Telefon åt 6 åringen

Det har nog varit prat om det ren en längre stund, men nu fick jag äntligen nåt gjort åt saken. Köpte alltså en telefon åt 6 åringen. Han har fått börja röra sig utanför hemgården tillsammans med grannkompisen på det vilkoret att han berättar var han är. Men ibland har leken fört dem nån annenstans, eller sen är området de varit på lite större. Och jag blir så nervös över att springa och leta efter barn. Dessutom så vill jag att han bara är supernära hemmet ifall det sku hända nåt, för då kan de komma snabbt hem, men med telefon kan de gå lite längre iväg. Sen så börjar han skolan på hösten och han ska gå skolvägen på ca 2,2 km och då vill jag att han har telefon. Så för mig är det viktigt att han har telefon. Han själv har ju väntat i evigheter på en telefon för att han har tänkt att han då får spela nonstop. Han har planerat att han skolvägen kan gå och spela... (Säkert och tryggt på alla sätt!). Så han kommer att bli jättebesviken för det han får är en sånhär:

Den kosta 25 euro och det enda man kan göra med den är att ringa och skicka meddelanden. Med minneskort kunde man fota också men inte ens det satt jag dit.

Men det är inte farligt att bli besviken. Det finns så många orsaker till varför det slutligen blev en sånhär.

• Den är liten. Alla telefoner med touch screen så är rätt stora. Var ska han då ha den när han springer i närskogen? I handen? Nää. Denhär borde rymmas i fickan.
• Den kosta 25 euro. Jag tycker det är för mycket ansvar åt en 6 åring att ge en 100 euros telefon. De går lätt sönder. Den kan i misstag falla i golvet. Den kan falla ur fickan. Den tappas. Osv. 
• Ren barn får fysiska problem av för mycket spel på telefoner och plattor. Barn stirrar alltför mycket på telefoner (som vuxna och som jag med). Barn borde leka i parkerna och inte hålla på med telefonerna. Med denhär kan man inte göra nåt i parken. Bara ringa mamma då nån skadat sig.
• Akkon håller länge och man behöver inte komma ihåg att ladda den.
• Abonemanget är sånt att det inte går att ringa utomlands eller till specialnumror. Man kommer inte till internet med den. Och man kommer inte till olämpligt material på internet med den. Jag har hört om ren två olika situationer där första klassister tittat på porr och jag kan ju inte stoppa det med en sånhär telefon, men jag vet iaf att mitt barn inte kommer in på sånt.

Och kanske han inte blir så besviken, för igår hota jag med att jag funderar på att inte låta honom gå iväg från våra gårdar då han inte meddelar var han är och det vill han ju inte. Så då blir han säkert glad när jag löst situationen med att han får telefon.... Kan ju hoppas på det alltid...

Gymstart

Jag har börjat på gym.

Jag blev medlem på onsdagen i Aplico och min tanke är att jag aktivt ska gå på olika jomppan och komma i skick under sommaren. Zumba var jätteroligt, typ roligaste nånsin, spinningen var svettig men idag gick jag på nåt med kahvakuula och det var bara så grymt. Alltså inte dåligt och inte ens tungt, det var bara omöjligt. Har inga muskler och om de inte finns ens nåt så går det inte att göra något. Jag kunde seriöst inte ens spänna magmusklerna för de var helt icke existerande. All kraft i dem hade ren använts till enbart rörelser. Jag bara skratta åt mig för det är helt löjligt att jag är i så dåligt skick. Och att jag då kommit på iden att testa den timmen.... Och helst sku jag ju bara gå på alla roliga timmar, men måste nog också göra någo muskelgrejer. Fast  i framtiden ska det nog vara den lägsta och lättaste nivån nånsin. Av tre magmuskler dör jag typ. Helt grymt att jag är i så dåligt skick. Men nu ska det bli ändring. Och jag är so excited!

Ett veckoslut

Jag ska börja blogga igen, tror jag.

Bloggen är bra terapi och jag ska nu hitta tillbaka till mig. Dethär veckoslutet var en bra början.

