälp kurser för föräldrar? I alla fall jag tycker att det skulle vara ganska viktigt att föräldrar skulle veta vad som bör göras när tex bárnet sätter nåt i halsen, faller och slår sig eller vad som helst. Dessutom skulle det ge en liten extra trygghet när man har lite mer kunskap. Dessutom då det skärs ner på ambulanser i alla fall här i österbotten helt galet just nu, vill man ju kunna hjälpa till så mycke som man bara kan i en nödsituation!
Vi fick ju kalla ambulans när jag föll i trappan med Malte som baby i famnen. Jag tappade ju honom och han slog ansiktet ganska rejält. Usch så jag minns paniken när man insåg vad som höll på att hända! Ringde ambulansen två gånger tilome. Det tog alldeles för länge för den att komma dessutom. Tur var det inget allvarligt för oss den gången heller, men det såg ju ganska groteskt ut..
Ne, hoh hoh!
Pia: Då när vi bodde i Helsingfors så ordnades det på familjecafe ibland info om första hjälp för barn och jag har till och med tränat med docka för att få ut nåt som fastnat i halsen. Men ärligt sagt så hade jag ingen nytta av det i denhär situationen, tänkte inte ens tanken på att jag kan göra nåt. Var så låst och det ända jag kunde tänka var att nu behövs hjälp. Just nu och jag kan inte göra nåt. Som tur kom ju ambulansen på ca 5 minuter men kan förstå att det på gläsare ställen kan ta längre. Sku säkert ha blivit helt galen då. Fråga nu ren i telefon många gånger att är den påväg ren?!?!
Och ambulanser är sånt som absolut inte borde skäras ner på, för sen när den behövs så behövs den faktiskt!
Skicka en kommentar