söndag, september 11

Vi

Arthur med sin fotomin. Arthur är rolig och rätt lätt nu. Förutom då när han blir döv (och det är typ hela tiden). Han hör inte att han ska gå på pottan före vi går ut, klä på sig, äta maten sittande vid bordet, inte klotta... Döv helt enkelt i allt som inte passar honom just då.
Sander den blåa. Har klösmärken i hela ansiktet eftersom de där dumma tänderna inte ännu heller kommit upp och han bara suger och äter på händerna hela tiden och skrapar sig själv. Och så äter han 4 gånger per natt. Ersättning. Han lever på ersättning och lite plommon och majs. Och ändå äter han 4 gånger per natt. Först sover han 4-5 timmar. Äter. Sover 2½-3 timmar. Äter. Sover 1½ timme. Äter. Knorrar. Stånkar. Somnar in nu och då i sådär 1½ timme. Äter. Och är sen klarvaken vid halv 7. Och sen är han ju inte hungrig mera alls. Men han äter bäst på natten, inget som stör då.
Och jag. Ja, jag är lite trött. Nå, rätt mycket egentligen. Och så är jag nog lite ful när jag aldrig fixar mig eller bryr mig om kläder, men det känns alltför onödigt. Allt annat är nog så mycket viktigare.

2 kommentarer:

Nonnu Neuloja sa...

Parasta "maalle" muuttamisessa on, että ei oikeasti enää tarvitse miettiä mitä päälle laittaa :)

Meillä ei myöskään kiinteiden aloittaminen vaikuttanut Erikin uniin yhtään silloin aikanaan. Erik söi 2-4 kertaa yössä melko pitkään.

Voimia teille syksyyn! :)

Michaela sa...

Tack! Tycker att de flesta ersättningsbarn äter ganska sällan på natten och är rätt överraskad att han äter så ofta. Borde bara orka sitta med honom i famnen några nätter så tror jag att vi sku få bort dem första målen. Men kanske sen när han börjar få gröt så går det lättare.