Det är så otroligt konstigt att det gått ett halvt år sen jag skrev sist. Kan inte tro det är sant.
Och jag har ju egentligen så mycket jag sku villa skriva. Har så många gånger velat få ut nåt, men tiden, tiden. Har jobbat nu heltid i 6 månader så där är ju förklaringen.
Jobbet har varit si och så. Har lärt mig massor om vad som är min grej, vad kontorsjobb överhuvudtaget går ut på (hade ju nog ingen aning) och har nog lärt mig massor. Just nu har jag en bra period och trivs med mina projekt bra. Kroppen har inte alls tyckt om att börja jobba, den har protesterat på alla möjliga sätt. Ont i ryggen, ryggskott, styvhet och sånt. Men sånt blir det ju då man sitter 9½ h per dygn. Och att hinna jomppa nåt när den andra vuxna kommer hem 7-8 tiden och man själv måste och sov avid 9 för att orka upp 6, så är rätt omöjligt. Men försöker alltid nu och då.
Förhållandet då? Nå, det sku jag så gärna ha skrivit om. För om nåt varit upp och ner så är det det. Mitt jobb sku ju bli räddningen. Nå det blev det inte. Han börja ju också nytt jobb och allt föll på mig fast det nu sku vara jag som sku få jobba. Under sommaren har jag 2 gånger varit helt färdig att kasta in handduken, försökt prata om hur vi sku avsluta det på fiffigast möjliga sätt. Har inte sett någon utväg utan den som innebär skilda vägar. Och jag har känt alla känslor. Jag förstår så bra så mycket som jag inte förr förstått. Vill nångång skriva roman om det. Men han har inte varit redo att ge upp, och för några månader sen, då jag igen bara grät och sa att jag inte orkar mera, så fick vi på något sätt skeppet vänt. Och otroligt nog så har jag igen i vissa stunder kunnat känna mig så otroligt kär och så förälskad. Nåt jag aldrig trodde sku vara möjligt. Den känslan är ju bara för härlig. När man så vill vara nära den andra och kramas och pussas och prata.
Men orsaken varför jag ville skriva ikväll och vad jag ville komma ihåg. Min Evi. Min 3 åring. Min enda dotter. Hon som på inget vis uppfostrats eller levt i en rosa huff pluff värld. Men hon som är rosa prinsessa i själ och blod just nu. Pink/rosa definitiva favoritfärgen och Anna och Elsa (Frozen) största idolerna i världen. Hon sa att hon ville börja jomppa, jag fråga hurdan. "Pink" var självklara svaret. Idag fråga hon först "När blir jag stor?" följdfrågan var "När blir jag en stor prinsessa?" På dagisfotograferingen igår så hade hon två Elsa klänningar på varandra, för det hade hon själv satt. Hon vill ha klänning så att hon kan snurra runt och kjolen svänger. Förstås! Förutom prinsessa (som var helt nytt för idag) så ska hon bli babyskötare (eller polismästare). Hon sku så villa ha en baby och sköta baby, och hon tvättar dockans rumpa nonstop och dockan lyssnar inte och babyn är hungrig och får bröst. Evildas skötiver är något helt i egen klass. Och det är så fascinerande att se för det kommer sååå från henne. Senare idag fundera hon "När får jag en baby?" Joo. Lite får hon nog vänta.
Men det är sådär vad som händer här. Livet. Upp och ner. Upp och ner.
