Olyckan

Idag hände sommarens värsta sak.

Vi är hemma nu och så var vi i parken. Barnen cykla utanför före vi sku just fara hem. Sander cykla lite i pulkabacken. Sen går han upp för hela backen, jag säger väl nåt om det men konstaterar att han nog borde veta vad han gör. Brukar inte begränsa deras rörlighet så mycket för tycker att det är bra att de lär sig egna gränser och så vet de också ganska bra sina gränser.

Men nu stod Sander högst upp i pulkabacken. Och så lyfte han upp fötterna på sparkcykelns bräde. Då börja jag skrika. "Bromsa, stanna, nu, stanna!!!" Men det gick för fort. Det for racerfort. Jag kunde inte göra nåt, bara önska att det sku sluta bra. Han susa ner med racerfart för backen är brant och man såg skräcken i ansiktet. Sen var han nere och jag börja nästan pusta ut men då flög han. Över cykeln och så gled han på högra sidan av kroppen längs med asfalten. Jag rusa ju dit till det gråtande barnet (fast helst ville jag gömma mig). Tog i famnen och krama bara. De andra mammorna kom och titta på honom och jag ringde till Micke. Sen våga jag änligen se vad som hänt. Ena ögonbrynet slog han upp, en stor bit på armbågen var helt bar, under armhålan slog han sig och så blåmärken och skrubbsor på benet. Värkmedicin, Blixten, puts och plåster och allt blev lugnt.

Men inom mig har det bara pyst. Liksom den skräcken när man ser hur han glider längs med marken och inte kan göra nåt. Och sen också att inse att 2 åringar kanske inte är så smart och nog inte borde få åka nerför backen sådär (fast jag hade ju tänkt han sku bromsa och ha fötterna nere) och att de mest är mitt fel när han nu har så ont. Jag sku genast ta över hans smärta. Stackars liten.

"Ja vill cykla mamma!"

Dethär är en cykelhistoria.

När Arthur var 1 år och 9 månader börja han cykla med den minsta av Pukys sparkcyklar. Ifjol när det var dags för Sander att ta över den minsta så fick Arthur den största av sparkcyklarna, denhär. Då fundera jag länge om han sku få en vanlig pedalcykel utan stödhjul eller en större sparkcykel, men beslöt sen att det viktigaste är att han tar sig framåt och har roligt så valet föll på sparkcykel. I år igen så har jag funderat hela sommaren på om Arthur ska få en 16 eller 18 tums cykel, han är ju ändå över 108 cm lång. Den minsta sparkcykeln börjar bli liten åt Sander och han ska få den större sparkcykel. Märket har jag hela tiden varit säker på. Jag har konstaterat att Puky är av utmärkt kvalitet och funkar precis som de ska och då behöver jag inte testa nåt annat. Sen funkar ju allt så bra på Polkuped så alla cyklar är också beställda därifrån.

Beslöt mig sen för en 16 tums cykel. Tänkte att det är lättare att börja med sån och sen kanske Sander ren får den nästa sommar och då är han ännu bara 3 (för den ungen har nog sån cykelbalans och far som ett spjut fram och åker ner alla backar med benen uppe). På tordag sökte vi den från posten och på kvällen kunde Arthur prova den för första gången. Som bakgrund kan jag berätta att han några gånger cyklat med nån parkkompis cykel som har stödhjul och pedaler och en gång så trampa han en trehjuling på snadistadi, så han har inte trampat på pedaler många gåner i sitt liv. Men till torsdagkvällen. Vi satt sadeln lite högre, just så att tårna tar i marken men inte nåt mer (vill att han ska ha styrka i benen att sparka med). Sen instruera jag honom och sprang efter och höll i sadeln. Efter några rundor börja jag släppa mot slutet och det gick bra. Handbromsen kunde han bra använda eftersom den stora sparkcykeln också har handbroms. En halvtimme öva vi då och då kunde han ren fara långa sträckor själv men var orolig i nedförsbackar och vid starten. Idag på söndag så sku han villa cykla hela tiden. Han behöver ännu hjälp för att komma iväg (fast ibland hjälper jag inte men han tror att jag gör det) men efter det går det hur bra som helst, han cyklar helt som man ska och jag är inte alls orolig över att han sku falla, själv är han ännu lite försikti i nedförsbackar.

Det gick bara så otroligt smidigt och han är så nöjd. "Jag tycker så mycket om min cykel mamma". För den har ju ringklocka, en "lippishållare" och en lite flagga där fram. Själv konstaterar jag att en 18 tums cykel sku ha gått riktigt bra åt honom som första cykel, han sku ha klarat det lika bra och den sku gå längre åt honom.