Det är 3 veckor sen jag lämna in min gradu och det har varit 3 helt fulla veckor. Nu börjar kalendern se tommare ut och saker börjar vara gjorda. Jag var i nåt skede jättetrött och superslut. Jag orka inget, tänkte om jag var sjuk, lågt hemoglobin eller nåt, men det var kanske bara återhämtning. Man kan ju inte orka hur mycket som helst.

Vårt nådendalsveckoslut med Micke var faktiskt jättelyckat. Vi prata hela vägen i bilen. Blev lite klokare, och vi ska fortsätta bli klokare. Det känns bra. Nu på fredag så hade vi alla ledigt, också Arthur fick ledigt från förskolan. Jag och Sander for på tumisstund (fick till födelsedagen) till naturhistoriska museet efter att jag lämnat in ansökan om betyg, och efter det gick vi lite i kampen (och jag kände mig igen så nöjd över att inte bo där). Och på kvällen hade jag vinkväll med två kompisar, och en sån jag satt fram emot så länge. När det varit tungt har jag bara tänkt på hur jag ska dämpa sorgerna med vin... Och det gick nog lite så. Jag har ju förr varit lite för god vän med alkoholen och ofta druckit för mycket. Nu har det gått 7,5 år sen jag sist haft krabbis. Har slutat vid typ 4-5 portioner (och jag har ju då varit 3 gånger gravid under denna tid) och aldrig mått dåligt följande dag. Nå. Lördagmorgon var nåt annat. Dog. Huvudet explodera. Kunde inte röra mig. Fiffigt att både testa salmare och tequila plus all skumpa.... Men där vid 11 så börja jag leva igen och kom hem igen. Micke och ena kompisens man plus barn hade varit hos oss över natten. Mamma hade också på moron hämtat Evilda till lande och det var så fridfullt. Det var trevligt att märka att utan Evilda är allt rätt lugnt och man behöver inte hela tiden vakta. Nu ha jag ju veta det, men ändå inte märkt det så bra. Och det är bra. För om några år (max 3) så är hon lika gammal som Sander, och då kommer man att kunna sitta i en solstol i timmar och bara chilla. Och därför vet jag att jag är så klar med allt som är babyn och småbarn. Att övervaka är inte min grej.

Sen tog jag ännu äldre barnen med till stugan och lämna Micke hemma på lörda och vi sov över på stugan första natten. Och på söndagen när jag kom hem for jag på länk. Och det kändes bra (orka jogga nästan 4 km). Och jag tror jag börjar vara över på den godare sidan nu. Jag tror på att jag kommer att få min ork tillbaka. Jag vill bli stark och energisk. Jag vill låta mig göra sånt jag gillar och jag vill må bra i mig.

Och snart är det sommarlov. 4 dagar dagis har Sander än och Arthur har två veckor förskola.

Frågetecken

Idag är det torsdag, idag skall jag gå på en halv timmes massage till öppna dagiset för 20 euro (Bra grejer i Lojo).

Från och med förra veckoslutet har jag försökt varva ner. Kroppen och knoppen har varit i fart sen januari utan någon vettig paus och eftersom jag motiverat mig med att det finns ett slut och jag vetat att jag behöver slutet så har jag faktsikt försökt ge mig en paus. Hinna ikapp livet och hinna tänka och hinna andas. På lördagen vila jag i trampolinen istället för att baka rabarberpaj till Sanders kalas. På söndagen låg jag en lång stund i solstolen och på det viset har jag försökt fortsätta. Samla krafter och tänka. Och jag har kommit fram till att jag vill läsa och jag älskar ju uppforstringsböcker och om relationer. Har påbörjat Thomas Gordons "toimiva perhe" och den är superfacinerande. Inser att mycket jag läst bygger på de 40 år gamla tankarna. Och jag sväljer faktiskt det. Tror att genom att handla barnen med respekt så lär de sig respekt. Om det är ett ämne jag sku kunna läsa hur mycket som helst om är det psykologi. Det är bara så facinerande.

