Acceptera ditt barn så som det är. Stöd och uppmuntra ifall det behövs, men tvinga aldrig.
Det är meningar som snurrat runt i mitt huvud sen torsdag. För jag börjar på riktigt fasa för att jag inte får Arthur att bli i klubben för sig själv på tisdagen. Och jag är så otroligt o-okej med det. JAG vill att han ska gå där. JAG vill vara en klubb-mamma. JAG vill ha en 3 timmar tumistid med Sander. JAG tror att det sku vara bra och nyttigt för honom att gå i klubben. Känns som om jag misslyckats totalt som förälder om jag inte får honom att bli där. Liksom det måste ju vara nåt fel på oss som har ett barn som inte kan gå på klubben. Antingen har han varit för lite med andra människor, för mycket med mamma eller så är det nåt annat som gått fel.
Men sen vet jag ju nog hur min blivande 3 åring är. Han är inte bekväm med andra vuxna, har aldrig varit. Han behöver mycket tid för att bli varm och bekväm med andra (men sen när han är det så är han ett yrväder och vill ha massa uppmärksamhet av dem). Han sku aldrig acceptera tröst av nån som han inte är helt bekväm med, han sku bara bli galen. De senaste dagarna har han varit så fast i mig, idag sku han inte somna på dagen för han skrek hysteriskt genast jag rörde mig ur fläcken. På torsdagen när det var öppen klubb så rusa han genast iväg då nån av tanterna försökte säga nåt åt honom. Och därför måste jag nu i mitt huvud acceptera att det kanske inte blir nåt av hans klubb-karriär, hur mycket jag än vill det och uppmuntrar och pratar gott om det. Jag kan inte lämna en hysterisk unge där och jag kan inte heller sitta och hålla honom i handen i 3 timmar för det är inte vad det går ut på. Och han måste ju inte gå där för jag är ju ändå hemma. Och eftersom alla tecken nu tyder på att det inte kommer att gå så måste jag förbereda mig mentalt, för det är ju inte hans fel och jag får ju inte bli störd på honom för det. Men ännu så önskar jag nog så gärna att det sku gå. Hoppas.
6 kommentarer:
Vår klubb har inte börjat ännu, men jag tror också att det inte blir nån klubb för honom. Han säger att han inte vill. Han hinner ju med det sen nästa år då han är närmare 4år.
Hoppas det blir klubb för er :)
När E började dagklubben för treåringar förra året var flera av barnen väldigt försiktiga, och många grät nog rent av vid lämningarna. Samtidigt såg alla väldigt glada ut vid hämtningen, så jag tror nog att de hade det roligt när de väl var där.
Försök att börja mjukt och stanna där med honom. Kanske han upptäcker att det går bra, och att han nog vågar och vill vara där ensam? Om inte är det väl bara att vänta tills han är tillräckligt mogen. Vissa barn vill säkert aldrig bli lämnade någonstans, och det tror jag att har väldigt lite att göra med hur barnet blivit uppfostat, och väldigt mycket mer med hurudan personlighet barnet har. Lycka till!
Tack för kommentarerna, känns lättande att få respons på sina tankar.
Johanna: Jag tycker att alla barn som är hemma och över 3 här gå i klubben så det är skönt att nån annan kanske inte kommer att göra det.
Sara: Det sku inte ens vara så farligt om han lite grät och snyfta men eftersom det bara eskalerar och om nån "främmande" försöker trösta går det helt i lås... Det att han inte förstår vad de säger hjälper ju inte heller.
Och det komiska är att han nog säkert sku våga vara där ensam, om inte tanterna var där. Här kan han bli ensam ute och vänta eller gå korta promenader på stugan själv, men genast om nån främmande närmar sig blir det paniiik. Nåja. Måste bara försöka.
Jag tycker du borde stanna med honom en gång hela 3 timmarna och lämna Sander och barnvaktas! Tycker int man kan vänta sig att ett barn ska vara okej med att bli lämnad på ett nytt ställe så där bara! Jag stanna en gång på klubben , med min känsliga 3 åring, lämna den mindre hemma och nästa gång var jag där 10 min, och så fråga jag i fall jag kan gå till butiken och han var okej med det! Inga Mamma sen mera! Nu efter sommaren vill han igen att jag ska vara med första dagen... så de lova jag honom, och hoppas på att de går lika bra som förra hösten!
Anonym:
Håller nog med att det är kallt att bara sådär föra till nytt ställe. Men här är det inget nytt ställe för det är exakt samma plats var det är öppen familjeklubb två gånger i veckan och med dessutom helt samma tanter som ledare. Så därför är det inte en helt ny plats.
Men nu har vi varit där igen två gånger på öppen klubb sen sist och idag var han så bekväm där och blev inte alls skrämd för tanterna. Och imorgon är Micke som tur hemma och kan vara med Sander då så då kan jag bli där och sitta hur länge som helst.
Och jätteroligt att höra hur det gick för er och att nån också gjort på det sättet. Hoppas det funkar för oss.
Skicka en kommentar