Jag sitter faktiskt och skrattar åt mitt föregående inlägg. Jag var helt vid bristningsgränsen då och om nån sku ha knackat på sku jag helt säkert ha flytt fältet. Men efter att jag skrivit inlägget börja det gå mot det bättre och efter att Micke kommit hem blev det riktigt fint. Arthur sov nog ingen dagssömn men han underhöll sig själv en stund tills Sander vakna och sen kom Micke ren hem 4.
Jag körde då bara snabbt till butiken efter färdigmat, mjölk och grönsaker och när jag kom hem så höll Micke på och damsuga* hela huset och barnen skrek inte mera. Sen kom jag också iväg på en länk och det kändes som att jag inte varit på en ordentlig länk på månader, lite tungt var det men jätteskönt efteråt, blev en sådär 7 km gissar jag (förstås var klockan utan batteri när jag sku ta den!) Sen kom också ena fotoboken från ifolor och i biblioteket fanns boken om temperament som jag reserverat. Och så har vi fått allt uppstädet och nu känns det riktigt trevligt att vara. Micke nattar just nu barnen och jag ska snart se på lite Good Wife.
*Fast det var just under damsugandet jag fällde några tårar. Micke lyckades få vår sovrumsspegel och gå i tusen bitar och sekunden efter det drog Sander ner en klocka och det kändes bara som att dethär kan inte vara sant... Men det var bara en spegel och dessutom en som var fult målad. Det jag sörjde mest var nog att Micke nu har 7 år med olycka.
6 kommentarer:
Huh vilken dag du haft. Kämpa på. Snart är nog Sander frisk igen och allt känns lättare och du kan titta bakåt och skratta lite till. 7 års olycka låter dock lite oroväckande...:)
Jag fasar ren för alla vinter och höst flunssor och magsjukor och sånt. Liksom hur ska vi klara av att hållas inomhus alla!?! Jag blir helt galen av det och likaså det friska barnet. Nu har vi ju varit ute 2 timmar på förmiddagen och typ 2 timmar på eftermiddagen. Måste försöka hålla oss friska.
Jag bävar också för sjukdomarna. Det är det allra största minuset med dagiset. Idag var vi och hälsade på inskolning och hela bunten barn hängde grönt snor ner till munnen och hostade en värre än den andra. Välkommen morgondag, liksom. Hoppas bara så mycket att deras sena dagisstart ändå ska ha liiite bättre immunförsvar än om de skulle varit ettåringar.
Bra att det känns bättre nu!
:) Mippe
Också jag är rädd för flunssor. Förra våren var storasyster sjuk och vi var hemma en vecka och det höll på att göra mig galen och då var ju lillebror ännu så liten att han bara sov.
Men det som hjälpte lite var att hitta på inne aktivitet. Vi målade med vattenfärger och fingerfärger, limmade tarror och såg på mumin på Dvd. Så fick vi dagarna att gå trots att vi inte kunde gå ut.
Problemet med alla pysselaktiviteter är att Sander kräver att vara med. Och det slutar alltid för Sanders del med att han äter allt. Äter vattenfärg, målar bara ansiktet, äter modellera... Ett ända klott alltså.
Skicka en kommentar