Men nu när jag också har tid att tänka och läsa så inser jag hur långt från varandra vi hamnat i äktenskapet. Jag visste ju bättre men ändå har det varit sist. Och nu hoppas jag bara att det inte är för sent. Vi ska på veckoslutet på min födelsedagspresent till Nådendalsbad och hoppas att det nu inte blir total flopp. Har helt seriöst väntat på den övernattningen sen september. Ofattbart att det blir min första natt borta från Evilda, och hon är 1 år 10 månader. Och sen är det ju ännu Eurovisionsfinal, hade missat det. Som tur kan man se den senare med. Hejar på Ungern.

Och hela hösten är angstgivande. Sku helt lägga mig under täcket och inte tänka. Hur fan ska jag få ett jobb? Vad ska jag göra med allas vårdgrejer? Jag vet att jag är en bra anställd, jag är så den typen. Men jag har ingen erfarenhet och jag är så skit på att sälja mig själv. Jag är ingen försäljare. Jag vet inte ens vad för jobb jag ska söka eller vad det går ut på att jobba. Och jag tror att när man söker jobb så måste man vända varje sten, hoppa på huvudet och lite till. Borde gå på en massa evenemang och vara superaktiv. Men jag tror inte jag kan göra det.

Och vårdgrejerna. Fick ren från dagis lapp att jag måste välja 4h dagar åt Sander alla dagar eller 2-3 dagar vård. Fast jag ännu är studerande. Blir klar 22.6 och 2 månader håller man kvar sina gamla tider så från 22.8 har han rätt till 20h/vecka om jag inte har jobb. Och det är ju helt ok, det är typ den dagen han går tillbaka från sommarlovet. Hoppas bara att det sen genast går att få till heldag och heltid. Han kommer att vara 2-3 dagar för annars om han är halvdag så kan man ha så mycket barn i gruppen, då räknas han bara som en halvt barn (en vårdare får ha 13 halvdagsbarn). Så Sander är helt ok.

Evilda. Största frågetecknet, eller näst största. Har sökt dagisplats från slutet av augusti. Och vill ju ha henne hemme om jag är hemma. Men funderar ändå om hon borde gå typ 2 dagar 3 timmar för att komma in i det. Så att jag sen kan på kort varsel börja jobba. Sådär pang ta emot korta jobb och på det sättet komma in i systemet.

Och Arthur och eftermiddagsvården. Om han är till 4 så kostar det typ 120 euro/månad och jag vill ju inte ha honom där om jag är hemma och inte är det ekonomsikt lönsamt heller.  Men är rädd att om han inte börjar där så får han sen inte plats när det behövs. Och ensam hemma vill jag nog inte att han är efter skolan.

Det allra fiffigast ur ekonomsik synvinkel (för oss) och för oss som familj sku vara att jag stanna hemma bara och levde på arbetslöshetsunderstöd. Men det funkar inte med mina värderingar och jag sku faktiskt villa komma bort och göra något ibland. Sku helst jobba 60-80%. Men känns som allt är emot det. Borde ju också hinna stöda Arthur med skolgången och allt det.

Och pengar jaa. Har gjort två stora ekonomiska beslut som gör slut på alla våra besparingar. Visste inte ens att vi hade så mycket (tack till föräldrar som nångång köpt aktier och liknande) men nu far allt. Huset ska målas och varmvattenboilern bytas ut. Huset sku vi kunna måla själv. Men vi behöver paus. Så vi betalar överpris för att få det gjort. Och vårt värmvatten stärvar typ konstant för det är över 30 år ren så nu blir det också fixat. Och sen är alla pengar slut och inga resor kan göras. Väldigt trist, men ytterst vuxet.

5 årskalas

Igår blev mitt mittenbarn hela 5 år. Har svårt att fatta att han är ren 5. Och lång är han med, hela 122 cm ren.

