Å så gjorde jag det

Jag traska på eftermiddagen iväg med barnen till citymarket för att köpa mjölk, potatis, diskmedel och munkar (vilket de inte hade). Arthur cykla båda vägarna! När vi kom dit konstatera jag att besöket kan bli en katastrof för där var så extremt mycket människor och butikskärror allestans och pippi långstrump och ballonger.

Jag tog till muta. Om Arthur följer med och sitter i vagnen så får han en glass. Och han satt så fint och så åt han sin första päron eskimo glass när vi kom ut. Allt gick hur smidigt som helst. Sander fick också smaka på glass, förstås, nu måste han ju å få nåt (och dessutom kräver han allt vad andra har). Det var Sanders första glass. Arthur var nästan 2 år.... Förstås sku man kunna hålla strikt med Sander men 5 skedar glass kan nog inte vara så farligt.

En från igår och en från idag

Mamma var hos oss igår och så ville Arthur fara till henne övernatten. Så han for. Vi ska på kalas idag så hon hämtar dit honom. Sander fick en mellanmålsbanan före han och Micke gick till parken. Han tyckte det var jätteroligt att truga den i min mun. Jag for och jogga. Min sträcka är nu säkert en 4-5 km. Undrar hur jag ska orka 7 km om 2½ vecka.

Igår byggde Micke ihop vår nyinköpta grill. Jag har byggt upp grillen på stugan och det tog så sjukt länge att jag ville inte göra det igen. Denhär grillen tog åtminstone 4 timmar att bygga, fast han gjorde allt rätt och jobba hela tiden. Sku man inte kunna få köpa färdigt uppbyggda grillar?!! Men sen belönades vi med grillmat. Och Micke ville ha ett manligt foto med grill, kött och öl. Så jag tog ett sånt. Jag är nog överlycklig över att vi har en grill. Och hemma på vår egen gård dessutom. Vi kan ju grilla varje dag om vi vill. Härligt!

En och två föräldrar

Idag när Micke kom hem klockan 5 så hade jag varit på "jobb" i 52 timmar. Nu när det är vår och man kan vara mycket ute och Sander går och så är så långa pass egentligen inga problem, men ändå föredrar jag kortare perioder. Men när jag är ensam med barnen, speciellt längre pass än 8 timmar, så är jag jätteeffektiv. Jag fokuserar på barnen, sköter hemmet och gör allt så att vardagen skall gå så smidigt som möjligt. Jag är närvarande för barnen, läser sagor och är mycket ute. Matbordet är alltid torkat efter måltid och golvet sopat.

Men genast Micke kommer hem så tappar jag all ork. Jag sku bara kunna sitta och vara för mig själv en lång stund. Dagens länk var ett skämt. Mina ben var tunga som bly och orka inte alls lyfta sig och jag hade ätit för nära länken. Efter 12 minuter gav jag upp och gick en kortare väg hem, ute orka jag inte heller kratta som jag sku. Jag ville hem till tidningar och tv:n. Sen flippa jag lite under vårt kvällsmål och försökte låsa in mig på vessan, men där stank så skit så jag sprang till sovrummet med min musliskål i handen. För vid matbordet så skrek Sander och sku i famn och när han kom så börja han vifta bort skeden som jag förde till munnen och Arthur satt med egen sked och sku ta all min mat och allt i mig skrek bara att jag vill ens nångång kunna äta ett mål i fred. Så jag flydde. Eller gömde mig som Arthur tyckte.

Men ja. Sen när vi båda är hemma så är matbordet sällan torkat före nästa måltid och golvet är fullt av matrester och myror och diskbänken svämmar över.

Länk och sömn

Igår kväll hälsa vi på hos min mamma och Sander somna som planerat i bilen. Han hade varit på gott busigt humör hela kvällen. Micke var hos sin bror i stan övernatten när han hade skolning där i två dagar.

Halv 10 vakna Sander och jag gav en flaska mjölk (för han fick ingen sovflaska i bilen). Mellan 10 och 11 vakna han 3 gånger och yla som av ont. Gav värkmedicin som alltid brukar hjälpa och så sover han gott. Inte inatt. Det längsta passet han tog vara i 2 timmar från halv 2 (då han fick 160 ml mjölk) till halv 4. Efter det vakna han åtminstone 1 gång i timme och före det också. 6 tiden gav jag mera mjölk för jag orka inte och han drack igen massor. Och jag har pajat och varit nära för han har legat brevid mig men han har ylat så att jag måstat stiga upp. 10 gånger räkna jag till. 10 gånger upp och vandra med honom. På en natt. Natten före det sov han till 4 utan ett pip.

