Bort

Jag är ännu också i oharmoni och jag sku bara villa hitta nån lösning på det, men allt känns bara för svårt och jobbigt och lösningarna obefintliga.

Var helt hemsk mamma på veckoslutet och det var så inte jag. Alltså jag var helt hysterisk och tydligen var det så annorlunda att barnen inte ens fatta att bli skrämda. För liksom jag skrek åt dem som ett monster och igår då jag hade beslutat mig för att vara lugn och jag också var det så blev jag så nervös på alla geomac som var på matbordet (som jag tagit fram och också lekt med) när vi sku äta att jag bara kasta alla i golvet, svutsh, wutch och så hade jag skuffat ner alla och inte ens fattat vad jag gjort. Det är inte jag.

Jag hatar denhär pressen och stressen av graduskrivande. Det liksom skär sig i mig när jag tänker på det. Har aldrig förr kännt så med nån skoljuttu. Men har heller aldrig haft nån som är så definitiv och sträng med deadlines heller.

Men Micke har nu semester i 11 dagar. Och jag ska bara skriva.

Men först länka till en kolumn. En kolumn som skar i mig så att jag nästan börja böla här i skolans datasal. För just såhär känns det allt som oftast för mig. Och jag är dendär som tjatar fast jag inte ska och precis allt annat med. Aldrig får jag en paus och alltid måste jag göra nåt fiffigt och alltid är jag trött och irriterad. Ogillar mig själv så starkt men vet inte hur jag ska komma bort från mig.