Barnens nya vånginssäng kom äntligen på fredag och igår fick jag den uppbyggd i barnens rum. Micke natta barnen och de somna fint i sin nya säng, Arthur uppe och Sander nere. Det var första natten som de somna i ett annat rum än jag, i ett eget rum. Det kändes tomt på kvällen men jag var trött och somna snabbt.
Jag sov djupt men tänkte att jag nog vaknar om det är nåt, de är ju ändå bara typ 8 meter ifrån mig och båda dörrarna var uppe. Men det gjorde jag inte, eller jag vakna först sen när Sander var helt hysterisk. Han lät så rädd så, tänkte väl att han blivit lämnad. Förr har han bara gnylat lite och satt upp sig och jag har hjälpt honom över till vår säng (det har varit halv meter mellan mig och honom) men nu så har jag inte hört sånt gnyl och han blev sen säkert skrämd. Tog honom sen till vår säng och krama honom till sömns. Då var klockan 2. En stund senare ropa Arthur och det hörde jag. Gick och paja honom och han somna snabbt om. Sen hann jag sova en stund före han ropa igen, denhär gången sa han att han var så ensam och att han ville komma till vår säng. Jag lyfte honom med mig och vi gick till vår säng. Och så var vi igen 4 personer där, helt som alltid, men nu har jag istället måsta springa halva natten.
Sku så kunna ha dem i vårt rum ännu men babysängen är för trång för Arthur och en stor säng ryms inte in. Och nu så borde de ju egentligen klara sina nätter själv så då kan de ju ha ett eget rum att sova i. Men jag sku nog ännu bra kunna sova i samma rum med dem, i samma säng också, bara den sku vara sådär 240 cm och inte 180.
5 kommentarer:
Jon flyttade till eget rum när han var fem månader, och bade han och jag har sovit bättre sen dess. 5-tiden brukar han vakna för att han vill ha lite mjölk, och då kommer han oftast till vår säng för att sova vidare. Men jag har märkt att han skulle sova bättre om vi lade han tillbaka I eget rum, men för det mesta orkar jag inte vandra iväg med honom den tiden. Tänk så olika barn är!
Föräldrar är också så olika. Jag sku aldrig ha varit beredd att flytta bort barnen så tidigt, tycker nog ännu också att Sander är lite för liten med eget rum och då är han 2½... Nu har jag flera nätter lagt mig brevid honom och sovit med honom när han ropat efter mig på natten.
Men jag tror att Ecuadoråret också påverkat mig. Min lillasyster dela rum, och oftast säng, med mina hostföräldrar tills hon var 6-7 och det var helt normalt där.
I många delar av världen är det ju så, ganska konstigt egentligen att ha så mycket rum att också små bebisar får eget. Nåja, som alla säger är det viktigast att man gör så som det känns bäst.
Ja, det tänkte jag ännu säga. Visst är det helt otroligt hur mycket man ändrade året utomlands? Det är fortfarande jättemånga saker som jag upplevde då som ändrat min syn på mig själv och världen. Tänk vilken tur att man åkte, annars skulle jag nog varit en helt annan person idag.
Absolute Det året har gjort så otroligt massor för mig. Sku aldrig, aldrig vara den människa jag är idag om jag inte gjort det.
Ska nog låta mina barn också fara, men 1 år senare sku kanske vara bra. Mellan 2an och 3an på gymnasiet, tror iaf jag sku varit smartare om jag farit 1 år senare. Eller sen inte.
Skicka en kommentar