Och det jag sörjer mest är att det är länkdag idag och jag sku villa vara energisk och ha ork för det. Det känns så jätteskönt när man får mera energi och livsglädje av att gå på länk. Förra måndagen var jag också trött när jag var på länk och det var så hemskt, efter 26 minuter gav jag upp och kände mig så död och energilös. Som jämförelse så jogga jag hela vägen, 36 minuter, på onsdag och jag sku ha kunnat fortsätta hur länge som helst. Älskar den känslan och sku ha velat ha den idag med, men det kommer inte att bli av.

Sandern igen

Sander har lös mage, igen. Sander får tänder, ännu också. Nu är det hål för den åttonde tanden som kommer i nedre käken. Sen känner man bra i tandköttet tänderna nummer 4 uppe men där är det inga hål ännu. Sander skall klättra upp allestans, helst på borden. Ofta slår han huvudet i bordet när stolarna är satta under bordet och så skriker han, eller så skriker han för att han håller på att falla och man måste komma och hjälpa. Och så ylar han (helt jätte, jättehögt som en siren) då saker inte går som han vill eller när han inte får göra nåt. Sen gör han sig också till en ål då man lyfter bort honom. Och så har han lös mage, igen. Och igår var helt hemskt när det hade kommit lass i parken och han skrek av smärta hela vägen hem för att det brände så och när jag tvätta honom så gjorde det så ont att han spydde när han skrek så. Stackars, stackars lilla barn. Han som blir 1 år om 8 dagar.

Mamma bästa vän

Under Arthurs nattning (som går ut på att jag springer in en massa gånger i sovrummet då han ropar MAMMA!) så ville han kramas. Och så kramades vi och så viska han åt mig "Mamma bästa vän, Arthur tycka om mamma bästa vän, Arthur tycka om mamma". Om och om igen. Och vi kramades. Så jätte jätte sött och gulligt. Också idag när jag lyfte ut honom ur vagnen sa han "Arhtur tycka om mamma". Min sötaste son.

Och sen över till färger. Vi har talat om färger en tid ren, men han har inte alls vetat vad som är vad. Så jag börja säga saker som är den färgen så att han sku hitta rätt färg. Men nu säger han bara saken och inte alls färgen. Så idag var bilarnas lampor jordgubbar (röda) och grävmaskinerna i böckerna är apelsin (orange) eller banan (gul). Blått är blåbär och svart vantarna. Som tur har vi inte sett så mycket brunt eftersom det enda jag kommer på för brunt är kaki (som i skit).

Hat till sparkcykelsituationer

Alltså sparkcykeln som Arhtur har är bra på alla vis. Den är en toppen sparkcykel. Så det är inte det som är problmet, utan det som är problemet är att det ALLTID blir problem med den, mig och Arthur.

Idag sku ha cykla till klubben. Halvvägs så sku ha ha hjälmen bort och nån meter senare börja han störttjuta av nån orsak å sku sitta i vagnen. Då var jag ren mycket längre fram med Sander och fick gå tillbaka och så börja det ösregna.

När vi kom hem så lekte han halva vägen med en kompis, och sen sku han cykla. Och vanligtvis går det bra, det är nedförbacke hela vägen och han glider ner. Men nu så stanna han i mitten av backen och skrek mamma. Jag gick hemåt och räkna med att han i nåt skede sku följa efter. Det gjorde han inte. Stod bara och skrek mamma. Fick sen gå och söka honom och hota med att jag ger sparkcykeln åt Sander. Så börja han igen skrika om att sitta i vagnen.

Och sånthär får mig bara helt sinnessjuk. Om man vill nåt så ska man göra det och inte hålla på en meter och sen ändra sig. Men barn gör så. Det lärde jag mig ren för sådär 10 år sen när jag var barnvakt. Pojken sa att han orkar cykla runt pumpviken och lite till men det gjorde han ju förstås inte så till slut bar jag väl pojke, cykel och skuffa hans lillebror i barnvagn. Önskar att jag kom ihåg mera om hur det var när jag var barnvakt och hur jag var (en gång ringde mamman eftår och fråga om allt gått bra med 1 åringen då han hade 40 graders feber på kvällen...)

