Dagisstart

Idag är Evilda första gången på dagis över vilan och jag hoppas att hon just nu vilar. Ska hämta henne 14.30 efter mellanmålet.

Och för att jag vill komma ihåg så ska jag dokumentera vår dagismjuklandning. 5:e oktober var vi där 1,5 h på förmiddagen. På torsdagen och fredagen samma vecka var vi båda där från 9-11.30, så att hon åt där.

Förljande vecka så var hon där från 9-11.30 själv. Jag var med några minuter i början men sen blev hon där. Hon åt bra och hade till och med tagit till mat. Jag var glad att vi ren tränat på ätande (och att jag betalat för det) ren under bekantningen då jag var med. Sander år ju inte alls de första veckorna och allt annat var då också förfärligt.

Sen blev det höstlov och vi var lediga och nu så är tanken att hon från och med nu börjar vara där från 9-14.30 torsdag och fredag. Jag har nu i två veckor pratat om hur det går till där när hon blir och vila och när jag for så hade hon nog inget emot det. Hon har bara väntat på dagis. Hoppas det ännu håller i sig idag efter att hon vilat där.

Och idag förde jag henne så gladeligen dit. Evilda var länge glad och medgörliga och fungerande. Nu är hon med mig endast enerverande. 2 år och 4 månaders ungen. För huh vad hon är sekaisin! Utveckling är bra, att villa själv är bra, att utveckla vilja är viktigt. Men sen vet hon ju inte riktigt vad hon vill och funkar just nu väldigt dåligt när man ska göra något. Hon ska göra allt själv. Allt. Hon har till och med torkat kakkan själv och hade allt på handen. Och såser och mjölker och allt ska själv. Annars skriik, hysteri. Men det jag får helt slag med är påklädande. Jag får inte hjälpa, men själv gör hon allt annat. Och jag tror ju förstås att jag vet hur jag sku villa göra det och sen så är jag just precis så eländig som jag faktiskt inte vill vara. Imorse så regna det. Gummistövlar alltså. Hon satt på en yllestrumpa. Jag fick hjälpa med andra. Sen börja hon gå in i halaren. Men nej, då sku strumporna bort. Och sen sprang hon mittiallt bort med halaren. Och så fortsätter det. Tills jag bara tar i den skrikande ungen och trugar strumporna och stövlarna på. Och det var ju så jag INTE ville göra.

Men eftersom jag fungerar så ruttet och som jag inte vill, så kan hon inte ha det mycket sämre på dagis.

Annars så funderar jag mycket på barns självbestämmanderätt. Och jag gillar det och tror på det, men...

Och tillbaka till dagis. Har förberett henne genom att prata mycket om det. Har inte lyft upp att det blir roligt, utan mera pratat om vad hon kan göra då hon får ledsamt efter mamma. Och sen har hon foton där som hon kan titta på. Och ett helt enskilt foto på bara mig. Haha.