Vi hade största firandet igår på riktiga dagen. Först paket på moron och kakao till morgonmål och sen kompiskalas på kvällen. Sander har mycket kompisar (fast han ibland känner sig utanför). Han börja i en ny grupp på dagis efter jul och har därfirån kompisar. Sen så har han kompisar i dem som är i galma gruppen och blir sen om ett år hans förskolekompisar. Sen har vi ännu grannbarn och kompisbarn som är kompisar. Så med en begränsad inbjudningslista blev det 13 barn totalt. Pojkar.

Och Micke var på jobb och mamma sku hjälpa mig. Nå, Evilda fick ju feber just då så hon for iväg med Evilda.

Men jag klarade det. Sådär just och just... Barn i grupp kan nog bli så hysteriska och överdrivna när alla försöker fjanta sig till uppmärksamhet. Vi börja med paketöppning (snurra flaskan) och det gick sin tid där. Sen hade vi födelsedagshippa men efter en kort stund ville många sluta. Nå då hade ren halv timme gått och vi kunde påbörja picnicen. Vi var ute för det var härligt sommarväder den 4 maj 2016. Och barnen fick sköta det själv medan jag rusa in och på några minuter laga ihop glasskakan. Som tur hölls alla på plats den tiden och bjudningen var enkel. Och efter glassen så börja trampolinhoppande. Jag var trampolinpolis och gränsen var 4 barn. Nå, några små olyckor skedde ändå där fast jag stod och vakta. Vissa barn gick in och lekte och antar att det funka smidigt. Andra sprang omkring och kasta vindruvor... Jag var glad att kalaset bara var en 1,5 h och nästa år så kör vi på flera kalas eller miljoner mera vuxna. Skillnaden till Arthurs 5 årskalas för 1½ år sen var enorm. Då var alla 9 så lugna och satt bara lugnt och lekte med lego. Undrar om det har att göra med att där var 3 pojkar och 6 flickor...

Och bjudningen. Barn äter för mycket socker. I allt finns det socker. I traditionellt kalas sku vi haft chokobollar, mockarutor, kex och kanske en godisskål och sen kaka eller glass. Alltså massor sött. Nu ville jag försöka nåt annat. Vi hade vattenmelon, vindruvor, popcorn och sockrade nötter och chips. Chips är nu inte bra men det är ändå inte socker. Och sen en glasskaka med sås och kex. Och alla tog inte glass och om det tog så blev det ändå bara där det sockriga. Som dricka hade vi burkar med juice.

Och ingen gåva hade vi heller åt barnen när de for hem. Jag tycker det är så förvrängt att man ska laga ihop nån kräsäpåse eller en godispåse. Alla har tillräckligt med saker och en liten typ eller sak behövs inte. Godis behövs inte heller. Det är bara onödigt på alla sätt. Barn gillar det joo, men jag hoppas att barn kan leva utan det också. Någon fråga efter sån igår och jag svara bara nej, att vi har inte. Önskar att flera också kunde stå emot det så att man kommer bort från det. Kalas ska vara en rolig tillställning där man är träffar kompisar och gör roliga saker och det viktigaste ska inte vara: "mamma ja fick dricka kokis" "jag fick massa godis".

Och ännu om gåvorna. Jag är förstås super tacksam men det måste bli nån hejd på kompisgåvorna. Jag tycker att en gåva får kosta max 10 euro och gärna kring ca 7. Det är helt ok för en barnkompis. Meningen är ju inte att det ska va nåt maffigt. Men dehär gåvorna va helt sjukt värdefulla, många av dem. Och nu medger jag också att jag ibland funderar att det blir för billigt men på riktigt så är det ju helt absurt. 

Klar

Idag har jag lämnat in min gradu och nu kan jag inte mera göra något åt den.

Jag är själv nöjd med den. Den blev väldigt praktisk och ytterst lite akademsik, men det är jag. Jag kan inte tåla såntdär att nu har vi en modell som vi ska testa om stämmer och jaa den stämmer. Jag uppskattar forskning, men dethär med teori och teoretisk/akademiskt kontribution är inte för mig. Min handledare upprepade orden "konceptualisera" då han gav feedback på min avhandling och jag bara fattar inte vad han menar. Jag var ren då så slut med gradun att jag hade tänkt lämna det där men så hitta jag nåt i mig och satt till en sak jag glömt att jag hade tänkt göra så nu blev den hoppeligen lite bättre. Egentligen hade det ju ingen skillnad men när jag nu ändå gjort så mycket kändes det att jag kunde sätta någon timme till på det. Men nu var jag alltså klar. En dag före Sander födelsedag.