Men iaf så har jag så stort hat till våra problemcykelstudner att Arthur inte får cykla med mig mera. Jag orkar inte gå och släpa på den då herrn tappar intresset efter 1 meter.

Ballonger

Om man har en liten gård eller en massa fönster eller lampor (Micke lyckades söndra vår utelampa med en boll!) så är ballonger helt bäst. Köpte cars-mailor idag från prisma (3,99€) och så blåste jag upp en ballong och så gick vi ut på bakgården och träna slag. Arthur älska det. Ballongen räddar omgivningen och flyter så långsamt att barnet hinner träffa. Bara som tips för varma vårkvällar.

Solig söndag i april

Micke jobba natt och mamma kom igårkväll och blev övernatten. Arthur vakna halv 7 från egen säng (händer sällan att han är där hela natten) och ropa mamma. Sander vakna, Arthur såg hunden och så var hela hushållet vaket. Ingen av barnen hade sovit tillräckligt, speciellt inte Sander som också igår sov alltför lite.

Vi hade gott morgonmål men lugnt och harmoniskt var det inte. Ett enda kaos med en Arthur som inte kunde vänta och Sander som sku dra ner allt medan jag stekte amerikasnak pannkakor.

Sander fick upptinade jordgubbar och åt med hela kroppen.

Sander somna som tur i bilen påväg till stugan. Nu tar resan dit ca 20 minuter. Så bra! Sander var också på gott humör när han vakna 1½ h senare. Hann kratta mycket under tiden.

Blåsippor.

Klarblå himmel och + 10. Har så väntat!

Arthur och mamma eldar.

Sander vakna och vi åt picnic. Ingen av barnen åt sin mat men nog vindruvor och dricka.

Sander fick träna på att backa ner för trapporna efter att han några gånger bara försökte gå rakt ut. Sen börja han också backa ner mot vattnet. Kommer att ha betydligt svårare att hålla honom från vattenkanten, Arthur har aldrig varit intresserad av det.

Final och regn

Jag gillar musikprogram! Är så glad att Mikko vann och ännu gladare är jag att inte Sara vann, hennes stil passa inte alls min smak. Och fast Micke jobbar till 12 och jag var ensam med barnen så kunde jag se hela. Läste lite nattsagor emellan och så somna Sander framför tv:n i famnen med flaskan och Arthur fick gå i vår säng och sova när alla sjungit färdigt.

Och dagens duktigaste var nog att jag släpa ut mig själv och barnen i ösregn och vi var ute i åtminstone 45 minuter. De var ju intäckta i regnkläder medan jag bara hade gummistövlar och inte ens vantar. Som tur var vi på sagostund på förmiddagen annars sku jag ha fått fnatt här inne.

Cykeldags

Vi har haft cykelvagnen i över 1 vecka men nu först har alla däck luft, alla har hjälm och Micke fick den kopplad =) Och han fixar inte sånt för att han är man utan för att jag inte har nåt intresse för att fixa sånt. Jag läser manualer och bossar istället.

Jag har inte cyklat på åtminstone 4 år. Men jag hölls uppe.

Barnen hade det bra i vagnen och jag kunde helt bra prata med dem. Sanders hjälm föll bara hela tiden ner över ögona så fick hela tiden stanna och dra upp den.

Sanders första pizza.

Arthur visar hur man ska äta.

Var på en kort cykeltur idag, bara för att prova. Det gick bra men uppförbackarna var hemska. Efter cykelturen for jag på min fjärde länk sen lördagen. Både igår och idag orka jag jogga hela vägen lite över halv timme. Det är stort! Och jag känner mig ren så mycket mera energisk efter en vecka utan sötsaker och med lite motion.

När jag kom hem satt vi igång med pizzabak och det var första gången båda barnen var med och "hjälpte". Sander sku bara dra i degen och ta kniven och äta allt. Äta allt sku Arthur också. Följande ett år kommer att vara så "roliga" i köket när Sander också börjar vara med.

Framgångar och utvecklingsmoment

Jag har stor blogglust och få ut saker ur mig-lust men ändå aldrig tid att göra det. Så därför blir dethär ett rådd-inlägg med lite allt möjligt jag funderar på och har i huvudet.

