Att få vara liten och ledsen

Jag är så glad att jag har möjlighet att ha min 2½ åring hemma.

Igår var vi på sagostund på tumis med Arthur, Sander var hemma och sov med Micke. Efter sagostunden blev vi och leka med de andra barnen. Arthur älskar att leka med andra barn men vissa förmiddagar hittar vi inga, vilket ibland ger mig lite "morkkis"(jag borde vara bättre på att lära känna andra mammor). Nå men igår hade han massa lekkompisar. Och de lekte fint för sig och vi mammor stod och prata. Sen såg jag att han vände sig bort och vände ryggen till de andra barnen, han titta ner i marken och såg lessen ut. Jag gick fram till honom och fråga vad som hänt (det var nåt om en käpp som han antingen tagit eller så hade de andra tagit den) och så krama jag honom för han ville kramas. Jag sa åt honom att man får vara lessen, det är okej. Och då bröt muren och tårarna bara spruta ut. Han hade väl själv försökt samla sig och vara "stor" men sen när mamma kom och sa att det är okej, du får vara "liten" så kom tårarna. Och det var inga små tårar, måste ha varit en stor grej om käppen.

Och förstås kan det vara på samma sätt när barnen sköts utanför hemmet, att de får vara små och får vara ledsna. Men för mig betyder det jättemycket att jag kan finnas där för mitt lilla barn när han blir ledsen i leken. Helt säkert har det med min egen barndom att göra och hur jag ogilla orättvisor, att vara ensam och att måsta klara mig själv. Jag förstår ju att det måste vara så och är inte bister på nåt sätt, men jag vet att jag inte gilla känslan och vill därför att mina barn inte ska få uppleva samma känsla alltför ofta. Därför är jag helt otroligt känslofokuserad.

Så, säger det en gång till. 2 åringar skall ha möjligheten att vara hemma.

Vårkris

Jag har nån vårkris tror jag. Eller så är jag bara slut. Idag hade jag sista tenten för våren, nu är det bara slutarbete som gäller ända tills oktober. Då har jag 4 kurser och sen är studierna på Arcada slut. Sen är det bara 20 veckor praktik kvar....

Men jag är så irriterad. Jag ifrågasätter mitt föräldraskap och tycker att jag alltför ofta blir irriterad. Jag är så trött på Arthurs eviga gnällande (Arthur kaka, Arthur tv, Arthur bulla, Arthur någo... non-stop) och Sanders ylande. Han ylar hela tiden. Antingen ska han i famnen eller så skuffar Arthur honom eller så stiger han upp under bordet och slår huvudet. Och jag förstår allt så bra och jag vill vara dendär förstånde lugna, närvarande föräldern. En sån som jag också tycker att alla andra ska vara. Jag vill inte vara en sån som på alla sätt måste hålla sig själv lugn och som ryter till åt Arthur när han för hundrade gången skuffar omkull Sander (nå kanske femte). Jag borde ju bara vara där och övervaka dem hela tiden och Arthur vill bara ha uppmärksamhet, men att orka med det.

Det är väl orken som är slut. Har läst mycket tent och städat. Städa, städa hela tiden. Dag ut, dag in. Jag vill bort. Nån liten resa. Nåt lite annarluda. Sku gärna få kaffegäster, då sku jag gärna städa. Men nu städar jag bordet 5 gånger i dagen och det är ett bombnedslag varje gång. Känns hopplöst. Börjar föda mina barn på välling snart.

Nå. Jag vårkrisar. Måste nog ta upp mig snart för dethär känns inte roligt. Jag vill glädjas över mina söta barn. Sander som kan gå själv ute och Arthur som så sött pussar honom när han är lessen. Eller när Sander gick fram till Arthur och krama (bortsett från att det sluta med att Sander föll in i väggen och slog huvudet och Arthur låg på). Måste börja fokusera på det positiva.

Inte datorfri

Idag sku jag vara datorfri från eftermiddagen framåt då Micke for på jobb. Sku vara närvarande för barnen och inte komma på nåt jag ska kolla. Men det gick dåligt. Jag ville baka kryddkaka och hade ingen kokbok med sånt recept. Så då måste jag ju sätta datan på igen. Svårt att vara datorfri.Å tydligen kan man inte trycka på enter med denhär datan mera för då hoppar man till kontrollpanelen. Yes! Nån av barnen har ocksa slagit ut bokstaven b och man måste trycka in den extrahårt för att den skriver.