För då nångång i februari när jag bestämde att jag gör den klar så snabbt som möjligt så lova jag barnen att till Sanders födelsedag är den gjord. Och det är en av orsakerna jag fick det gjort. För oss som familj var hela processen helt hemsk. April var mycket lättare och har ren lyckats glömma hur hemskt det var. Men jag vet att februari och mars var helt sjuka. Det kändes som att jag inte hann andas eller kunde göra det och det var fråga om att bara överleva till nästa dag och lämna allt annat till "sen när det är klart". Nu har det börjat lätta några veckor sen när jag sett slutet och insett att jag fått ihop texten. Det blev 65 sidor text baserat på 13 intervjuer.

Och jag vet att det var bättre såhär. Jag sku säkert satt massor mera tid på det om jag sku lämnat det till sommaren och då sku allt varit bort från familjen. Det har varit hemskt att ge över skrikande Evilda till Micke, hon sku ha villa vara med mamma ju. Sander hade en så hemskt vår och det berodde delvis på nån hemsk utvecklingsperiod men också för att vi hade det så tungt hemma. Det börja nångång i december, hans jobbigare period (jag tror ju massor på dessa perioder) och nu på våren börja det vara så utom kontroll att jag vissa gånger tänkte att nu ringer jag till rådgvningen efter hjälp. Jag brukar ofta hitta svar och sätt att hantera honom men denhär gången var det svårt, speciellt då jag inte hade tid eller ork med det överhuvudtaget. Jag vet ju att det gjorde det så mycket värre och jag gick igen över mina egna mamma gränser många gånger. Nu har det mirakulöst lugnat sig och jag har ens svårt att förstå vad som var svårt för vår nästan 5 åring. Men efter dagissamtal så slo det mig igen. Han ville bestämma över alla och säga vad man inte fick och fick göra och om man inte gjorde det så skrek han och slog och bet. Vi har haft såna strider och jag har fått sitta och hålla i den otroligt starka, långa 4 åringen och han har bitit mina armar och händer. Han har inte kunnat behärska sig själv över huvudtaget och har för nåt smått kunna bli arg som ett bi och försöka göra ont åt annan. Evilda älska han att picka på och kunde också göra illa åt kompisar. Om man sku säga nåt åt honom skrek han bara "Jag hör int, jag hör int, jag hör int" eller "säg int nå, säg int nå" och börja slå om man försökte säga nåt. Och jag skriver detta för att komma ihåg. Jag har ju ren nu lyckats glömma. Men det vände som sagt och jag kommer ännu ihåg när jag märkte att det vände. En kväll ville han i min famn och berättade då att jag var finaste mamman i hela världen och efter det blev han igen den söta kramgoda ungen. Förstås blir han arg ibland men det är så mycket mera kontrollerat och han medger att han gör fel. I nåt skede fundera jag på om det nånsin blir lättare med honom igen..

Och imorgon ska vi ha kalas för 5 åringen. För jag kan ju då inte låta bli att göra saker. Kör på fullt hela tiden. Fixar med kommande husremonter också. Och jag har inte ännu bestämt mig med kalaset. Jag är emot godis och jag är emot påsar som man tar med sig hem. Jag ska laga fruktspett eller fruktskålar och sen ska vi ha typ glasstårta. Men sen vet jag inte om jag ändå sku laga en sakpåse, eller en påse med en slickepinne, kanske en visselserpentin, ballong, tuggummi. Men det är ju bara kräsa och vill inte understöda det heller. Som tur ska det vara soligt och fint och vi ska ha picnic ute har jag tänkt. Och en massa lekar, bara jag nu kommer på några.