Gällande utveckling och framåtgånde så är jag störtglad att Arthur äntligen går med på att gunga i nåt annat än babygungan. I vår park finns en babygunga och Arthur har bott i den och det har varit svårt att underhålla Sander under tiden. Nu gungar Sander babygunga hela tiden och Arthur hjuldäcksgungan. Arthur har under våra 3 simklubbsgånger utvecklats i vattnet nåt helt otroligt. Han rutcha ner huvudföret idag och for under vattnet. Lite gråtig och rädd blev han men for sen pånytt. Och ville sen ännu mera. Ungen som för 4 veckor sen blev hysterisk om det kom en droppe vatten i ansiktet. Sen får Arthur ibland på sig lösa långkalsonger själv. Det är framsteg det, för intresse att klä sig själv har han inte alls haft förr. Nu gjorde han det för att vi tog tävling om vem som först fått dem på.

Sander har blivit stabilare och kan snart börja vara med och laga mat. Han sitter nu i tripp trappen utan babystödet (han börja använda Arthurs stol som klätterställning så han kan istället klättra på sin) och kan stå på badrumspallen. Saker som underlättar livet lite. Däremot så finns det mycket projekt kvar med honom, projekt som jag inte alls orkar med just nu. Han somnar så sött i famnen efter att han i mörkt rum fått mjölk och jag pussat honom på pannan och sagt att jag älskar honom. Tar max 15 minuter, ofta 5. Och jag har så bra i minnet Arthurs 1 timmes nattningar mellan åldern 1 och 2 så känns skönt när det är rätt lätt nu, fast det är helt fel. Dessutom vaknar han nu varje gång han tappat tutten och det är inte så roligt så tuttskrället borde vi också bli av med. Men han är ett tuttmonster och när han så ofta har ont så har han fått ha den hur mycket som helst. Vanlig mjölk får han inte ännu heller utan dricker dyr ersättning. Han får så mycket luft i magen av det och han har ren helt tillräckligt. Ylar på natten och sen kommer luften ut. Hoppas bara att han före vi far till Italy dricker vanlig mjölk för vill inte släpa på ersättning dit.

Arthur och Sander är så söta just nu. Arthur är så snäll och gullig. Arthur visar åt Sander hur man ska äta och så hjälper han honom och berättar och visar saker. Och genast om Sander slår sig så tröstar han och pussar och pajar och kramar. Sen säger han nog också ofta att Sander ska sluta skrika om han gör det vid t.ex. påklädnad. Då förklarar jag varje gång att man får nog skrika om man är arg/lessen. Sen gungar de så fint på gungbrädet.

Jag ska börja träna nu på riktigt. Ska fara på länk varannan dag. Var igår och det var skönt. Om 4 veckor sku jag vela orka springa 7 km. Sen ska jag också ta itu med att bygga upp mitt företag. Bara börja göra nåt och sen se vart det leder.

Och nu ska jag gå och sova.

Lunchkaos

Såhär ser det ut när man drar bort kläderna av 2 barn och 1 vuxen på sådär 30 sekunder.

Vi har varit länge i parken. Barnen har gungat, rutchat, åkt karusell och lekt i sanden. Alla är glad och nöjda när vi startar hem. Vi har typ 50 meter till vår dörr. Båda barnen sitter i vagnen och mittiallt blir Sander förbannad. Han börjar skrika och gråta och kasta sig så att han glider ut ur vagnen. Han gör sig till en hal och rörlig mask (hade helt lyckas glömma bort den fasen) och störttjuter. Lyckas dra upp honom och få honom så att han inte faller, men skriket bara fortsätter. Arthur tröstar genom att paja och säga att vi kan kramas hemma (för så säger jag åt honom då han ska i famnen när han är megasandig och jag samtidigt ska bära hans cykel och skuffa vagn).

Öppnar dörren. Drar kläderna av alla. Kastar in den färdiga broilerfrestelsen i mikron. Tar ut smör, saltgurka, ketchup och tomater och för till bordet. Kastar knäckebröd på bordet. Lite bestick snabbt fram, talrikar och dricka fram till alla. Arthur är ren vid matbordet och börjar pryda sin tomma talrik med ketchup. Sander är konstant i min famn och tutten har jag också hittat och han har lugnat sig. På golvet sku han vara allt annat än lugn, han har drabbats av hungersnöd. Sander sitter tyst och äter maten med god aptit. Arthur äter gammal torr pasta med ketchup. Barnen slickar först smöret från knäckebrödet och tar efter det några brödtuggor. Jag hinner också släva i mig maten före jag igen måste upp och söka nåt.

