stor famnsovare

Har nu suttit i 1,5 h timme med en stor sovande Arthur i famnen framför datan. Och han bara sover så sött. Megatrött va han men vägra somna å sen somna han men kunde inte sova i sängen.Näsan är lite täppt å han hade 38,4 på moron. Men vet inte rikit va probleme e, för så flunssig är han int så det måst nog va nåt annat å.

Tentförberedelser

Den viktigast förberedlesen inför en tent för mig har alltid varit att gå i tid och sova och sova ordentligt. Idag har jag en tent, inte en så stor en, men ändå. Jag gick och sova halv 10. 11 vaknar brännhet Arthur och efter en miljon försök att somna om och lite värktablett märker han att Micke inte är där, så sen ska han upp. Klockan 12 stiger han upp och Micke får ta över och de vandrar uppe en stund. Vaknar igen nångång och då sover alla i vår säng. Bra det! Men sen vaknar Arthur typ varje halvtimme, eller så kändes det iaf och hade igen svårt att somna om. Varm var han med massa luft i magen. Så denhär tentförberdelsen sket sig. Får nu bara ta till kaffe och dusch.

Tallin resan i bilder

Vi starta ren 20 över 6 hemifrån och förstås vakna Arthur när jag lyfte in honom i vagnen. Men glad var han och hann få en ny torr blöja.

I tåget drack Arthur en vällingburk och åt en banen, som ett sådär förmoronmål, han förstod ju inte att riktiga morgonmåle är senare på båten. Härligt när han lärt sig dricka från sugrör. Underlättar massor.
Allt var så spännande och sku pekas på.

Arthur åt äppel till morgonmål och jag och Micke alltför mycket. Att äta buffet morgonmål i 3 dagar gör en megamätt.
Kall mjölk är så gott!

Arthur lekte lite i bollhavet på ditvägen och massor på hemvägen. Vi bestämde att bli en natt till och på söndagen kom en massa barn hem, och det funka så bra i bollhavet. Barnen paja Arthur och en flicka tog och lyfte honom åt oss helt sådär bara. Barn är söta. På ditvägen sov han också en extra tupplur, han hade ju vaknat alltför tidigt. Jag sku också ha kunnat ta tupplur.
I Tallin yra vi nu bara omkring. Sprang efter yrbollen Arthur som sku jaga alla fåglar och blev så sårad när han inte fick dem.
Sen ville Arthur åka famn ibland. Det gilla han mest.
Vi försökte dricka kaffe och öl vid torget och underhålla Arthur med bok, men han sku bara jaga fåglar. Men sen blev han trött och somna och jag och Micke kunde äta i lugn och ro.
Vi åt mest. Arthur äter ju 5 gånger per dag så vi måste alltid stanna och ta nåt. Här får han vegan ratatouille med röda linser, och det var så sjukt gott! Jag fick ju äta största delen.
Arthur hitta på en ny favoritlek. Sätta korken på flaskan. Och sen förstår han ju inte att man inte kan springa omkring med fulla flaskor utan kork på. Då blev han sur.
Han fick en ny rock. Men den var så tight, så vi böt den. Och nya byxor för han blötte ner det sista rena paret. Sen shoppa vi inte så mycket mer. Micke en whiskey och lite godis och jag en deodorant.
Här jagar han igen dedär fåglarna. Vi fundera på att fara på zoo, men behövdes ej...
... Vi hade ju fåglarna!

Det var nog jätteroligt och skönt att inte behöva laga mat. Störande var det igår när vi kom hem och busschauffören vägra öppna mittendörren fast Arthur sov i vagnen. Så måste tråma mig tillbaka genom hela kön och gå in framvägen. Som tur var de fulla finnarna ändå trevliga och lät mig gå förbi. Är nog helt säker på att människor sku ha förstått och låtit mig gå in och själv hållits i kön. Blir störd att det finns fyllo-regler och vanliga. Nu ska man ju alltid kunna bete sig. Sen klaga också någo finska killar i 20-års åldern i hissen i hotellet om att det nu finns svenskar allestans och att de nu dessutom skaffar avkomma. Då explodera både jag och Micke och visa att vi nog faktiskt förstod vad de sa..

Idag har varit tung. Var så skönt att vara borta, fast det bara var Tallin.

Hektiskt

Vi är tillbaka efter 3 roliga dagar i Tallin. Något speciellt har vi inte gjort, bara ätit och varit och haft det skönt.

Och nu har jag skola hela dagen lång och tvingades lämna en lessen Arthur hemma som ville komma med mamma. Har två sista veckorna av period 1 framför mig och det innebär massa deadline, tenter och sånt. Men ett långt fotorikt Tallin-inlägg ska jag nog hinna med.

Stolt mor

Ibland blir man bara så stolt över sitt barn. Nu är jag speciellt stolt över hur mycket han förstår.

Före läggdags idag öppna han dörrarna till bokhyllan. Jag sa åt honom att stänga dörrarna. Han stänger genast ena. Sen säger jag stäng andra också. Och han gör det.

