Kött och ansvar

Jag har inte sett MOT programmet, jag vet bara att jag inte klara av det. Är så känslig. Men jag förstår att det är grymt och eländigt mot djuren och nåt jag aldrig sku villa understöda, jag vill inte betala för det, jag vill inte att det händer och jag vill inte vara del av det. Jag vill helt enkelt inte köpa sånt kött. Det var lätt att besluta att i år blir det ingen julskinka (Micke var också med på det konstigt nog), fisk är ju ändå så mycket godare. Men nu är frågan vad som ska hända med resten av maten. Jag tänker äta upp leverkorven här hemma (värra än att lida och dö för att bli mat är att ha gjort det i onödan och allt bara hamnar på soptippen) och sen sluta med köttet, iaf nöt och gris, troligen också höna. Sen är bara frågan vad det blir för mat för resten av familjen eftersom jag ju sköter allt som hör till matlagning och inköp av mat och planering. Jag kommer nog inte att köpa mera maletkött (nå det enda jag gör med det är makaronilåda) och gris har vi inte haft på länge. Grejen är att jag inte heller tror att mjölkkor slutar sitt liv på ett bra sätt, eller ens har ett bra liv, så jag sku villa äta mindre mjölkprodukter. Att helt sluta går bara inte. Sander (och Evilda ibland) dricker mjölk, vi alla äter yoghurt och fil, jag älskar gräddfilssåser och fetaost är ju så gott. Ost är också vårt enda pålägg. Att hitta substitut för allt det sku bli för dyrt och sku bara inte funka.

Och på tal om att sköta saker. Igår fundera Micke sådär smått när Sander ska börja vara mera på dagis (han är oftast 3dagar/vecka och har pappadagar då jag har skola) och tänkte att när Arthur också är mera. Senare kom det fram att Micke inte visste att förskolan är alla dagar och då har ren Arthur varit där i 2½ månad. *Suck*

Just nu upplever jag det igen smått störande att allt ansvar och all kontroll ligger på mig och jag vet ju att det inte kommer att ändra nånsin för hur många gånger har vi nu inte pratat om det och det sägs nåt i stil med "jag ska börja laga mat 1 gång i veckan", "jag ska kolla bankgrejsen" men aldrig så händer det ju sen ändå. Och saker är ju aldrig så svartvita, men ändå... var står det att det endast är jag som ska inse att lakan och handdukar nångång ska bytas och tvättas eller att blöjor ska köpas?!

Idag när jag körde till stan för en ytterst onödig halv timmes grej (visste jag ju inte på förhand) fundera jag på hur jag aldrig trodde vi sku komma var vi är idag. Jag och Micke träffades för 10 år sen och vi var så kära, och vi var det i många år, alltid pussades och kramade och gullades och var superjobbiga. Jag trodde seriöst att vi alltid sku vara så. Nu är vi nog ytterst långt ifrån det. Och det är inte ens svårt att se varför det gick så, ändå är jag lite överraskad, jag trodde vi visste bättre och var bättre förberedda. (Det var vi ju inte alls)

Mammas fest.

Min mamma fyllde 60 och hon ställde till med fest med 50 tals tema. Festen var på lördagkväll och hela familjen var bjuden (hon visste väl att Micke annars sku få bli hemma med barnen för hon är vår enda barnvakt). På festen diskutera jag med min bror och vi konstatera att vi inte kommer ihåg nästan nåt av hennes 50 års fest som var i samma lokal och att vi inte gjorde nåt för den festen. Nu så gjorde vi båda massor. Min bror kom hem förra veckan från Bali bara för att han laga förrätten till festen med 65 pers, det var olika plocksaker som man plocka åt sig vid bordet. Till huvudrätt var det en kräftsoppa som min moster igen lagat, den serverades också vid bordet. Jag har nu hållit på med allt möjligt för festen och det har tagit massa energi, varit och fudnerat hur borden ska vara, sittplacering, programblad, efterrätt och sen till slut programmet. Jag fick lov att hålla lekar och det funka helt otroligt bra. Trodde att alla sku vara negativt inställda till det men så verka det inte alls, borde kanske ännu haft nåt... Det var 4 stora bord och börja med att dela ut en lapp där det stod att man sku bli tyst och att det var en tävling och att skicka lappen vidare. Efter det var det en bordsstafett där man sku säga vem man är åt sitt bord och springa runt stolen och sen sku nästa börja. Sen hade jag en där man sku flytta kikärter med sugrör och sen sku man bygga ihop en pompom. Det var tråkigt att fundera på dem ensam bara för var så osäker, men är glad att allt var en överraskning åt mamma.
Sen hade hon en som hjälpte till i köket men annars gjorde vi resten och det blev ju ändå rätt mycket springande.