Jag, A och S

Sander har för 10e dagen i rad lös mage. Vissa gånger är skiten någorlunda fast och vissa gånger varje dag svämmar allt igenom blöjan för att det är så löst. Han är annars någorlunda frisk (lite snuva har båda barnen nu), så magsjuka är det inte, och han har inte fått någo mjölkprodukter eller någo konstigt som kan leda till det. Idag har han ätit bra med mat men tidigare så drack han mest ersättning och så åt han lite banan. Därför har han igen fått mat på natten, jag misste självsäkerheten i att han inte är hungrig och man fick honom inte lugn utan mjölken. Nätterna har igen varit grymma och mjölken håller honom lite lugnare och köper lite längre lugn sovtid. Annars så pajar jag typ honom hela natten. Helt tydligt tandproblem igen och snart klickar en nedretand upp. Har jag nämnt att jag hatar tandsprickning?! Stackars barn och stackars oss. Tror inte jag nånsin mera klarar av ett tandsprickarbarn.

Arthur är Arthur och pratar och kräver nåt non-stop. Han äter mycket av sånt han gillar när han blir matad (och allt ska matas) och så driver han mig till vansinne genom att först villa ha en sak och sen smaka och sen villa ha nåt annat. Vårrock har jag också svårt att hitta åt honom sku villa ha nåt som ens är lite varmar/tjockare och inte bara nåt tunt vindskydd.

Jag har vårens sista tent på torsdag och nu har jag också kommit lite igång med slutarbetet. Först sku jag skriva om tomatens koldioxidfotvtryck men sen öppna sig en möjlighet att utvärdera en bok men den möjligheten försvann och nu ska jag bygga upp ett företag som kan användas till case i logistik. Ska försöka få teorin i någorlunda skick på två veckor.

Sen funderar jag också på Mickes pappaledighet och en kort resa då. Arthur vill se elefanter (han vill till Thailand och se dem, eller Afrika, men det är lite för långt och dyrt just nu, hoppas på nästa vinter istället). Och elefanter finns på Kålmården, likaså giraffer och noshörningar. Kålmården sku vara jätteroligt men båtresorna gör det lite för dyrt. Har också funderat på Köpenhamn och deras zoo. Sku också kunna göra nåt i Finland men kan inte komma på nåt roligt här alls. Tidpunkten är maj. Någo ideer?

Nyheter och musik

Jag gillar bra musikprogram och nu blir jag tydligen också helt inne i dem.

Idag har jag stört mig hela förmiddagen på att Krista föll ut från Voice of Finland. Hon var ju rolig att se på och hennes show en överraskning. De flesta sjöng ju nog bra men det var så vanligt och finskt och småtråkiga shower. Och han som sen gick vidare var nu bara störande.

Och nu är det melodifestivalen. Och jag vet top fyran nu. Loreen vinner, Danny tar andra plats, Molly tredje och Liza fjärde. Sander digga också Loreen, han stod framför tv:n och dansa, ner på huk och upp igen! Sander sov hela förmiddagen när Arthur var borta (han sov till och från i famnen och när det var tyst och lugnt kunde han vila ut) och så tog han andra vilan så sent så han satt med oss i soffan och mata mig med morötter ända till 10.Min top fyra baserar sig mest på oljudet som förts när sångarna presenterats och sen vad jag själv gillar.

Ja, men då har jag inte tagit i beaktande juryrösterna. De vet man nu aldrig med.

Och från musikprogram till nyheter. Kan inte förstå att Räty inte avgår, det om nåt bevisar brist på omdöme. Och Finnair. Jag förstår ju det nog i princip sådär med nationalekonom bakgrund, men tycker ändå att det är fel. Gällande bonusar och lönesänkningar samtidigt.

Stora pojken

Nu har han gått och blivit stor. Snyft, snyft. Min lilla Arthur.

Arthur har velat fara till sin murre flera gånger denhär veckan. Idag kom murre (min mamma alltså) hit så att jag sku få sy en gardin och så sku vi se på voice of Finland. Men när jag sa åt honom att hon kommer så sa han att han vill fara till murre med bilen och att han vill sova där. Och det passa henne så bra.

