En 2 åring

Finaste charmören!

Här surar han över nåt och gick och gömma sig i hörnet.

Min lilla salamander är ju ren 2 år och 2 månader. Fast liten har han ju aldrig varit. Som 2 år 1 månad så var han 14,5 kg och 97 cm lång (om jag nu kommer rätt ihåg här på stugan). Maj månad var tung med Sander. Han skrek NEJ åt allt och han hade utbrott hela tiden, speciellt alltid då han vaknat. Kunde skrika i en halv timme och allt var fel och han sku bara vara i famnen och skrika. Men sen efter 1 månad lätta det lite och efter det utvecklades hans ordförråd med racertakt. Han pratar på hela tiden nuförtiden och kan nu avända mig/dig/din/min helt på rätt sätt. Han berättar vad som hänt och svarar på frågor och börjar bli en riktig människa. Spårket är nog så viktigt!

Utbrott får han nog nu som då men nu är de lättare att hantera, eller jaa, jag har väl lärt mig vad man ska göra och vad som funkar med honom. Jag vet att jag inte får öppna yoghurtburkar och försöker inte ens på det, och bananen får jag bara öppna lite, lite i ändan och kalsongerna klär han på själv. "Fälv" eller "Hälv" (alltså själv) använder han massor. Och bara han får göra själv går allt bra. Sen måste man också förbereda honom för ändrade situationer och ge tid så att han hinner säga "hej, hej" åt sakerna.

Blöjan har nog dagtid varit borta länge, 3 månader, och nu händer det sällan olyckor. Ibland blir det snurr på snoppen och då kommer det på kläderna, men annors säger han till bra. Nattid har han ännu blöja och ibland är den torr och det sku nu kanske gå utan den men jag vill helst sova på natten så har inte ens provat att lämna bort den.

Motoriskt är han rätt likt Arthur som snart blir 4 år. Gör allt som Arthur, fast förstås inte med samma säkerhet som Arthur.  Hoppar som en kung i trampolinen, så jättehögt och säkert. Sparkcyklar super, klättrar allestans, springer och hoppar. Simma går bra i innebassäng med simringar men i sjön har han inte ännu simma en enda gång.* Det är för kallt, och då har jag simmat varje dag i några veckors tid så det är inte brist på förebild. Och ja, idag var Lojo sjö 23 grader varmt.

Han ÄR ännu jättemycket och han är ena stunden så supergullig medan han nästa kan skrika över "ingenting". Och hans gullighet är så härlig. Ibland när jag nattat endast honom så kramas vi och så viska vi "älskar dig" åt varann och så pussas vi lite och han är bara så söt! Han tycker om att pussas och kramas och kommer alltid ihåg att berätta åt mig "pussa pappa bene". Sen om han gjort ont åt nån så går han och pussar och pajar där det kommit ont. Charmig är han också och älskar att vara i centrum och så att alla ser på honom. Han är bekväm med andra människor och är inte blyg med att tacka eller krama eller berätta. Han är vår "sjåpagåpa" som bjuder av sig själv massor. En sån sötisunge! Och när andra människor är med får han sällan utbrott, oftast bara med mig. Men överlag är han ganska positiv, som Arthur med. Säger att det saker var roligt, att maten smakar gott och sånt.

Han sover på dagen i 1½ h och på natten från 9-halv 10 till halv 8-8 nu på sommaren. Han är jätte mammig och nu har jag ju varit hela tiden med barnen. Jag får bara torka rumpan, jag får bara blåsa och trösta när han har ont och om jag är i närheten så ska jag göra allt. Kommer att bli spännande att se hur dagisstarten går, det är liksom svårt att säga. Antingen går det toppen, eller sen floppar det helt. Bara 3 veckor dit...

*Eller idag har han simmat för första gången, skrev denhär texten igår. Och efter att han blött ner hela sin kropp så gick han upp och börja skrika som en stucken gris och jag fatta inget. Sen när jag skrek att vi har handduk och fråga om han har kallt så svara han "iskallt" och så fick jag värma honom en lång stund. Och idag är det säkert 24 grader i vattnet.