Igen ett inlägg om att vara stolt över sig själv.
Men jag är bara så jäkla stolt. Igen. Och bara tack vare löpningen. Igen. Bra för självförtroende dethär med löpning.
Lite bakgrundsfakta först. Den 1.9 ska jag och Micke springa midnight run i Helsingfors. Det är 10 km som springs i centrum efter 9 på kvällen (vi ska också hotellövernatta och ha tumistid, jee!). För några månader sen då vi anmälde oss så tänkte jag att det sku vara stil att springa det på under 1 h 10 minuter. Och det att jag inte ens varit nära en sån hastighet har hållit min träningsmotivation uppe. Oftast är tempo kring 8 eller 7.40. Bestämde därför att 1 h 15 minuter är mitt nya mål.
En annan sak som hållit den uppe är att jag för några månader sen också konstatera att jag väger alltför mycket, nåt som faktiskt kom som en överraskning (det att det var så mycket för mycket). Igår när vi var i simhallen vägde jag mig igen och konstatera att jag bara gått ner 1½ kg. Det kändes lite tråkigt speciellt då jag jag inte ätit så mycket onödigt och tränat så mycket mera än förr. Och sen så känner jag ju mig så mycket lättare och alla kläder sitter mycket bättre. (Men jag inser också att en långsam takt är bra och det viktigaste är att man rör på sig och mår bra och inte vad man väger. Sen har jag väl fått lite muskler också så de väger väl å)
Nåja. Det var bakgrunden det. Så idag for jag ut på en 10 km länk. Första kilometerns gick på 7.15 tempo, en annan med mycket uppförsbackar på 6.47 och sen hade jag sprungit 7 km på 50 minuter. Då kom jag på att jag sku kunna klara det på under 1.10. Så jag höll farten uppe och när jag var utanför dörren och klockan pep för 10 km så var tiden 1.09.52. Under 1 och 10 alltså. Sista kilometern gick på 5.46. Helt galet. För mig alltså. Det är roligt när man kan bli bättre och sen överträffa sig själv. Så jätte, jätte roligt.
4 kommentarer:
Jamen precis, jag går också runt i ett ständigt rus av gott självförtroende så länge jag tränar! Sen ska du inte stirra på vågen, muskler väger mer än fett och det är normalt att man snarare går upp i vikt än neråt då man tränar. Känn efter hur kläderna känns istället! Heja!
Jag har alltid vetat att träningsbiten fattats och att träning är nåt som höjer livskvaliteten, men ändå var det så otroligt svårt att komma igång. Och nu är jag som sagt helt säld. Hoppas jag aldrig glömmer det. Vill aldrig glömma det.
Och du har nog helt rätt med vikten. Den är bara så hög så den borde nog gå neråt, men eftersom kläderna faktiskt känns mycket trevligare så är jag nog nöjd!
Grattis Michaela - ville säga något peppande redan förra gången du hade bloggat om löpning. Det är så kul! Och jag säger precis som Sara, stirra inte på vågen, du känner ju själv att något hänt. Och om vikten faktiskt är för hög, kommer den att gå ner och stabilisera sej så småningom - bara du håller upp träningen. Ett tips - om du vill få upp farten (vilket ju faktiskt inte är något måste), försök få in lite styrketräning (inte så lätt kanske). Styrketräning och intervallpass!
Sus: Tack för den kommentaren och speciellt tack för tipset om styrketräning. För jag har nog funderat att det kunde hjälpa men på nåt vis får jag aldrig in det. Planerar ju att varje kväll göra nåt smått men sen gör jag en gång i veckan 10 magmuskler och that's it. Men nu när nån annan sagt att det sku vara bra så då kanske jag lyckas få in det lite oftare. Tack!
Skicka en kommentar