När hon kom så vänta han så på att fara till henne och så åt han kvällsmål och så satt vi på pyjamas, gick på pottan och tvätta tänderna. Allt utan gnäll. Sen satt vi på halaren och han satt i soffan och sa att han är stor och lång pojke och att han ska dricka gammel danks och så bara for han iväg. Salig över att få fara till sin murre.

Han ha plötsligt blivit så stor och förståndig.

Fel i systemet

Har upptäckt en stor miss i föräldrapenningssystem och pappamånader och sånt.

När Sander föddes var Micke studerande, han var 3 veckor pappaledig och fick minimipenningen. Nu i maj ska han ta 3 veckor pappamånad. Nu jobbar han heltid och vår ekonomi ligger till stora delar på hans arbetsinkomst. Men han kommer tydligen att få samma minimidagpenning som då när han var pappaledig och studerande eftersom den alltid är samma som föregående period. Och det tycker jag att är så fel. Massor hinner ju hända på 1 år.

Rinde också till FPA men där konstatera de att det beror på handläggaren men att han befarar att det är det samma som sist.

Nu är ju bara frågan att klarar vi oss 360 euro/3 veckor... Skiiiiit!

Lång kar

Sander 10 månader är över 80 cm lång.

Studerande småbarnsmor och minnet

Jag hade en minitent förra veckan. Den var inte svår på något vis och för 3 år sen sku jag helt säkert fått fulla poäng. Men nu får jag nog inte det. Där fanns frågor som nämn de "6 sakerna som leder till supply chain excellence" eller "5 saker som förbättra supply chainen". Nu vet jag vad han mena och exakt var det står, men när man nu inte sovit så värst ordentligt på många år är det jätte, jättesvårt att komma ihåg exakt vilka saker som stod där och vilka ord som nu användes. Minnet är fokuserat på helt andra saker.

Och i och med det har min fokus gällande tentläsning helt ändras. Nu är inte det viktigaste att få ett bra vitsord utan nu är det viktigare att jag lär mig nåt. Vad jag får i tenten har nu sen sist och slutligen inte så stor skillnad. Dethär är ju nåt jag borde insett evigheter sen, att det viktigaste är att man lär sig. Men jag tycker att tenter är det dummaste mätsättet för att kolla om man lärt sig nåt, det visar ju bara hur bra minne man har och inte vad man lärt sig eller förstått.

Dethär är nåt jag vill komma ihåg tills mina barn börjar skolan. Uppmuntra lärande och läsande men inte se tenter som en absolut sanning om kunskap.

TenavaTohinat

Jag är så otroligt glad över att jag bestämde mig för att vara hurtig och gå till Tenava-tohinat. Det var liksom så mycket bättre än jag nånsin kunnat föreställa mig. Där fanns 4 salar (megastora salar dessutom) till barnens förfogande. En var för mindre barn med en massa, massa mjuka saker som klossar, bollar, madrasser, tunnlar, banor och hela golvet var mjukt. En var för större barn med rep, bock, trampoliner, klätterställningar och megastor madrass. En var med ballonger, slå-mailor, bollar, ärtpåsar och 10 mjuka hästgunghästar. Sen var ännu en sal med bollar, mål och en inhägnad sählysida med massa bollar och mailor. Och allt för priset av 2 år/barn över 1 år.

Nästa gång om 1 månad igen och dit ska vi så fara. Men då får Micke gärna komma med för nu blev oftast Sanders lekar avbrytna när vi fick springa efter Arthur. Och Sander gilla det jättemycket, han var så salig. Det var ju Arthur med och jag blev riktigt rörd när jag såg honom ensam där bland alla andra barnen jaga en boll med sählymailan och han var så nöjd. Så bäst.

Och motionerande då. Totalt 8 km skuffande på 50 kg gick mycket bättre än tänkt. Troligtvis för att solen sken från klarblå himmel och det var ännu några minusgrader och för att Sander sov ditvägen och båda sov hemvägen. Men imorgon kan jag nog säkert inte gå mera. Lite tragiskt att min kondition är så dålig att 8 km promenad med vagn ses som en stor "achievment", men det var det för mig.

Eftermiddag i början av mars

När jag äntligen fått Arthur väckt (han är helt omöjlig att väcka!) och i honom lite mellanmål så gick vi ut på gården och plojska. Sander hade på sig riktiga skor för första gången, ett par gummistövlar. Det var inte så lätt att gå för honom då det var ishalt. Så istället simma han i största vattenpölen tills vantarna var helt genomsura.

