Viktresan

En bild på mig!

Simhallen har varit min väga sig på-plats, fast vikten varierar massor från gång till gång så är ändå vågen samma och det går att jämföra. Igår var vi där en sista gång före sommaren för sen stängde den. Det var i juni ifjol jag stod där på vågen och konstatera att den visa jätthöga siffror, och då bestämde jag att 10 kg ska bort på ett år. Ett år verka som en realistisk tidpunkt och som en hållbar tidtabell. Det sku ju gå att gå ner 5 kg på en månad men för mig sku dem sen genast komma tillbaka. Jag ville kunna äta gott och njuta av livet på samma sätt men ändå försöka gå vikten att gå ner. Och den har det gjort. Till julen hade jag gått ner ca 7 kg och på den nivån hölls vikten också i ca 5 månadar. Nu igår visa vågen 8½ kg mindre än för 1 år sen och mitt BMI är 25, 9. När jag börja låg det över 28,5.

Och jag ser inte som om jag gett upp nåt eller hamnat plåga mig själv det gångna året. Jag känner att jag mår jättebra, helt toppen! Länkandet har förstås hjälpt till och det är när jag länkat och fått en bra energisk känsla som jag inte velat ha nåt annat än den känslan. Jag vill inte smälla i mig en massa mat som får mig och må apa och så att jag vill ligga på soffan och dö nån timme. Jag vill alltid ha den energiska känslan! Vi har en bra måltidsrytm med barnen och äter med 3 timmars mellanrum och jag vet alltid när vi ska äta och äter så att jag också är hungrig vid nästa mål mat, för det är onödigt att äta om man inte är hungrig. Och jag har ju ätit allt. Undvikit sötsaker och satsat på frukt och grönt. Fett har jag konstaterat att är bara bra (för utan det får man ju först glass och shokohimo) och vi har nog inte haft någo low-fat produkter hemma. Allt jag bakar gör jag på smör och brödpålägg är oivariini lättsaltat.  Och jag har inte haft någo förbud, utan försökt undvika, och tillåtit mig själv att lyssna på kroppen.

Och fast mitt mål var 10 och jag nu är på 8½ så ser jag det endå som en vinst. Några kilo hit och dit gör inget. Det viktigaste är att det är en konstant viktnedgång och att den hålls där! Och denhär vikten hade jag också när jag började vänta Arthur och är en bekväm vikt för mig. Jag har egentligen inget behov av att gå mera ner. Kläderna går på, jag kan hitta kläder i butiker (nog ännu i de största storlekarna) och jag mår bra i mig själv. Det känns så otroligt, otroligt bra!

Och ännu om mat. På våren börja vi ju äta mera vegetariskt. Och det har vi också gjort. Mera fisk och enbart grönt. Ibland broiler, men sällan nåt annat kött. En sak vi skippat helt är påläggsskinka/kalkon och det är nåt som gick massor åt av tidigare. Nu har jag inget behov av det mera. Speciellt inte nu då vi har dill och rucola på bakgården. Tomat-rucola smörgås eller gurka-dill smörgås är bara så gott! Har inte ens ätit ost på nån vecka för det behövs inte.