måndag, september 5

Dagen

Lilla stora Sandis

En lekglad pojke!
Dethär är vår favorit lekpark. Först är det sandlåda och sen klättrande. Med Micke har han lyckats slinta genom nätet där, men det stoppar nog inte honom. Han far omkring som en huvudlös höna där ändå.

Imorse var jag säker på att dagen sku bli världens sämsta. Arthur var trött och gnällig och Sander likaså. Mitt tålamod var kort och Micke sku efter jobbet till Lojo och skrapa bort tapet och komma hem sent.

Nå, dro ut hela patraske så snabbt det gick och sprang till familjecentret och drack kaffe. Jag blev mycket lugnare. Resten av dagen har jag varit gladare och mer närvarande för barnen än på länge. Vi for till parken och eftersom kylskåpet var tomt och jag ville vara längre ute än 1 timme (sku ha måsta komma hem för att laga mat och äta) så gick jag med dubbelvagn, sparkcykel, sandleksaker, babyleksaker, skötväska, hjälm och två barn till Hesburger och äta. Och det var så trevligt. Arthur åt med god aptit, jag fick kall cola och Sander var nöjd och charmig. Sen kunde vi vara ute och sparkcykla ända tills buu-klubben. Å sen somna Sander och jag och Arthur laga mat (Arthur skar sig med potatisskalarn och det blödde som aldrig förr å han sa bara aj, aj), hängde byk, läste böcker och hade det trevligt. Helt toppen.

Och orsaken till min harmoni är säkert att jag får fara till skolan klockan 8.30 imoron.

2 kommentarer:

Nonnu Neuloja sa...

Sitä varmaan jaksaa paremmin, kun tietää että seuraavana päivänä saa vähän tilaa hengittää :)

Michaela sa...

Så är det ju! Men känns också lite fräckt att jag nu så lätt kan lämna huset utan att ha världens oro eller panik hem. Eller så är det bara att jag på riktigt är mycket lugnare nu och tar allt som det kommer.