När Micke kom hem så fick jag ett paket med jättefint innehåll. Ska sätta dem i mitt armband. Och det var dessutom så bra berlocker, flygplan är så jag och barnvagnen symboliserar säkert Sander. Har en tutt från förr som var från Arthur.

Sen for Micke och Arthur och simma. Vi sku alla fara men Sander diarrear. Så jag blev hemma med honom och böt typ 20 blöjor. Samtidigt gick jag igenom barnens kläder, gjorde lite utrymme i skåpen, städa upp lekrummet och omplacera saker. Sander fick träna på att gå med Arthurs gamla skor (hans andra skor, de första börjar vara för tighta) och det var inget problem, nu sku snön bara få smälta. Sander har ett metallbilhjul i munnen. Imorgon blir han 10 månader.

Balder rabalder

• Jag kommer ihåg litet jag inte sku göra med barn, men iaf sku jag inte köpa smaksatta sockerfilar/yoghurt eller skor med racerbilar. Idag gjorde jag både och. Arthur älskar att välja "kossa-filar", han talar om det före vi far och han väntar på det hela tiden i butiken och det är det ända han väljer. Så jag har inte hjärta att säga nej och det går inte att stoppa det mera. Måste bara dra ner på sockret från andra produkter. Och så älskar ju ungen racerbilar och så fanns det bra vårskor på rea och han var så salig när där var racerbil. Det blev skor i storlek 29!!!
• Jag anmälde mig igår till ett 7 km lopp. Det ska nu ge mig motivation att träna och börja motionera. Jag börjar på söndag, då jag ska gå med dubbelvagnen i 8 km. Micke är på jobb med bilen och det är ett barnevenemang, tenavatohinat, i en jomppasal och jag tror det kan vara roligt för Arthur och det är bara 1 gång i månaden. Så jag ska gå med min urusla kondition i troligtvis en massa snösörja.
• Jag anmälde mig och Arthur till naperouinti, från slutet av mars ska vi gå och simma 8 gånger. Han gillar vatten men är rädd för att blöta ansiktet så tror det kan vara bra inför sommarens strandliv.
• Denhär veckan har jag haft stor matinspiration och testat massa nytt. Jag laga lasagne, sen gjorde jag champinjonsoppa med baconkrutonger och idag laga jag min livs första risotto med chorizo och soltorkad tomat. Så sjukt gott allting.
• Sander har lite jobbigt med magen. Han har fått lite grynost, sen fick han också lite lasagne och idag lite spenatplättar (gjort på mjölk). Först var han jätteröd sen lös och nu har han mycket illaluktande lukt. Antingen är det mjölkprodukterna eller kiwi som han fått några dagar nu.

Och det tror jag att var alla min funderingar för denhär kvällen.

Städning all day long

Att städa efter Sander är ett heltidsprojekt.

Under lunchen så kasta han en talrik med grynost i golvet. Grynost är inte kul att städa upp.

När han ätit färdigt och Arthur ännu åt så hitta han min myntspargris och slängde den i golvet så att locket öppna sig och hundratals 5 och 10 centare flög ut på golvet. Sen försökte han äta upp alla när jag plocka in dem igen.

När jag sku städa bort lunchen fällde han hand-damsugaren och alla quinoagryn som var insugna föll ut när den öppna sig. Igen ett stort städprojekt.

Hemvårdsstödet

Jag har inte så mycket emot att vi pumpar pengar in i Grekland, jag ser det som nåt nödvändigt ont. Jag har inget emot kommunsammanslagningarna eller det att man drar in garnisoner.

MEN. Det att man planerar att förkorta hemvårdsstödet till endast två år får mig att se så rött. Det är bara så fel på alla sätt och implikationerna av det är svåra att förutspå. För det första tror jag inte att det får mammorna snabbare tillbaka i arbetslivet. Jag sku inte börja jobba då fast jag måste utan säkert sluta jobba eller tvinga min partner sluta. Var sku man ta alla dagisplatser ifrån? Det är ju nu ren knappt om dem typ allestans, också här i Lojo. Varifrån får man utrymmen och behörig personal? Hur mycket mera kostar sen inte det också om man tar i beaktandet att mamman betalar skatt när hon jobbar. Borde inte det stödas att man har barnet hemma?!