Eller på tisdagens familjecafe när jag sa åt honom att sätta ner sig och äta moroten, och han genast gjorde det.

Han förstår ju saker, det lillstora trollet mitt. Han är så duktig.

Stor så

Ser på bilder av Arthur på bloggen och märker att han blivit stor. Så stor så, men ändå är han nog så liten, så. Och världens ljuvligaste.

Väntar så på vår korta Tallin trip imorgon. Att få se hur han upplever båten och hotellrummet och alla nya saker han kommer att se. Så spännande. Har aldrig väntat så mycket på att fara till Tallin och har noll bra Tallin minnen, men nu ändrar det. Dethär blir bästa resan nånsin. Och första för bara mig, Micke och Arthur.

Galenskapen

Jag var galen idag och for till galna dagarna för att köpa åkpåse åt Arthur. Känslig för onödigt barngråt som jag är gav jag en massa störda blickar åt mammor som hade fullt vinterpåklädda små små barn som klaga ljudligt i vagnen och de bara rota runt i lådorna och uppmärksamma inte sina barn. Många smarta föräldrar hade barnen i nån bärgrej utan en massa vinterkläder på. Det var ok i min värld. Arthur var som tur med Micke i parken.

Men nu har vi en åkpåse, och en sack'n seat grej och vinterhandskar åt Arthur. Nu borde vi vara klara för en kall vinter och platser utan barnstol (för att mata Arthur utan matstol går typ inte alls).

Eisbärschen åkpåsen funka också helt bra i vår resevagn, vilket gör att vi på fredag morgon hoppeligen kan lyfta in en nattklädd Arthur i påsen och sen bara fara iväg till tåget utan att han vaknar. Sen får han passligt vakna halv 8 på båten när vi äter eckerö line morgonmål. Kommer ju helt säkert inte att gå såhär.

Äckliga sömnmetoder

Jag fick just så dåligt att vara att det riktigt stockar sig i bröstet och jag nästan börjar gråta. Läste en kommentar på Peppes blogg alfamamman om nån som kört 5 minutersmetoden och barnet till slut somnat, efter en halv evighet, sittandes i en helt tårvåt säng.

Tänker på mitt stackars lilla troll, och hur hemskt han sku ha det om vi sku göra nåt sånt. Sist grät han i kanske 3 minuter och det var för mycket för mig, det kändes inte rätt. Att låta barnet gråta i flera timmar känns så onaturligt och fel, det naturliga är ju att trösta ett megalesset barn, inte att visa att nu är jag starkare än dig, att du är nu dum som inte kan somna själv så nu får du bara vara lessen där, för nu kan du inte nåt som jag tycker att du absolut måste kunna nu, så därför ska du lida.

Varför inte bara lyssna på vad som låter bra inuti? Ingen kan väl tycka att de känns bra när ens barn skriker och är lesset hur länge som helst. Borde man inte konstatera att dethär inte är vår grej då och ge upp. Övergå till nåt mera humant. Och sen igen se efter en tid om det funkar bättre då.

Nu menar jag då inte specifikt den som skrev kommentaren utan helt överlag, att man är så fast besluten i nåt man läst att man inte kan skita i det fast alla lider så in i tusan.

Nytt hår fotosession

Jag klippte ju mig igår, gick till WTC och sa att jag ville ha det så kort att jag just och just får fast det. Så nu är det kort. Men ett bra foto fick jag inte, men försökte nog:

Normalast

Hårberoende

Nu måst jag igen skriva av mig. Gäller nattandet igen.

Micke ska ju börja natta typ hela tiden men idag är han borta, så jag sku göra det. Förr var det bara jag som kunde det och Micke inte, men nu är det andra vägen.

När jag nattar Arthur så vill han dra i mitt hår för att kunna somna. Har en massa gånger fått hänga med huvet över spjälsängen så att han ska kunna somna. Idag bestämde jag att det nu får vara slut med det, det är så jäkla obekvämt för mig! Nå först protestgrät han lite i sängen (fick ju lägga honom och ligga igen en sådär 50 gånger) men han lugna sig när jag överrösta honom med "sov du lilla videung" på repeat. När han var lugn börja jag bara berätta nån konstig story om sovande barn med sådär lugnande rytm (tyckte jag). Några gånger grät han igen men då sjöng jag högt igen. Tänkte att det nog måste gå i längde om jag inte ger upp, för olycklig var han ju ibland. Trodde många gånger att nu somna han, för han försökte ju nog jätteduktig, låg stilla och var lugn. Men sen, sen sket det sig, han klara väl inte bara av att få tag i sömnen. Han börja skrika ett otröstligt skrik och börja spänna hela kroppen och bara grät, grät så att han måste hosta slem, inget hjälpte, inga sånger, händer, visor, inget. Han var hysterisk. Så tog honom i famn och han tog tag i mitt bakhår med ena handen, stängde ögonen och var lugn, tyst och harmonisk.

Så det ser ut som att jag hänger med huvudet i spjälsängen framöver, har ingen aning hur jag ska få bort hans hårberoende.

Klippte bort hälften av mitt hår idag. Det var skönt.