Matbordet är ett bombnedslag. Sander skiter och Arthur börjar hoppa runt omkring. Efter blöjbyte lämnar vi krigszonen matbordet och sätter oss på tamburgolvet och tar banan och äppelpicnic. 2 äppel och 3 bananer går ner. Tror det får bli en ny vana med nån fruktefterrätt efter maten, det satt faktiskt jättebra. Efter det är det dags att börja reda upp kaoset som lyckats sprida sig från tamburen till köket under de 10-15 minuter vi hunnit vara inne.

Det finns en orsak till att jag aldrig går ut med barnen på förmiddagen om inte lunchen är färdig. Det först skulle vara hemskt.

Sluta nu!

Jag bara hatar denhär världen och all jävla grymhet. Jag vill inte vara med i denhär våldsvärlden mera. Kan inte allt våld och elände, speciellt mot barn, sluta.

Skumpa i stan

Igår hoppa jag på bussen och lämna Micke med de krassliga barnen. Klockan 4 var jag i stan. Shoppa två tröjor fast jag inte egentligen borde men den ena blev jag bara så otroligt kär i. Klockan 5 gick vi med Lee till Bakers för att dricka skumpa och efter att vi sörplat i oss 3 glas var så for vi till Memphis för att äta och dricka mera skumpa. Sen ännu en kort sväng via sportsbar Chelsea och gratta Lina och dricka cider och så åka jag hem med 10ans buss och var halv 12 hemma i egen säng.

Kvällen var helt toppen och jag hade så sjukt roligt. Lee och skumpa och gamla minnen är bäst. Var riktigt kär i min man när jag kom hem. Och eftersom jag kom hem så tidigt och igår drack massa vatten så har jag kunnat funktionera idag. Och det känns bara så bäst. Krabbis är nåt jag inte saknar. För övrigt så har jag inte druckit såhär mycket sen jag blev gravid med Arthur och det var 4 januari 2009 det.

Stegring sen ändå

Och efter att vi varit och spenderat en halv förmögenhet på bord och stolar till terassen så mätte jag temperaturen på Sander. 38,3 grader visa febertermometern. Och nu känner jag mig hemsk för att jag inte insett att han var så sjuk och så undrar jag hur länge han haft feber utan att jag märkt det.

Klagan och hat till matstunderna

Jag är i grund och botten jättenöjd med mitt liv och jag tycker att jag har dem absolut bästa barnen och den absolut bästa mannen och den absolut bästa lägenheten och så vidare. Men ändå tänker jag skriva ett långt klago-inlägg nu. Bara för att jag har nackspärr eller nåt liknande som gör så jäkla ont på högra sidan nacken. Varje gång jag vänder huvudet gör det ont och jag har idag vänt på huvudet alltför många gånger.

Sander. Stackars lilla Sander. Har igen nåt med magen. Förra gången vara hans lösa mage i 11 dagar sen försvann det, det spruta då ut genom varje blöja och tripp trappen var flera gånger nerdränkt i skit. Sen söndag har han igen en lösmage period. Inte så att allt sprutar ut men nog så att jag idag efter att han vaknat från allt ylande klämde ut tre lösa skitlass på 10 minuter. Hans ylande berodde helt säkert på magont. Sen äter han typ inget. Hans lunch igår bestod av 3 riskorn och kvällsmål av 2 skedar gröt. Till morgonmål idag var den en halv banan och till lunch endast ersättning. Ersättning är typ det ända som går ner. Och han är gnällig och trött hela tiden och utan tutt ylar han bara. Jag är säker på att det har med tänderna att göra. Allt har alltid med tänderna att göra åt honom. För jag vägrar tro att det har att göra med introduktion av vanlig mjölk, för det börja jag ren med för över en vecka sen, och det var så små mängder och då borde det ju kommit genast efter det. Sen kan det ju å ha att göra med allt skit han stoppar i sig utomhus, men hittills har det nu bara varit sand tycker jag. I alla fall är det jättejobbigt när han mest är hängig och trött och inte äter och sover sjukt skit på natten. Nu börjar jag vara trött och känna att jag sku villa sova lite bättre, men eftersom han sover skit för att han har ont eller nåt stör honom så kan man inte riktigt göra nåt åt det. Bara leva med det. Som tur är Micke ändå jätte delaktig i nätterna och oftast delar vi dem så att han har första delen och jag andra (fast inatt sov han på jobbet för han sluta så sent och börja tidigt).

