Harmoniskt

Jag har lugnat ner mig och är harmonin själv. På söndagen då Micke kom hem från kryssningen var jag allt annat än det, jag var ett vrak. Helt förstörd och kraftlös och så låg jag och grät i en halv timme för jag var så slut. Det är så ofattbart att det suger alla krafter ur mig att vara själv med barnen längre stunder. Men det är så intensivt och hela tiden är något dåligt och hela tiden ska man kämpa och uppmuntra och hindra och helt enkelt vara en förälder. Jag är så mycket bättre på det när jag kan göra mitt och ibland ha någon att dela det med. Och nu har Micke haft semester sen söndagen och har det ännu 2 veckor och just nu känns allt bra. Jag är så redo att själv stiga in i arbetslivet och sen sku jag bra kunna se mig att Micke sku ta en större roll hemma, t.ex. jobba mindre.

Och just nu har vi haft det trevligt med Micke i 5 dagar, och det känns så skönt och alla har det så skönt hemma. Och det är ju så vad jag alltid vill, men när det inte är så lätt. Och i goda stunder har jag så svårt att fatta att det inte är lätt. Just nu tycker jag ju om min man, har t.o.m. för första gången på säkert ett år kunnat säga att "jag älskar dig" åt honom (och dessutom menat det), men när det är som jobbigast så känner jag mest av allt hat, vilket jag just nu har så svårt att förstå. Nu har vi då gått i parterapi i ca 8 månader och nu vet vi ju mycket om oss själva och vad det är som klämmer och vad som låser sig och i lugna stunder är det ju lättare att förhindra att hamna i eländigt mönster men då när det är stressigt och hektiskt är det ju svårt. Jag hoppas så på att vi blir bättre på att hålla det bra för man märker genast på barnen att de är mycket lugnare. Och barnen är så glada att pappa är hemma och jag är nu helt bra på att låta Micke vara som han vill med barnen. Jag har också insett att vi har styrkor som kompletterar varandra med barnen, jag reder upp saker och är bestämd med hur man beter sig mot andra, och funderar på känslor och bakomliggande saker och jag har koll över hur dem är och läser dem rätt bra. Medan Micke sen igen är super på att leka med barnen och vara med dem på ett lekfullt sätt. Busa, bygga legon, härja. Jag försöker ju nog också, men med mig är skrinnande alltid mera tråkigt och mitt legolekande går ut på att jag sorterar bitar eller något liknande.

Dålig fiilis.

Toppen mamma fiilis denna morgon.

Evildas första dagisdag efter typ 3 veckors jullov. Och förstås får jag världens utbrott på morgonen åt ungen som nu igen vägrar sätta kläder på sig. Först ett långt projekt att få innekläder på och sen igen en massa försök till utekläder men inte blir det ju nåt. Och sen när alla andra äntligen hade klätt sig(bad dem 8.27 att börja klä på utekläderna och slutligen var de klädda typ 8.42.) och jag ren gått ut så då kommer 2½ åringen utspringande i innestrumporna. Och så måste också de bytas. Och jo. Jag flippa. Och då känns det extra hemskt att sen lämna barnet snyftande på dagis. (Och joo ja bad ju om ursäkt i bilen för mitt dåliga beteende, arg får man bli men man behöver inte skrika sådär eländigt. Och förklara igen nåt om dåligt humör före mens (Jag så hatar det!!!)).

Nåja. Imorgon ska vara en bättre dag.

Redan januari 2017

Nå, 2016 tog slut och nu är det ren 2017. Året då allt ska bli bättre. Nå idag känns det faktiskt inte så, och då är det ju bra tid att blogga igen.

Vårt jävla luftvatten värmepump skit så bråkar bara. Nu hade den igen stanna för att den inte fick ström. För att nån jäkla ask ledde strömmen fel, och sen nåt till. Inget kan liksom funka som det ska. Jag överväger oftare och oftare att flytta nånstans där nån annan sku vara ansvarig för precis allt tekniskt (men inte på riktigt för läget var vi bor är så bra och vi har så bra grannar)

Och jobbsökningen suger bara mera och mera. Idag blev jag på riktigt störd. Får ju typ varannan dag nåt meddelande om att jag inte kommit vidare i processen eller något sådant, men idag fick jag denna text
"Olemme nyt tutustuneet hakemukseesi liitteineen, vaikka cv:si oli kiinnostava, toiset hakijat vastasivat hakukriteereihimme hieman paremmin."

Och jag fattar ju att det är den som skickas till alla, men kraven för jobbet var endast att man sku vara nyutexaminerad eller på slutrakan med logistikstudier, att man lär sig snabbt nya saker, att man kan kundservice och att man pratar finska och engelska. Och jag är allt det, så då stör det att nån annan passar deras kriterier bättre eftersom jag på pricken uppfyllde just de kriterierna. Så om de har några "gömda" kriterier så borde de ju meddela det, eller inte skriva sådär åt såna som passa kriterierna. Dessutom försökte jag flera gånger ringa och fråga mera om jobbet för jag var inte riktigt säker om jag sku söka då det var långt borta, men fast jag ringde vid ca 4 olika tillfällen kom jag inte fram. Dessutom hade deras ansökningsprogram en massa stärv.

Sen ringde de en dag från en rekryfirma och de fundera på om de sku skicka mig till företaget på intervju. Nå har inte hört nåt därifrån heller. Och då harmar det att det var Sander som hämta telefon och han svara på vägen och det var säkert tyst hur länge som helst åt den som ringde...

Nå. Egentligen har jag nog kämpaglöd, iaf lite, är bara så ofantligt störd på jobbsökande. Har nu en rätt klar bild av hur det går till, men vet inte vad jag ska göra så att jag ska komma till intevju. Har nu lagat en snyggare CV och sen ska jag gå på CV kurs och kurs om att bättre nämna vad man kan och sen ska jag börja på en 9 veckor lång "työnhakubooster" som är 3 timmar i veckan. Och jag tackar och tar emot allt, jag vet själv inte riktigt hur jag ska göra, men vet att jag vill jobba.

Och eftersom det här jobbsökande på riktigt tar en helt sjukt massa tid så har jag också bestämt att Evilda från februari får en till dagisdag, så då är hon sen 3 dagar på dagis i veckan.

Och Arthur väntar bara på att jag får jobb så att han får börja eftis. Han vill byta fifa kort och i skolan får man inte ha dem framme.

Och vad ännu suger?

Nå kanske det att jag nu är 5 nätter själv med barnen. Micke jobbar 3 nätter i rad och sen börjar han sin semester med att fara på två nätters kryssning. Och jag är bara dåligt på att vara alltför mycket med dem, behöver mycket paus. Och det att jag har ont i rumpmuskelerna, fast det är nog kanske bara bra, irriterar bara lite ibland. Var på RVP timme igår och det var effektivt.

Och vädret suger ju.

Och det att mitt hår är smutsigt och jag ju egentligen borde gå i duschen.

Jaa, och det att jag igår kväll natta 2½ åringen i 1 timme (exakt). Och det kommer jag säkert att göra idag, imorgon, i övermorgon igen. Vi är nu där var hon behöver dagsömns men det påverkar kvällssömnen genast.

Och något positivt kunde jag väl komma med.

Luftvärmepumpen snurrar igen och gubben kom genast och fixa det.
Evilda sover dagssömn och det tog bara ca 20-25 minuters gående att få henne och sova.
Arthur får en kompis hit efter skolan (annars gnäller han bara om tråkigt)
Jag lever. Vi alla är friska.

Sen blev det för svårt.