Jag var helt på övervarv och helt superglad och energisk och kunde typ inte ens äta för det var så spännande (och jag hade supertighta strumpbyxor då jag köpt någo såna som spände extra mycket) och roligt. Jag satt i mammas bord brevid mamma och Micke satt med Evilda. En barnvakt satt sen med resten (7 stycken varav 3 st skolbarn) i ett annat bord och hon fick sen springa efter Evilda resten av kvällen. Så jag fick servera och hålla i trådarna men också dricka skumpa och en snaps. Och dansa precis så galet som jag älskar att dansa. Sådär tokighetsdansning. Älskar sånt och att vara på sånt humör. Behövs inte ens alkohol till det utan bara ett såntdär bubbel i kroppen, sådär som när man är superglad och på övervarv.

Efterrätten var en glass och godisbuffet. Fanns massa godisar och sen vaniljglass med såser och fyllningar. Jag höll också ett tack för maten tal och börja med: "tack för maten den var god, bättre mat fick grannens ko, 8 spydde, 11 dog." Jag och några få skratta. Men jag tycker ännu också det var roligt.

Barnen var vakna superlänge. Tror jag tog Evilda till rummet med madrasser bak halv 11- 11 tiden när de andra tog glass åt sig och gav bröst så att hon somna (i bröstmjölken är det lika mycket alkohol som det är i blodet, som om det är 0, 5 promill så är det bara 0,5 promill i bröstmjölken och inte alltså procent). Sen fick barnvakten sitta där och kolla att hon sova. Micke satt också Sander och sova vid samma tid. Arthur hade ju megasvårt att somna och ville inte alls. Han var ännu vaken 1 och tror han somna först halv 2. Han spela på telefon där före och gjorde säkert nåt annat med, tiden gick så fort. Han somna sen så att han satt och titta på när vi dansa i Mickes famn och ögonen gick bara fast. Halv 3 starta vi hemåt efter att Evilda vaknat upp och sen var vi hemma 3. Natten var hackig och fick Evidla och sova igen efter att hon gnällde 8 men 9 måste jag stiga upp för då vakna Sander med. Arthur väckte vi 11! (Allt sommar tid) Jag var helt döslut igår.

Jag har eländigt lite foton, men hann inte tänka på fotande alls. Önskar jag sku ha fota godis/glass bordet, det var så fint.

Mamma!

Bevin. 

Jag var till frissan och mitt hår blev högt och jag hitta rött läppstift med. 

Jag var och hjälpa till före och Micke kom med barnen. Evilda hade både underskjortan och klänning fel väg, så att knapparna var framme. Jag hade köpt vita skjortan och tyckte att den såg kort ut när jag såg den på henne men hann inte reagera mera på det. Nästa morgon märkte jag att den var storlek 68 istället för 86 som hon egentligen sku ha. Jag sku säkert ha märkt det när jag klädde henne men nu gick hon i en många numrror för liten skjorta. Hennes skor hitta jag på loppis för 1 euro. 

Lägg till bildtext

Här hade han somnat, men sen vakna han när Micke försökte få honom till madrassen... Uthållig kille. 

Evilda 1 år 3 månader

Nu har jag märkt att vi har kommit förbi baby stadiet med Evilda. Hon visar att hon förstår och hon börjar vara mera av en riktig människa som förstår nåt man säger.

Hon har de senaste veckorna börjat säga mamma och nu kommer det hela tiden och hon ropar också på mig med det. Pappa säger hon också och alla barn går under namnet Arthur. Det var också det första vettiga hon lärde sig säga, Aatthu. Hon älskar att tvätta händerna och att själv tvätta tänderna. Hon visar hur man spottar och sen ska kranen vara på och hon ska skölja tandborsten själv, hon riktigt springer in på toaletten när de äldre tvättar tänderna. Sen visar hon hur brorsorna kisar och säger "ishi" och putar fram magen vid wc-byttan. Brödrarnas kalsonger är bäst och hon tar dem själv från lådan och sätter på huvudet eller på ena benet. När hon vill gå ut hämtar hon skorna och sen tar hon tröjan och visar hur man sku kunna sätta på den. Hon nickar med huvudet när hon ätit klart och det är väldigt snabbt efter att hon börjat, sen sitter hon inte stilla mera. Helst sku hon sitta på en vanlig matstol och äta som de andra. Om nån sätter ketchup/salladsdressing/sylt så märker hon det genast och visar att hon också ska ha. Ingen kan äta nåt om hon inte också får. Hon kan också visa och peka och sen vrida på handen och visa att det vill hon nu ha. När hon vill ha bröst så smackar hon och sätter huvudet mot bröstet och lutar sig bakåt. (Jag ammar oftast efter att hon ätit och hon får nog inte alltid då hon vill ha.)  Hon vill vara med och spela alla spel och trycka på kimble tärningen eller sätta gubbarna på plats eller bara hälla ut alla speldela. Hot Wheels banan är bäst och hon sätter bilarna och rulla ner för den och skrattar. Kökslekar gillar hon med.