Arthur. Han äter inte heller och jag har börjat hata vår måltidsstunder. Jag skyller på mig själv, jag borde vara strängare och mera konskevent och ha mera ordning på våra matstunder. De är ett ända jävla kaos. Och jag har ingen aning vad jag ska göra åt det, är bara otroligt störd på det. Sander sätter nåt lite i munnen och klättrar sen upp på bordet och får gå bort därifrån. Nå sen går också Arthur bort och springer och yrar och då har han ätit 2 skedar. Och sen går han bara och gnäller efter mat efter nån tid och jag säger bara nej, nej, nej. Och så duger inget heller åt den kära Arthurn. "Arthur inte äta soppa/makaronlåda/risotto/lasagne...". Han äter bara om allt är skilt för sig och då nåt av sakerna. Inga röror går ner, inga såser, inga puresoppor. Pasta skilt och sen nåt kött och sen grönsaker allt skilt. Grönsaker och frukt kan han sen smälla i sig och likaså skorpor. Men det känns helt hopplöst att laga nån mat åt dethär patrasket när ingen äter nåt. Blomkolssoppan från förra veckan måste slängas eftersom ingen åt och jag inte mera orka äta det efter 3 dagar. Och jag hatar att slänga mat. Lunchen och middagen bestämmer jag vad som äts, men ofta får Arthur själv påverka vad som är som morgonmål, mellanmål och kvällsmål. Han får välja mellan typ fil eller bröd. Och igår ville han ha en jordgubbsyoghurt som han plocka med sig i Lidl. Sen doppa han fingret i den och det var vad han åt. Sen fick han lite skorpa för att Sander också hade det. Och det var sen hans kvällsmål. Och mera fick han inte för jag bara hatar detdär att man själv får välja vad man äter och sen ändå inte äter det. Då får man inget annat. Men inte hjälper det heller, ändå äter han inte mera eller den mat som serveras om han inte vill ha det. Sen gnäller han bara efter mat senare. Suck, suck.

Och mitt slutarbetesfunderande går dåligt. Vet inte riktigt vad jag ska göra eller hur jag ska göra och får det inte framåt. Men nåt positivt har också hänt. Jag ska jobba lite när Micke är pappaledig, väldigt lite men ändå nåt. Ska vara på logistikmässan och hjälpa till där i 4 dagar i början av maj (Micke vet inte ännu att han i 4 långa dagar själv ska sköta barnen). Och sen har jag reserverat boende åt oss i Sicilien. Vi ska hyra en lägenhet mitt i staden. Och det är sånt resande jag älskar. Jag hatar charter men dethär med att få ordna själv och att ha en egen lägenhet där man kan laga lite mat och sen uppleva det mera äkta av ett ställe, det är sånt jag gillar. Och jag ska nog också börja gilla allt annat bara min nacksmärta lättar.

Och jag sku ha såna barn som äter allt. Jag sku inte tolerera kinkighet och krångel med maten. Och egentligen tycker jag inte att jag gör det (Micke gör det nog och ger nåt annat men han är så sällan med dem vid matning). Om maten inte smakar får man ingen annan mat men nog dricka och bröd om nån annan äter det.

Yl, yl

Jag går så sönder med Sanders nätter. Tar dem aldrig slut de dåliga nätterna???!! Inatt börja ylande 11 å då truga jag i honom värktablett (har int gjort de på länge nu). Nå natten gick ok me tuttinstoppningar men sen 6.15 ha ungen yla. Han får ont, ylar och vänder och vrider sig. Jag gav mjölk, bar på honom och till slut satt jag bara i soffan brevid den halvsovande ylande pojken.Nu sover han lugnt i min famn men genast jag lägger ner honom börjar ylande. Jag hatar ylande.

Nej till påskägg

Inga påskägg till de små på denhär bilden ännu.

Nu är Arthur 2½ och nu är det första gången det känns jobbigt dethär med påskgodis allestans. Han vet att det är "vuxennami" och han accepterar det. Men igår fick båda barnen sina första påskägg och dessutom spindelmannen påskägg. Fräck som jag var så gav jag dem tillbaka, nog förstås med en förklaring och massa tack för omtanken. Och i tv-reklamen sitter den lilla pojken brevid sin mamma vid bordet och äter kinderägg och får fina barbapapa leksaker, just efter att jag förklarat att det är vuxennami. Som tur tittar vi inte så mycket på reklamkanaler med barnen.

