Sommarslut och ny sparkcykel

Idag är det första dagen som det kännts som att sommaren är över. Sommaren som varit alltför kort. Sku villa ha mera sommar. Mera landedagar och mera dagar med besök hos kompisar. Vi kom igår hem från stugan efter 4 nätter där. 4 nätter på stugan blir det nog inte mera fast den är nära. Nästa vecka börjar Arthur klubben (3 timmar en gång i veckan på finska) och många veckoslut är fullbokade ända till oktober. Sen märker jag hur jag börjar ha en höstinställning. Inställningen att nu ska jag ta tag i saker:Vi ska bli bättre på att tvätta tänderna på morgonen. Arthur ska börja äta mindre ketchup (=alltså laga maträtter som inte ännu är ketchup-mat som han också sku äta). Sander ska börja gå mera på pottan. Barnen ska springa och leka med boll mera och på det viset få utlopp för sin energi (nu börjar det funka att hänga på bollplan med båda då Sander också tycker om att springa och inte bara står och skriker när man springer bort). Tuttskrället borde Sander också bli av med, men det projektet känns helt omöjligt.*

Sander är så stolt och förklarar att det är hans cykel och visar att Sanders (hans gamla) är i lidret.

Å så bara flyger han fram.

Och gällande pedalcykel eller sparkcykel så föll valet på sparkcykel. När jag börja se det ur ett barns perspektiv, mitt barns perspektiv, så konstatera jag att sparkcykel är det enda rätta. Jag insåg att det viktigaste är ju att barnet har roligt, rör på sig och kan ta sig framåt på ett smidigt sätt. Han sku möjligen ren nu kunnat lära sig cykla utan stödhjul men det sku kräva så mycket lockande och lirkande och tränande och övande och när han först vill göra nåt när han kan det så blev sparkcykeln det bästa alternativet. Och han var så salig. Lärde sig genast använda handbroms och är så stolt när han kan sparka bort fotstödet själv.

Och tack Eva för snabb och smidig leverans!

* Fast just somna Sander för första gången nånsin utan tutt. Han hade nästan somnat i sängen men fick sen troligtvis ont i munnen/tänderna och börja gnyla och kasta ut tutten. Han ville inte ha den tillbaka fast jag försökte sätta den så jag tog sen honom i famnen och bestämde att försöka få honom somna utan den. Och somna gjorde han utan den. Nu borde jag då bara orka vara stark och gömma den och sen vandra och vagga honom på natten när han vaknar ochvill ha den. Men Micke jobbar natt så det lockar inte alls. Får se hur det går.