Och Sander då. Nå jag visste inte ens att Micke gett den större sparkcykeln åt honom. Han var så nöjd när han fick ny cykel och han fatta sig också genast på handbromsen. Sen gick han hela dagen omkring med den på gården och for iväg varje gång vi gick till vägen och cykla.

Väldigt lyckade cykelbeslut vi gjort med andra ord.

Och så bildbomb på det:

Stockholm 2

Vi överlevde Stockholm och alla var med när vi kom hem. Vi gjorde så massor där men shoppa hann vi inte alls med. Jag gick 1 timme i butiker men konstatera att jag inte behöver nåt och att jag lättare shoppar på nätet. Museer, som jag aldrig förr gått i i Stockholm, har vi sett massor av. Förutom Skansen, skansen-akvariet och junibacken så blev det armemuseet (Arthur var salig!), musikmuseet (Sander är en blivande trummis), Aquaria (jag var inte så imponerad, sea life är mycket bättre) och Vasamuseet (alltså vau!!! kön var lång men Arthur ville dit och det var nog så värt det). * Sen igen hem med båten och nu var barnen så mycket mera bekväma och världsvana att det var lite svårare att hålla ordning på dem. Som tur fick vi sista bordet till buffen och maten där var riktigt, riktigt god och det var fräsht och fanns stort utbud. Barnen satt snällt när de just fått ny leksak och sen så tog vi också lite shaun the sheep till hjälp på slutet. Sen var det igen lekland och mumindisco och nu var Arthur så med på discot, helt annat än när vi for.

Väldigt, väldigt lyckad resa. Enda vi borde haft med var kopplet (selen) åt Sander för den ungen har fått utbrott vid typ varje övergångsställe för han ska då inte hålla handen och han ska bara springa själv och inte ser han framåt och.... Ett annat är en ståbräda till vagnen. Nu har vi oftast burit en.


*Vi hade alltså köpt stockholmskortet och ville få ut så mycket som möjligt av det.

Stockholm

Båtresan gick så superbra. Det var faktiskt på riktigt trevligt och barnens spänning och förväntan var så otrolig. När vi gick in på båten och Sander såg mumin så börja han krampa totalt så Micke fick ta honom i famnen. Och han var så spänd och nervös men fick ändå sin lilla hand att vinka. Och så vinka han åt mumin och de följande 10 minuterna sa han bara "Sander vinka Mumin". Sen var lekplatserna toppen på båten och dit kom också mumin och så fick de en chokladpeng av mumin. Och så krama båda mumin så hårt på mumindiscot och sen titta de med spänning på clownerna. Maten åt vi på bistro maxime och lyckligtvis tog jag och Micke bara för och efterrättsbord för då gick det rätt snabbt och barnen orka fint, speciellt då Micke var och ge glass åt dem (bara 4 bollar åt Arthru =)). Natten gick bra och Arthur sov uppe för första gången.

Igår kom vi till Stockholm och hämta först väskorna till hotellet Clarion Sign och sen for vi till Skansen och ännu efter det Junibacken. Junibacken var helt nytt för mig och det var bara så otroligt fint. Var så imponerad! 8 böcker kom vi hem med därifrån. Halv 7 var vi på hotellet efter en hel dag på gång. Sander gick genast i badkaret när vi kom in och låg där och njöt. Arthur hade svårt att somna när det varit så spännande och sen vakna han alltför tidigt då det kom så mycket ljus in i rummet, så får se vad det blir av denhär dagen. Och hotellet jaa. Ett konstvärk med glas allestans och sneda vinklar. och vårt rum på 10e våningen och jag som inte tål höjder. Men nåja. Borde njuta av utsikten bara.

Jobbigt

Mitt jobbsökarstatus är nu uppe vid 14. Och jag har inte blivit kontaktad från ens ett ställe. Från vissa har jag fått info att jag inte blivit vald till intervjuer och så har det skrivit att det varit 150,170 och 220 sökanden. Jag hatar att söka jobb. Ge mig ett jobb nu.

/Är hemma i Lojo medan mamma vaktar barnen på stugan och Micke är på konsert. Jag söker jobb, tvättar kläder och packar för Stockholmresan som börjar imorgon. Och Arthur väntar så. Det första han sa idag när han vakna 10 (!) var att: " Far vi nu?". Men sovmorgon fick nog inte jag. Sander vakna 8. Fast för vissa är det ju nog också sovmorgon.

3 rätter morgonmål- dag

Jag sitter och försöker förstå mig på borren, den vägra öppna sig. Sander pussar och kramar mamma.

Såhär högt var projektet när vi täckte in det för natten. 