Hittills har det varit självklart för mig att barnen inte rör godis. I min värld ska inte barn dricka alkohol, kaffe, energidrickor eller coca-cola (mycket koffein). Det är bara helt självklart. Hittills har det också varit självklart att mina små barn inte äter godis eller choklad. Det är ju ändå bara socker och har inget nyttigt i sig (nå chokladen kanske nått, men ändå jättelite). Kakor och sånt jag bakar äter de ju, och sen nångång glass eller kex. Arthur har också börjat få lite socker på filen (så att vi inte hela tiden måste köpa hans kära sockrade kossa filar!). I denhär frågan är vi helt inne på samma linje med Micke. Och för mig som är en ja eller nej person är det viktigt med klara gränser och därför är det inget eller obegränsat som gäller.

I år får de inte ännu choklad och hoppas inte nästa år heller. Önskar att vi kunde fixa en annan påsktradition än bara en massa chokoägg (mina påskar har gått ut på att smälla i sig typ 20 påskägg och det var höjdpunkten och den ända påsk jag firat). Imorgon får därför barnen söka fram pappers påskägg som är fyllda med små russinaskar, sen ska jag också gömma några fruktstänger och till slut får Arthur lite modellera och Sander en sprutkanna av påskharen. Hoppas att jag hittar på nåt påskigare och äggigare till nästa år. Nåt som inte är choklad eller godis. Påsken är inte en lätt högtid om man vill undvika choklad åt småbarn.

Sötaste vårbarnen

Mina barn är nog bara så fina, i alla fall på bild och just i dessa stunder.

Man glömmer att Sander slog upp läppen under förmiddagens utebesök och blodet bara forsa och så vägra han lämna famnen på typ 1 timme (och jag hade ju ingen tutt med just då eller nåt papper heller) eller att Arthur inte fick sömn på dagen och bara tjata och ropa och aldrig sov någon tupplur eller att båda bara råddar och kastar och söndrar (speciellt böcker) och vägrar äta mat. Sander dricker bara mjölk och Arthur är en sån otrolig kinkblåsa. Men ja. Så söta är de nog ändå. Väntar ren på mitt nattliga sälskap (Micke är på bastukväll och kommer inte hem). Hoppas bara att Sander kan sova inatt och att vi inte behöver vaka i typ en timme för att man inte kan lägga ner honom från famnen utan att han igen börjar yla som en siren. Det har nu skett de två senaste nätterna.

Sicilien i maj

Nå. Och så gick det som det gick. Beställde flygbiljetter till Trapani, Italien, från den 19-26 maj. Antingen blir det en helt utmärkt semester, den bästa nånsin, eller så blir det en total flopp. Hoppas och tror på det första. Ser fram emot att uppleva lite äkta Sicilien och lära mig en massa. Hoppas förstås också på trevlig familjetid tillsammans och god mat.

Så, nu ska jag då skriva klart mitt slutarbete och sen ska vi också tillsammans börja planera vad vi vill göra där och fundera om vi ska hyra bil och hur vi ska bo. Det kommer nog att bli bra. Vår första familjesemester som fyra. Och denhär gången tänker jag inte flyga sjuk.

Resfeber

Igår kolla jag på lite resor åt mamma och hitta helt jättebra pris på Ryanairs sidor och nu är jag helt restokig igen. Hade skippat planerna på nån längre resa när Micke är ledig i maj men vi sku hela familjen flyga till Mallorca eller Sicilien för under 400 euro. Sen sku man kunna hyra en boplats för 300 och mest laga mat själv. Men det sku ändå gå åt ca 1000 euro och det sku vi ju borda spara till nästa vinters Thailandresa.

Men det sku vara så roligt att se nån nytt och fara nånstans. Blir galen med mig själv. Borde bara nöja mig med att planera några dagars resa i Helsingfors.

Fotobok

Har just beställt en 120 sidig fotobok som innehåller 500 foton från Sanders första halvår. Som tur har jag inte fotat lika mycket det andra halvåret för det tar nog sån tid att först organisera foton, sen välja ut foton, sen sätta in foton och välja hur sidor skall se ut och sen ännutill skriva texter. Har hållit på med det nu i 5 dagar.

