Förskolestart, dagvård och ankntyning

Klockan är kvart före 11 och Evilda sover ren dagssömn. Hon var idag svårast att väcka på morgonen och hon sku nog så gärna ha sovit längre och då väckte vi henne 20 före 8. Men hon har varit helt konstig sen lördagens MPR-feber. Gnälligare, gråtigare, ännu famnigare och ytterst bröstsugningsglad. Tycker inte att vaccinet borde ges åt så små och sku inte helelr ge den nu om vi inte sku fara på resa. (Inte många dar kvar till Kroatien nu!!!)

Arthur börja förskolan idag och Sander börjar dagis imorgon. Vi var hurtiga idag och cykla de 2 km det är dit, så jag och Sander får ju cykla över 8 km idag då, de e ju hurtigt!

Och jag är helt klar att börja vardagen (fast det nu snart igen blir avbrott), eller kanske mera avsluta sommarlovet. För jag har nog varit så slut det sista veckorna, några dagar har varit bättre men mest har jag varit trött och irriterad. Just nu är jag inne i en period då jag inte förstås hur människor skaffar flera barn och jag funderar nog hur det kommer sig att jag har 3. Har aldrig tänkt att det tredje är nåt mer än det andra men måste ha glömt hur det är med en 1 åring. Eller hade definitivt glömt. Allestans och ingenstans och allt e dåligt och bara famnen är bra eller sen ska man göra nåt man inte får och hela tiden måste man ha koll och ögon i nacken och detdär gnället! Alltså det är helt på riktigt så att jag inte kan göra nåt i köket utan att ha henne i famnen och om jag sätter ner henne så skriker hon som en siren, helt hysteriskt. Och om hon inte är i famnen klättrar hon upp på alla stolar eller upp i sin stokke stol och så sitter hon där och väntar på att få mat. Det är så extremt allt med en 1 åring. Och så ska det ju vara. Just så. Men jag och min ork är inte riktigt där nu. Sku ju aldrig byta ut henne men tänker nog ibland ändå hur lätt det sku ha varit med bara 2 barn... Men ja. Några år till och sen saknar jag väl denhär tiden.

Men nu lite bokprat igen. Och anknytningsteorier och dagvård. Förjag såg en länk till Erja Rusanens bok, hoiva, kiintymys ja lapsen kehitys och börja läsa lite utdrag som var gratis. Det borde jag ju inte gjort, och det ska man inte göra om man satt eller sätter sin under 3 åring på dagis. De kom ut för några år sen och är dagiskritisk, eller kritisk till hur dagis är idag, och baserar sig på massa forskning. Och jag håller nog med och förstår helt bra. Under 3 åringar borde ha en vuxen att ty sig till och få tröst och förståelse därifrån (och enligt boken den vuxna som har skött den enda sen födseln). Alla vuxna ska inte funka för så små barn för de ska hinna knyta an och få ett band till en vuxen (och det kan tydligen ta upp till ett halvt år). Så för små barn borde det betyda att det alltid finns en sån vuxen på dagis som är deras vuxna och som de kan gå i famnen på och bli tröstad av, och vissa dagis har ju egenvårdare, så de e ju bra. Men sen är de ju borta eller slutar och sen måste man bara acceptera andra. Kvaliteten på dagvården kan vara dålig och det kan vara ett ställe där man bara förvarar barn. Allt dethär leder sen till aggressivare ungar (precis som det ofta står i tidningar att dagisbarn är i dag aggressivare, men då försöker man få det till föräldrarnas fel men vad om det är dagvårdens fel på grund av hur det är uppbyggt?), sociala problem och svårt i sociala situationer. Det som just dethär stycket är inne på.

 Och här om just dethär att folk inte ska bytas hela tiden:

Sen berättar hon också att det är normalt och friskt att barnen protersterar när man blir lämnade.

Och ännu om det som jag tycker många glömmer i alltför många situationer. Man tycker att barnen är besvärliga och jobbiga med föräldern, speciellt med mamman, när man sen träffas igen efter en dagisdag eller längre tid bort. Man tycker kanske att barnet borde vara glad att ses igen så som man själv är men det är ju kanske helt tvärtom. Och det är ju fakiskt helt normalt så. Att borta så orkar barnet hålla ihop och upp humöret men sen när trygga, bekanta mamma kommer så blir det bara jobbigt och dåligt.  

Men en superintressant bok säkert, ska nog säkert ta och läsa hela fast jag igår var helt förstörd över att Sander börja dagis som 2 åring och att jag troligtvis också sätter Evilda i dagis som 2 åring. Eller nåja, nu är jag ju igen osäker på det. Tycker det borde vara mera prat om barns behov och barns psykiska utveckling och anknytning och speciellt att det sku politiskt hända nåt där. Det att man sen planerar förstora dagisgrupper efter att man läst sånthär är helt oförstående. Och jag förstår ju också att inget är så svartvitt och allt dethär som står så gäller ju barn som knytit an på ett tryggt sätt och har en bra omgivning att vara i osv.

Och om jag nu sku börja min studiegång på nytt (vilket jag definitvit inte ska) så sku jag nog satsa på nåt med barn och utveckling och psykologi. Det är bara så intressant. Och om jag sku få börja göra vad som helst i världen så sku jag grunda ett dagis som jag sku få vara föreståndare på. Och efter det sku jag säkert inse hur omöjligt allt är igen, men... Nä. Men ett motion/utomhusdagis där det finns tillräckligt med personal (massa mera än minimi) det sku vara ett spännande projekt. Tror att så mycket av grunden för livet ligger i de första åren och det borde satsas så massa mera på det och välmåendet där.

Och dethär var ju igen en salig röra, men just vad jag tänkte på nu. Och klockan är inte mera kvart före 11 utan 4 och Evilda sov halv timme på dagen och nu somna hon igen i cykelsitsen när vi cykla hem.