Juni 2016

Min bloggera verkar nog vara över eller sen kommer den tillbaka. Är iaf så glad över att jag har så massor bloggat och att jag har nåt att gå tillbaka till.

Nå, vad händer i juni 2016 då.

Jag har börjat min starka liv och ett liv där min kropp också ska må bra. Var förra veckan säkert 6 gånger på Aplico och mitt mål är att varje vecka vara åtminstone 4 gånger. Har börjat träna muskler vilket jag inte aldrig egentligen gjort och senast i samband med jompor för 7½ år sen. Så det var en stor glädje då jag märkte att jag klara av typ 5 armprässar med knäna i marken här för några dagar sen. Igår var jag på bodypump och idag är det inte trevligt att gå, men att dansa på zumba gick ändå bra, gillar så musiken.

Arthur har mest tråkigt och vill bara leka med komisar. Så han är nöjd nu för han är övernatten hos kompisen idag. Vi var på förmiddagen till Oittans Angry Birds park och inte kunde han leka där sådär länge och ordentligt utan kompis, först gnällde han om när han sku få matsäcken vi hade med, sen ville han ha glass, sen ville han fara genast till Ikea för att få glass och sen satt han nu bara på marken och hängde och vänta.

Om simmande. Bra att komma ihåg. Arthur simmar vad som jag tror att är 25 meter (djupa bassängen i Lojo) och han klarar sig bra i vattnet själv. Hoppar i var och hur som helst, igår gjorde han några gånger kullerbyttor från trampolinen, men han kom inte hela varvet utan landa på rygg. Simmar hundsim gör han. Sander har nog kunnat simma en längre tid, men är lite rädd och har inte kännt sig säker på det alls. De har en Wibit bana i Lojo nu på sommaren och i den måste man kunna simma för det är i djup bassäng. Och igår så våga Sander gå och han kunde hur bra som helst simma de 5 metrarna som behövdes för att komma till banan och det där banan sluta. Idag ville ha fara igen och pappa for med honom och de hade i 45 minuter non stop farit i banan =)

Mickes 3 veckor långa semester börja igår. Det känns kort. Och han har nog ca 2½ vecka kvar, eller iaf 2 men när vår framtid är så oklar och Arthur börjar ettan på hösten så tänkte vi att det är bäst att han sparar.

Vi har börjat gå i parterapi och det känns riktigt fiffigt. Är själv rätt upp och ner i och med den processen för mina reaktioner har varit så oväntade. Har mest suttit och gråtit där och det har börjat på en sekund. Känner inte igen mig och vet inte vem jag är. Fattar ytterst lite av processen och vad som är meningen att ska hända men känner ändå att det nu är den sista utvägen till ett trevligare liv och bättre stämning hemma.

Evilda är en pratkvarn. Hon lär sig så massor ord varje dag och börjar ren prata långa meningar nu. Har nu inte räknat men säkert 5 ord har hon sagt efter varann, kanske fler. Och jordgubbar, sötaste ordet nånsing, gomgommar. Och sen svara hon ett så vackert joo på frågor, eller då nää. Och allt man frågar svarar hon på, hon förstår allt som är frågor och så svarar hon riktigt rätt. "Saknar Evilda mama när mamma far på jomppa?" "Joo" "Ska vi kramas riktigt stort före du går till pappa" "Joo" och när jag kom hem "Min lessen mamma jomppa" och så kramades vi lite till. För mammig, det är hon med. Och famnig. Och hon ska bäras och sitta i min famn alltid när jag äter och sen ska hon vara med allestans där jag är. Helt normal alltså. Irriterande ibland, men inget konstigt i det. Och sen älskar hon att vara med sina bröder och att få vara med i deras lekar. Om de far nånstans så vill hon också dit, och hon vill göra vad det gör. Om de går ut klär hon själv på sig skor och mössa och sen är hon klar att fara efter. Och hon är snabb för hon vet att de inte väntar. Hon tycker om att vara med andra barn och gulligaste stunden var när hon på öppna dagiset dansa runt i ring med kompisen Stella. Superblyg i nya situationer men när hon är bekant så då pratar hon på och är bekväm. Hon är på många sätt jättelik Arthur, också till utseende. Ett krullhuvud är hon med, helt som Arthur var. Och Evilda var på sin första murre övernattning på veckoslutet. Vi förde Sander dit en gång och hon sku å ha villa bli. Satt i bilen å sa "min tur" hela vägen hem och så prata hon om det, att det var hennes tur att fara till Murre. Och i den saken var hon å helt säker. Joo, hon ville till murre övernatten och mamma kommer hem och hon blir där, och det gjorde hon sen med. Och vi hade huden, som väcket mig 3.40 första gången. Roligt.

Och det var det för denhär gången.

Och ja. Imorgon blir jag ekonomie magister helt officiellt. Jag är klar. Gjorde det jag aldrig tänkt jag sku göra, alltså myyycket snabbare än jag planerat först. Och nu är det över, och det är jag ju glad över. Tänker bara att jag sku ha kunnat ta det lugnare....

Har också sökt 1 jobb, men borde söka tusen till så att jag ens sku ha en chans att få nåt.

Glad över telefonen

Arthur blev inte alls superbesviken över sin telefon. Han blev glad. Sa "jee, jee" när han fick den och insåg att han sku få gå till ett ställe han förr inte fått gå. Sen när han hörde att det fanns radio var det spännande och när han hitta maskspelet. Det finna alltså ett spel, det traditionella "matopeli". Och fast det var knappar så förstod han väldigt snabbt hur det funkar. Tog några gånger innan han förstod att man ska trycka på luren efter att samtalet är slut men han har annars förstått det bra. (Sander igen så fick spela matopeli idag och lyckades under den tiden ringa mig och skicka meddelande medan jag natta Evilda). Arthur sku helst hålla i telefonen hela tiden och ta den med allestans.

Och kanske det gick såhär bra just för att han fick den först av kompisarna här i närheten och för att han inte sett nån i hans ålder ha nån annan sorts telefeon. Det blir säkert annat på hösten och han märker att det finns andra på hans klass med finare telefoner