Men jag gillar ändå mest fotoböcker. De är lätta att läsa, tar mindre utrymme än fotoalbum och man kan ha med mera "onödiga" foton. Dessutom sparar man ju tid på att man inte behöver sätta in dem i album.

Ostmannen

Sander gillar tydligen ost. Han stod på golvet och rev bort bitar från ostens ända, det var så långt han räcktes. Mycket tog han med.

Vårförändring i mig

Jag vet inte om det är våren (om man räknar med längre tid ljust och bortser från snö), det att jag inte har några skoldagar mera före hösten, det att barnen är gladare och äldre, eller vad det är, men nåt gör att jag känner att livet är annorlunda. Mycket bättre på nåt sätt.

Jag har hittat en helt ny livsglädje. Jag vill träffa människor, jag vill hålla kontakt med människor och mitt sociala behov är mycket större än tidigare. Och nu inser jag att jag också själv kan påverka det. Jag måste också göra nåt för det och kontakta bekanta och stämma träffar. Kanske den hektiska livsstilen som börja sen Sander föddes börjar lätta och jag börjar ha tid och ork för annat än det absolut viktigaste.

Idag var jag till stan för att träffa kompisar från Hanken tiden. Vi brukar alltid träffas med några månaders mellanrum och gå ut och äta. Hur roligt som helst! Igår insåg jag att jag kan ringa och tala med människor som inte är min mamma eller Micke. På fredagen fick jag härligt snabbinplaneratbesök av Lee, Emma och Alex och på torsdagen var jag med barnen till Esbo för att träffas med mammor från Arthur familjeförberedelsegrupp. På onsdag hade jag parkträff med mammor från Ojamo och likaså på tisdag. Den senaste veckan har alltså bara varit så sjukt bra. Jag gillar att träffa andra vuxna och jag märker att det blivit alltför lite av det sen vi flytta till Lojo.

Sander 11 månader

Sander blir 11 månader imorgon och nu börjar han bli härlig att vara med. Hoppas och tror att den värsta gnällperioden och "allt är skit" perioden börjar närma sitt slut. Arthur hade också en sån vid 10-11 månader och den vara superlänge, som nu också.

Sander är så sjukt underhållande och så jättegullig just nu. Han är mera och mera sig själv och nu börjar man se hurdan han är och vad han gillar, mera barn än baby. Han älskar att dansa. Han snurrar runt, han böjer på benen, trippar och klappar händerna i marken och så upp igen. Rumpa-humpa av arne alligator är favoritlåten. Han kör bilar hela tiden och brum, brum, brummar så att spottet flyger. Om han vill ha uppmärksamhet vänder han på huvudet så att han tittar rakt på en. Han gillar att turvis sätta saker i andras mun och sen i sin egen. Han skakar på huvudet, ibland för att säga nej och ibland för att det är roligt. Han går på själv ute och upptäcker världen. Det är så spännande att se vart han far. Han vill allt som storebror. Om storebror får rida ranka i famnen, ska Sander å, om storebror får havrekex, ska Sander å. Sander visar intresse för en bok (en tippen bok med flikar som han tokskrattar åt varje gång) så hoppas han snart blir mera bokintresserad så att jag kan läsa böcker åt båda samtidigt.

Nätterna sover han varierande beroende på tandstatus. Inatt vakna han en gång klockan 3 och då tog jag honom i vår säng. För två nätter sedan vakna han 4 gånger under Mickes pass (till klockan 2) och sen en gång i timmen under mitt pass (resten av natten). Så hade det också hållit på alla nätter under 1 veckas tid. På kvällen somnar han i famnen med tuttflaska i munnen. På dagen somnar han oftast i vagnen och sover ca 3 timmar.

Han är nu i en äta dåligt fas. Han dricker mest ersättning och äter bara lite mat. Han dricker ännu oftast från tuttflaska för från pipmugg dricker han så lite och blir hungrig snart igen. När han fyllde 10 månader fick han talrik med sked framför sig vid bordet och det funka bra i några veckor. Nu får han inte det mera för han bara tar maten, börjar massera den och sedan kasta den i golvet eller gnida den in i sig själv...

Snö i april

Den 3 april tog vi ut pulkorna och snöskotten igen. April.

Och jag tänker stanna inne tills snön är borta. Jag är bara så trött på den och kunde inte ens föreställa mig att jag sku måsta se mera snö i år än. Här är ALLT vitt.