2 åringar

En två åring.

Och jag är så glad att det är den sista. För två åringar är så härliga, men samtidigt jobbiga. I min värld är två åringar lättare än 1 åringar, men 2 åringar är ännu inte som 3 och 4 åringar. Före jag börja vänta Evilda så drömde jag om 3 barn över 3 år. Nu sku jag kanske säga, 3 barn över 5 år. Nå iaf över 3 år. Jag vill kunna prata och debattera och argumentera med barnen och sen sku man tillsammans komma fram till nåt. Med min förstfödde har man kunna göra det länge, länge ren. Med min tvåa som nu då blivit 5 så är vi nog inte riktigt där än. Men han är så annorlunda. Och han får såna "hjärnsläpp" då det inte finns nåt i hjärnan alls. Men har hört att det i den åldern också händer massor i hjärnan och det ändrar någo banor och så. Nå. Men iaf. Om några år så har jag inte mera något småbarn. Och det väntar jag nog på. Dethär är min sjunde (7!) sommar hemma med barn, och åttonde totalt tror jag.

2009: Vänta jag Arthur och sluta jobba som servitis rätt tidigt då jag hade foglossning. Slappa största delen av sommaren.

2010: Första sommaren med Arthur. Var på lande när Micke sommarjobba nära och hade tråkigt med Arthur. Vi var helt fast i varann och det var så slött och jag kunde inte göra nåt alls.

2011: En sommar som var allt annat än tråkig. Den var helt hemsk. Sander var pyttebaby och Arthur med. Räckte inte till på nåt sätt och hanterade inte situationen som jag tänkt eller önskat. Var på stugan och hemma i Havshagen. Köpte radhus i Lojo. Helt hemskt.

2012: Arthur var nästan 3 och Sander hade blivit 1. Bodde i Lojo och var mycket på landet. 1 åringar är rörliga så var säkert stressig sommar då med.

2013: Ännu rätt tung sommar med en nästan 4 åring och en som fyllt 2. De hade ju roligt med varann men ännu massa uppassande och basvård och hit och dit och så.

2014: Början av sommaren var lugn och skön. Nybliven 3 åring och en som var 4½. De lekte tillsammans och då börja det vända det tunga. Och då föddes Evilda och resten av sommaren gick fastklistrad i henne då det var kokhett.

2015: Var mest hemma i nya huset och var så slut då alla bara sprang in och ut och Evilda efter som inte fatta nåt. Hemskt tungt.

2016: Nu. Blivande skolbarnet har mest tråkigt. 5 åringen får stärv ibland och 2 åringen är nu 2 och hittar på typ allt genast man gör nåt annat. Och sen är det ju hunden som snart blir 1 som också är med på stugan. Och vi har också varit på stugan nu några veckor. Och det är skönare än hemma. Man vet ju typ var alla är. Men ännu har det nog inte vänt och undrar om det nånsin gör det. Allt händer samtidigt och man hinner aldrig med. Det ska på pottan eller så glöms det och så vågar inte nåt äldre barn gå själv på wc och så sticker getingar eller så hämtas sand på terassen eller så skäller hundskrället eller sen ska man vakta simning och sen håller nån på att falla i och det är bara ett enda kaos.

2017: Sommaren det kanske vänder då jag inte har nån 2 åring mera att se efter (eller baby eller 1 åring). Sommaren som jag säkert inte mera har ledigt eftersom jag hoppeligen har jobb då.

Så ja. Det var mina "lov" det. Fast en enorm lyx är det ju nog. Men på inget sätt en lätt lyx eller en slappar lyx, utan mera lyx i att få vara med sina barn och få vara ute.

Och 2 åringen ja. Hon pratar mera och mera. Min och mina är superpopulärt och mig. "Mamma tutta mig" "MIN mamma" (och så klöser hon Athur som försöker sitta i famnen), "Inte tutta". Och stilla är hon aldrig. Skall alltid äta i min famn. Blir arg som ett bi då Sander retas med henne och tar nåt av henne (förstås är det han som gör det) och slår honom. Hatar tandtvätt över allt på jorden. Hatar hårtvätt nästan lika mycket. Har blivit förtjust i Frozen och Elsa utan att se det nåt mer och är förtjust i sina Elsa småbyxor. Allt är hennes och hon vill ha allt. Hon äter alla andra mat utom sin. Hennes hår är så krulligt att det inte är nån hejd och människor i butiken kommenterar till och med det. Hon sover brevid mig varje natt. Sluta amma henne 1 vecka före 2 årsdagen och före det amma jag bara före sovdags och hon somna till det. Men nu gör jag inte det mer och det är hemskt att lägga henne och sova, för mig. För alla andra är det lättare. Ångrar det ändå. Sku gärna ha lätta nattningar resten av livet.

Och nu sku jag kunna fortsätta men ska på body pump.