På lördag kom jag på att vi behöver ett komposterande utedass till stugan. Och eftersom inget ryms in där den gamla byttan sitter så behövde vi också ett hus för wc:n. Så på måndag drog jag med barnen till S-rauta (får nu massa bonus!) och shoppa Biolan utedass och ett Luoman Lillevilla hus som är 1,4*1,4 meter. Igår hämta dem hit allt. Och jag har nog många gånger ångrat projektet. Det var ju ett helsike att få en rak grund och att få dit någo betongklossar som allt sku stå på. Så när Micke fått det gjort och for på natt-tur så fick jag äntligen börja bygga ihop bottnet som bara blev snett. Och snett är det ännu för det vägrar bli rakt. Och sen har jag hamnat såga av en massa balkar, med sådär 2 mm, för det har på inget vis gått in fast jag använt all min kraft och de borde ha gått in. Och sen när jag såga ut golvet så gick sågen av och så har det regnat till och från idag så att jag hamnat gömma undan alla delar emllanåt. Men nu är bytta på plats, väggarna på upp till hälften och konsturktionen har både dörr och trappor. Snickrare ska jag aldrig bli och eget hus ska jag aldrig bygga. Finns inget som är roligt i att bygga, bara enerverande. Och jag kommer att vara nöjd bara golvet eller väggarna inte faller in och att allt på nåt sätt går att pussla ihop trots att allt är snett.

Barnen har inte fått mycket uppmärksamhet från min sida sen igår och mat har jag inte heller hunnit laga, så idag blev det 3 rätter morgonmål efter varann. Arthur har också gått hela dagen i pyjamas och jag och Sander var i sovkläder enda tills klockan 1. Men maten (tycker det är intressant att senare läsa vad man ätit):

Till morgonmål åt vi naturell yoghurt med ekologiska hallonmysli och rågbröd med ost och tomat.

Till lunch åt vi havregrynsgröt med smör/indiansocker/hallonsylt med rågbrödssmårgåsar.

Vi snickra med Arthur hela tiden Sander sov och när vi kom in var klockan 5 över 4 och då sov ännu Sander (han vaknar vanligen senast 3) och så åt vi mellanmål först halv 5. Corn flakes, mjölk, banan och nektarin.

Sen vakna Micke och han fick hjälpa till med bygget. 7 börja det igen regna och Micke sku snart igen på natt-tur (sista före semestern!) så det blev grillkorv och majs. Själv åt jag gammal pasta-tonfisksallad för jag gillar inte korv. Vattenmelon till efterrätt.

Kvällsmål är ett måste för barnen så de fick äppelbitar halv 10. Slutligen somna Sander kvart före 11 och Arthur några minuter tidigare. För sen vid nattningen så måste vi ju prata om allt precis. Märks så på dem att jag inte riktigt hunnit med dem på samma vis som förr och att pratbehovet är enormt, iaf för Arthur. Sander sku bara sjunga han.

En 2 åring

Finaste charmören!

Här surar han över nåt och gick och gömma sig i hörnet.

Min lilla salamander är ju ren 2 år och 2 månader. Fast liten har han ju aldrig varit. Som 2 år 1 månad så var han 14,5 kg och 97 cm lång (om jag nu kommer rätt ihåg här på stugan). Maj månad var tung med Sander. Han skrek NEJ åt allt och han hade utbrott hela tiden, speciellt alltid då han vaknat. Kunde skrika i en halv timme och allt var fel och han sku bara vara i famnen och skrika. Men sen efter 1 månad lätta det lite och efter det utvecklades hans ordförråd med racertakt. Han pratar på hela tiden nuförtiden och kan nu avända mig/dig/din/min helt på rätt sätt. Han berättar vad som hänt och svarar på frågor och börjar bli en riktig människa. Spårket är nog så viktigt!

Utbrott får han nog nu som då men nu är de lättare att hantera, eller jaa, jag har väl lärt mig vad man ska göra och vad som funkar med honom. Jag vet att jag inte får öppna yoghurtburkar och försöker inte ens på det, och bananen får jag bara öppna lite, lite i ändan och kalsongerna klär han på själv. "Fälv" eller "Hälv" (alltså själv) använder han massor. Och bara han får göra själv går allt bra. Sen måste man också förbereda honom för ändrade situationer och ge tid så att han hinner säga "hej, hej" åt sakerna.

Blöjan har nog dagtid varit borta länge, 3 månader, och nu händer det sällan olyckor. Ibland blir det snurr på snoppen och då kommer det på kläderna, men annors säger han till bra. Nattid har han ännu blöja och ibland är den torr och det sku nu kanske gå utan den men jag vill helst sova på natten så har inte ens provat att lämna bort den.