En punkt

• Ja dethär sku vara med igår på punktlistan. Jag kom igår på att Arthurs och min jomppa för 1-3 åringar började på lördag (när vi bara var hemma och slöa), och det kom jag då på igår på söndag. Sen är vi ju också nästa lördag borta men eftersom jag glömt bort jomppan har jag inte ens tänkt på det. Mitt minne.
  

Osammanhängande punkter

Lyckades äntligen byta lakan idag och Arthur tyckte det va så roligt. Lilla busen.

• Jag är ännu slö och slapp men idag har jag ändå orkat laga mat för både idag och flera dagar framåt. Och jaa, jag är vår matlagare, och jag är okej med det.Men Arthur gilla inte spenatplättar med lingonsylt, han åt bara grynost. Och spenatplättar som är så gott!
• Var på eftermiddagspromenad med Arthur och han bara hängde över vagnen. Lyfte ut honom, studera lite vagnen, sen klicka jag, drog, svängde och klicka och han satt och såg framåt istället för mot mig. Känns inte alls roligt, gillar att se på honom och tala med honom när jag går. Men nu hängde han inte över mera, men värka nere och sa inget, kanske bara så spännande med mycket att se.
• Vi har ett nytt system med Micke om Arthur. Han nattar och jag tar hand om Arthur ända tills han är klaräten på moron. Passar oss perfekt eftersom jag alltid är vaken före Arthur och Micke absolut inte är morgonmänniska och att natta Arthur är inte så roligt.
• Arthur är världens sötaste dansör, här är beviset (eller 30 sekunder in), men tyvärr visar han inte sin handsving. Och vi har kaos på golvet. Alltför mycket leksaker.
  

Snart bort

För att stilla min värsta resfeber far vi på fredag till Tallinn för en natt. Är inget stort fan av Tallinn heller men det ska bli roligt att göra något bara vi 3, jag, Micke och Arthur.

Arthurs vilja

Arthur kramar sin Kalle Anka. Så sött. Fast det nu bara hänt en gång.

Arthur har börjat få en stark vilja. Om man tar nåt ur hans händer blir han jättelessen och börjar gråta (och ifall saken kastas i roskis går han och tar den därifrån), om han inte får ta salvaburken så börjar han tjuta, om man lyfter bort honom när han är påväg nånstans han inte borde så kastar han sig bakåt och blir mjuk som en mask, om han inte får tag i nåt eller något är fel så stånkstönpiper han och så vidare.

Dethär har börjat komma nu på senare tid, var inte alls så kraftigt förr. Men egentligen är det roligt att han visar vad han vill, men tyvärr kan man inte få allt vad man vill heller. Eller det är lite min uppfostringsstil. Fast han tjuter får han inte salvburken för då sku vi ha salva allestans, men ifall det är en burk som är fast så kan han få den. Jag är inte en sån mamma som bara förbjuder för förbjudandets skull (typ för att visa att jag har makten) utan jag förbjuder och tar bort om det är nåt som jag anser oläpmligt (och om jag gör det får han inte det trots massa tjut). Men sen lämnar jag inte honom och vara lessen i sin ensamhet, för fast det är löjligt enligt mig att han tjuter för att han inte får salvan, så är han ju nog lessen på riktigt. Så jag tröstar och försöker förklara (men jaa, det går ju inte åt en 1 åring). Hoppas jag alltid hålls så här. Jag gillar det. Och fotona har inget med texten att göra. Ville bara sätta hit dem.

Klottpojken klättrar på nya ihopfällda vagnen. Sku nästan ha lust att göra video för hur smart den är, visar genast jag sen nån hur den funkar. Inte för att skryta (jag är inte sån), utan bara för att jag tycker den är så genialisk. Ett ryck och den är ihop, eller bara ett drag.

Fullt upp

Jag har varit rätt energilös denhär veckan. Har haft massa program och samtidigt haft lite hosta och sådär tungt att andas och nu blir det väl flunssa snart, Arthur verkar ha samma. Har haft många deadline för arbeten, har haft föreläsningar, haft rolig mammaträff hos oss, varit till Ikea, tjafsat alltför mycket med Micke, egentligen helt fullt upp varje dag egentligen ända sen måndag, inte så van vid det. Har inte orkat fundera på mat överhuvudtaget, så Arthurs ena måltid nu i 3 dagar har varit burk, själv sku jag helst bara äta sallader och smörgåsar och Micke dricker mest energidrickor.

Idag gjorde vi nåt roligt, vi tog Arthurs 1 års foton, eller inte vi, utan av Maria, vädret var helt perfekt höstigt och vi har rullat runt i löv, Arthur har ätit äppel och sen bara försökt hålla honom stilla i mera än 1 minut. Nu är jag ensam med Arthur, megalänge sen sist, Micke är i Hangö och hjälper sina föräldrar. Men saknar honom. Har tittat på våra bröllopsfoton och fotona från resan. Det var nog bara så bäst.

Dessutom har hullut päivät resa till Dubai för under 500. Måst nu bara hitta nåt hotell och sen lyckas få tag på biljett.