Fast jag nu nångång bestämt att inte tjafsa över vad min unge kan så har jag ju ändå gjort det nu i 10 månader. Så jag fortsätter. Och nu har nog det största kommit. Han har börjat gå.
Igår satt vi i gräsmattan vid Lejonstatystranden i Hangö och Arthur tog staplande 4 steg och Micke missa det (jag försökte läsa bloggar via telen och fick det inte och funka så han fösökte visa åt mig va ja ska göra), men sen gjorde han det igen. Och igen. Snett gick det ju men han gick. Senare i lekparken gick han typ en meter och på kvällen såg det ut såhär, 4 dagar före han blir 10 månader:
Ännu kryper han ju nog mest, men han kan gå korta sträckor. Och inser först nu hur mycket farligare det är med en staplande unge som just och just hålls uppe. Han höll en lång paus efter att han tog sina några första steg för några veckor sen och gjorde inget, så dethär kom smått överraskande. Å han e ju ännu så liten. Mitt lilla troll.
3 kommentarer:
Weeeee, grattis!!! Eller vad man nu säger när någon börjat gå..;)
Vilken kille!
Vi säger som så att Arthur tackar för gratulationerna :) Han är själv också väldigt stolt.
Skicka en kommentar