Och sen om man tänker på barnen. Om man nu nån gång sku göra det. Med min erfarenhet av en två-åring så sku jag säga att han inte var redo som två-åring att börja dagis. Han kunde ju inte ens prata då. Det kom ju just också ut en bok om dagis och den lär väl inte ska hylla det till skyarna, i den form det nu ordnas. Stora grupper kan inte vara idealet för små, små barn. Inte heller långa dagar, och hur lätt är det nu sen att få halvdagsjobb?!

Och summan är ju rätt liten, 300 euro. För oss har det en skillnad. En stor skillnad. Troligen sku vi kunna klara oss utan den men då sku nog livskvaliteten minska avsevärt. Och dagis kostar ju avsevärt mycket mera för samhället, också då man räknar in skattekostnaderna staten får när mamman jobbar. Sen är hemvårdsstödet också mera än bara pengar, det är nåt från samhällets sida som visar att det är okej att vara hemma tills barnet är tre om det är vad man vill. Och det tycker jag att är ännu viktigare än summan. Jag sku så vela att barnen sku få vara barn då de är små och få vara det i en lugn och trygg miljö, där det inte finns en massa stress och olika vuxna och långa dagar borta där man måste vara duktig.

Senare: Jag har varit för samlingspartiet och mot centern och tyckt att Kiviniemi varit ute och seglat. Men i dethär instämmer jag fullsändigt. Denhär frågan kan mycket väl omvärdera för vilket parti jag röstar på i höstens kommunalval (för nu är de väl i höst, eller är det nästa år?!)

2 år 5 månader

En söting är han ändå fast lite utmanande just nu. Han sku gärna fara på resa igen. Till Aafrika och se på djur.

Arthur är snart 2 ½. Han har nu i några veckor varit inne i en negativ fas. Han har lärt sig säga "vill inte" och det använder han ofta. Om det är nåt han inte vill så då gör han inte det eller skriker som en siren. Han vill inte gå ut eller vill inte ha halarn på (vi har haft trevliga skrik brottningsmatcher för när vi går ut så går vi). Han vill inte äta lasagne (och mitt livs tredje lasagne blev helt sjukt god) och då gör han inte det. Han har nu också börjat säga saker och sen ändra sig, som t.ex. att han vill ha banan, men sen när han får så vill han ändå inte ha. Det gör mig jätte irriterad. Förr har allt han sagt betytt det. Fast man ser på honom att han behöver gå på pottan så säger han att han inte har nöd och så håller han till allra sista stund. Han älskar att bada och vara i duschen men det ville han inte heller göra här en dag. Den egna viljan är det väl som utvecklas och han tränar sig på att bestämma själv. Med maten har jag blivit sträng, vi äter när det är matdags och sen blir det inget smått plock emellan, vilket vi också hade ett tag.

Han har igen en extremt mammig period och största delen av skriken beror på att han ska ha mig till nåt. "Mamma, mamma, mamma, mamma". Micke har fått bära en hysterisk pojke som skriker mamma, mamma,mamma från gården för han vägra gå ut med Micke, han sku bli inne med mig istället. Igår banka han hysteriskt på dörren och sku in till mamma. Jag ska göra allt, pappa får inte göra nåt. När han är lessen/arg så ska han krama mamma och om det inte just då går så blir det ännu mera skrik.

Men han är inte enbart jobbig utan jättetrevlig också då man har tid för enbart honom. När vi sitter och pratar eller läser böcker. Djur intresserar massor. Han har intressanta funderingar och jag undrar om han faktiskt tänker så. Eftersom han varit lite mera krävande så har jag frågat honom vad som är tokigt. Att varför kan han inte vara en stund ensam när jag nattar Sander, eller varför han inte vill vara med pappa. Och det är lejonen som är orsaken. Pappa är ett lejon. Och han vill inte vara ensam för där finns lejon och elefanter. En dag gömde han sig också i ett hörn i vessan för det fanns en krokodil i badrummet. Men nu har jag förklarat att djuren bor i Afrika och att det är jättelångt borta och att de inte tycker om kallt, så nu kan han igen vara lite för sig själv.

Nu är det nog bara "välj dina strider" som gäller. För strider är det massor av.