Hon sover ännu i vår säng och det är helt okej för då behöver jag inte stiga upp på natten (har faktiskt nu många nätter legat hela natten i sängen!). Eftersom hon var flunssig så fick hon igen bröst på natten och det har ju blivit på, men det får vara max 1 gång och efter 4. Om hon säger nåt före så säger jag åt henne att nej, inte nu, senare, nu ska vi sova och det brukar hjälpa. På dagen sover hon ute.

Jag är glad att hon får vara hemma för jag vill att 1 åringen ännu får röra sig fritt och vara "fri". Får klättre på alla stolar och göra som den vill. Får stiga upp från matbordet när den ätit klart. Får fara och vara och göra och inte vänta.

Tumisdag med Arthur

Idag var en dag som Arthur väntat superlänge på. Tumisdagen som han fick till födelsedagen. Sander fick också på våren som gåva en tumisdag och vi var till sealife och borgbacken då och det ville Arthur till först. Men vi har grannar som brukar fara till Tallinn för några timmar och det lät som nåt Arthur sku gilla så vi körde på det. Och som han väntat. Tumisdagen. Bara han och jag. Evilda som 1 åring tar ju massa kraft och tid och energi för hon är allestans så allt blir mest avbrutet och råddigt och så, så jag fattar honom totalt.

Båten gick halv 11 (10 sku man vara där) och det tog två  timmar dit och sen starta vi hem halv 5 (4 sku man vara vid båten) och så var det två timmar hem. I land var vi 3½ timme. Först hade jag funderat Kadrio.. (någo) parken och museet man kan leka i där. Men det var rätt långt att gå och orka inte börja fundera på bussar och hur de funkar och sen var vi rätt trötta på båten efter att vi åt buffet morgonmål där. Så vi gick till Kalev Spa och simma. Det var riktigt lyckat. Sen lite yrande mot båten och vi stanna på mitt favoritkafe/restaurang som heter typ bonaparte bistro och var jag var tyvärr så mätt efter att tagit några tuggor av en äcklig hamburgare Arthur fick i simhallen (då han förstås blev hungrig just då) så det blev capuccino och macarones (älskar såna!). Sen hann vi snabbt via det stora köpcentret intill Tallink terminalen och hann köpa en hot wheels banadel för alla tre barnen (Evilda älskar hot wheels banan) och en mössa åt Arhtur. På båten vila vi lite genom att titta på tv i lekrummet och sen handla vi lugnt och länge i tax freen, spela med de nya monster high-uno korten, åt franskisar, chips och godis och sen var vi igen i land.

Tänkte först att det kan bli slött med båten för det är ju så tråkigt men det var helt skönt att inte behöva gå och inte behöva göra nåt utan bara sitta och spela kort, prata och äta snask (värre sockerråtta en Arthur finns det inte så hans ätande är i vanliga fall väldigt begränsat). Sku bra ha kunnat bli en natt med honom i Tallin och bara ta det lugnt, han är jättetrevligt sälskap och han är fifig och kommer med bra funderinga och frågar och man kan diskutera med honom. Och jag börja se trevliga sidor med Tallinn och sku bra kunna tänka mig att fara dit för några nätter med resten av familjen, där finns ju massor att göra.

Skrivperiod i skolan

Nu närmar sig period 1 mot sitt slut och det är bara skönt. Har haft en sån skrivperiod att det inte är nån hejd på det. Har skrivit långt över 15 000 ord denhär hösten (tydligen räknas uppgifterna i ord nuförtiden) för förutom dendär corporate sustainability där man varje vecka sku skriva har jag också gått academic writing och där också ska vi skriva (förstås) och göra nån sorts studie, som jag lämna in idag. Barnen har haft höstlov hela denhär veckan och jag har varje sekund Micke varit hemma suttit vid datan och skrivit. Eller nåja. Vi har också varit hundvakter åt mammas söta lilla Donna valp som snart är 10 veckor och sen har jag också hjälpt till inför mammas festförberedelser. Och förstås lagat mat och städat och skött allt det. Och hundvaktande sku ju vara lätt om inte Evilda var livrädd för hunden och krävde famn hela tiden.

Men jag hoppas att det värsta skrivande är över för en liten stund nu. Nästa period är det en mera läskurs (tror jag) och sen ska jag bara fixa på den texten jag skrivit nu i academic writing. Och sen är mina kurser nästan över. Bara semin kvar och där börjar man skriva gradun. Så på våren ska jag skriva, skriva, skriva för då är det gradudags. Och det är helt okej för sen är det slut skrivet. Men verkar inte så positivt med att hitta jobb då heller, men kanske jag blir hemma mamma sen istället...