Vill börja med att skriva att alla gör vad som passar dem bäst och det vad de tycker att passar bäst och är bäst. Så som alltid. Alla får göra som de vill och dethär är hur jag/vi vill göra.
Jag tycker Arthur är för liten att börja dagis och eftersom det inte är ett måste att han börjar så gör han inte det heller. Han får vara hemma. Jag vill själv vara med mina barn när det är små och se hur de utvecklas, lära dem äta och gå på pottan osv. Jag tror att små barn har det bäst hemma med föräldrarna och om man har möjlighet att ge det så ska man. Sen känns det skrämmande att sätta ett barn som inte kan uttrycka sig ordentligt i händerna på främmande människor. Har ju till och med svårt att lämna honom ens en kort tid. Jag vill att vi själv tar hand om vårt barn när det engång är någorlung möjligt, varför sku jag villa att nån annan får uppleva allt det roliga?!
För mig är karriär inte prioritet nummer ett just nu. Vet ju inte ens vad jag vill jobba med. Så planen är alltså att på hösten pussla ihop mina och Mickes föreläsningar så att alltid en av oss är med Arthur. Borde gå rätt bra för Micke ska skriva slutarbete och hoppeligen bli klar till jul. På våren får man sen se hur det går. Ska försöka studera mycket på distans. Nästa höst när han blir 2 kanske han kan börja deltid i dagis och sen kanske, hoppeligen, får vi nångång flera barn så att Arthur kan vara hemma igen.
Har troligtvis inte rätt till mera studiestöd så tar det mera som en nyttig hobby vid sidan av barnskötseln och lyfter bara vårdstöd. Tror jag kommer att vara rätt effektiv som studerande och fasar ren för grupparbeten med nyblivna yra studenter.
2 kommentarer:
jag behöver knappast redogöra för att jag helt och hållet håller med dej i dagisfrågan... :)
Ja tänkte lite det :) Roligt med såna som tänker lika.
Skicka en kommentar