Motoriskt är han rätt likt Arthur som snart blir 4 år. Gör allt som Arthur, fast förstås inte med samma säkerhet som Arthur.  Hoppar som en kung i trampolinen, så jättehögt och säkert. Sparkcyklar super, klättrar allestans, springer och hoppar. Simma går bra i innebassäng med simringar men i sjön har han inte ännu simma en enda gång.* Det är för kallt, och då har jag simmat varje dag i några veckors tid så det är inte brist på förebild. Och ja, idag var Lojo sjö 23 grader varmt.

Han ÄR ännu jättemycket och han är ena stunden så supergullig medan han nästa kan skrika över "ingenting". Och hans gullighet är så härlig. Ibland när jag nattat endast honom så kramas vi och så viska vi "älskar dig" åt varann och så pussas vi lite och han är bara så söt! Han tycker om att pussas och kramas och kommer alltid ihåg att berätta åt mig "pussa pappa bene". Sen om han gjort ont åt nån så går han och pussar och pajar där det kommit ont. Charmig är han också och älskar att vara i centrum och så att alla ser på honom. Han är bekväm med andra människor och är inte blyg med att tacka eller krama eller berätta. Han är vår "sjåpagåpa" som bjuder av sig själv massor. En sån sötisunge! Och när andra människor är med får han sällan utbrott, oftast bara med mig. Men överlag är han ganska positiv, som Arthur med. Säger att det saker var roligt, att maten smakar gott och sånt.

Han sover på dagen i 1½ h och på natten från 9-halv 10 till halv 8-8 nu på sommaren. Han är jätte mammig och nu har jag ju varit hela tiden med barnen. Jag får bara torka rumpan, jag får bara blåsa och trösta när han har ont och om jag är i närheten så ska jag göra allt. Kommer att bli spännande att se hur dagisstarten går, det är liksom svårt att säga. Antingen går det toppen, eller sen floppar det helt. Bara 3 veckor dit...

*Eller idag har han simmat för första gången, skrev denhär texten igår. Och efter att han blött ner hela sin kropp så gick han upp och börja skrika som en stucken gris och jag fatta inget. Sen när jag skrek att vi har handduk och fråga om han har kallt så svara han "iskallt" och så fick jag värma honom en lång stund. Och idag är det säkert 24 grader i vattnet.

Mitten av juli

Nu är det igen 1 vecka sen vi var hemma sist. På stugan har vi varit hela tiden. Nästan. För Micke hade ju ögonlaseroperation förra tisdagen och då besökte vi också Jari och Dannu i stan på kvällen. På onsdagen var Lee på landet med oss 1 natt. På fredag var jag och barnen till torget och köpte 4:e 5 kgs lådan med jordgubbar för sommaren. På lördag var det 2 årskalas i Kyrkslätt och sen "Ståhlbergsk" träff på stugan efter det. På söndag var det härlig slapp dag med 8 km länk, simning,strand och solstolshäng. På måndag körde jag Micke till stan för igen en ögoncheck (han hade vakat hela natten på jobbet) och köpte dyra underbara springtossor, adidas adistar boost. Och igår så kom vi hem till Lojo igen för att sköta banksaker, söka jobb (det går så skit på den fronten) och reservera sommarresa.

På fredag har Micke jobb igen och så jobbar han fullt i 8 dagar och sen börjar hans 3 veckors semester. Jag har länge velat fara nånstans då och funderat Estland, Polen, Köpenhamn och Kolmården. Var helt inne på Kolmården ännu igår men räkna sen ut att det blir för dyrt. Eller då sku man hela tiden måsta vara så sparsam på resan och det är tråkigt. Så istället blir det nu 2 nätter båt från Helsingfors och sen 2 nätter i Stockholm. Bilen kommer inte med. Och jag ser faktiskt fram emot det massor. Nu är jag igen redo att fara på båt med barnen (1½ år sen sist och då det var helt kaotisk, mest för att det gick för lite på barnens vilkor) och jag tror det blir riktigt roligt. I Stockholm ska vi ta det lugnt och gå på Skansen, fara till Junibacken, kanske Vasamuseet och sen köpa svenska böcker. Vi ska också åka tunnelbana och spårvagnar och bussar och göra sånt barnen älskar. Äta gott och svara på tusen frågor. Ska bli toppen. Och det är bara 11 dagar kvar till det.

5 veckor

Om 5 veckor börjar barnen på dagis och mitt liv som det är nu tar slut. Dessa 5 veckor ska jag njuta. Idag söker jag jobb och vi sov inatt hemma efter 9 nätter på stugan. Imorgon far vi som tur tillbaka till stugan och jag slipper se vår vildvuxna gård här hemma.