Så värt det

Undrar hur många minuter det är kvar av Pippi... Försöker mig på ett snabbt inlägg.

Gårdagens utgång var så värt det. En stund på kvällen satt jag och övervägde om det var värt tröttheten och det kan jag nu i efterhand konstatera att det var. Tröttheten har inte varit förlamande och jag har känt så stor glädje och tacksamhet över min super familj.

Igår ordna Lee eftermiddagsbrunch med en en massa godheter (jag smällde väl i mig typ 8 minicupcakes) och vi spela spel och jag babbla på. Sen for vi ännu ut till Molly Malones (herregud, när har jag senast varit ut? Över 1 år sen!) och i säng (på madrass hos Lee) var jag efter 3. 5½ timme senare vakna jag första gången men jag fick som tur tag i sömnen ännu efter det. I kylskåpet hos Lee fanns ännu smoothie och goda juicer och batong som jag mumsa i mig till morgonmål på köksgolvet och det var tyst och fridfull och ute sken solen.

Köpte mig mera bloggtid genasm att sätta på en till Pippi.

Städa upp hos Lee lite före jag gick och väcka henne med frågan om vi kan fara till McDonalds. Lee var inte tillräckligt pigg för det så jag for sen hem och hemma fanns det mat, och till och med god sådan, och sån som jag inte lagat. Sen hann vi med halv timmes mysstund hela familjen i soffan före Micke igen sku på jobb och han hade fått Sander och sova och Arthur ville titta på lego chima på datan så han satt i min famn och titta. Sander vakna efter 45 minuter och det var riktigt bra (han sover nog alltid 1½ h annars) för då hann vi ut ännu när det var ljust. Så efter plätt och socker mellanmål så får vi till min favoritplats i Lojo, Liessaari, med varm kakao och mandriner i väskan. Vi var nästan ute 2½ h före vi kom hem 5 och jag undrar när jag senast varit ute så mycket. Och sen har jag ännu haft energi att tömma alla kassar i tamburen, att tvätta kläder och laga mat och fixa för imorgon.

Det var alltså så värt det!