Alltså sparkcykeln som Arhtur har är bra på alla vis. Den är en toppen sparkcykel. Så det är inte det som är problmet, utan det som är problemet är att det ALLTID blir problem med den, mig och Arthur.
Idag sku ha cykla till klubben. Halvvägs så sku ha ha hjälmen bort och nån meter senare börja han störttjuta av nån orsak å sku sitta i vagnen. Då var jag ren mycket längre fram med Sander och fick gå tillbaka och så börja det ösregna.
När vi kom hem så lekte han halva vägen med en kompis, och sen sku han cykla. Och vanligtvis går det bra, det är nedförbacke hela vägen och han glider ner. Men nu så stanna han i mitten av backen och skrek mamma. Jag gick hemåt och räkna med att han i nåt skede sku följa efter. Det gjorde han inte. Stod bara och skrek mamma. Fick sen gå och söka honom och hota med att jag ger sparkcykeln åt Sander. Så börja han igen skrika om att sitta i vagnen.
Och sånthär får mig bara helt sinnessjuk. Om man vill nåt så ska man göra det och inte hålla på en meter och sen ändra sig. Men barn gör så. Det lärde jag mig ren för sådär 10 år sen när jag var barnvakt. Pojken sa att han orkar cykla runt pumpviken och lite till men det gjorde han ju förstås inte så till slut bar jag väl pojke, cykel och skuffa hans lillebror i barnvagn. Önskar att jag kom ihåg mera om hur det var när jag var barnvakt och hur jag var (en gång ringde mamman eftår och fråga om allt gått bra med 1 åringen då han hade 40 graders feber på kvällen...)
Men iaf så har jag så stort hat till våra problemcykelstudner att Arthur inte får cykla med mig mera. Jag orkar inte gå och släpa på den då herrn tappar intresset efter 1 meter.
2 kommentarer:
Låter bekant. Vi har lite samma problem med seisomalauta och Erik. doc så är det bra nu efter några gånger jag plockade bort hela bredan och fick vänta på en gråtande/gående/liggande osv. en bra stund före han gick hem. Nu behöver jag bara säga att jag tar bort seisomalauta om han inte står snält eller går. Så jobbigt med denna fas då han vill/vill inte/vill ändå/vill inte/och vill tillsist ändå! blaah! (och sen om en stund så vill han inte igen)
Alltså han kanske sku förstå om jag faktiskt på riktigt sku orka vänta ut honom nångång. Men när jag aldrig orkar eller kan. Antingen rengar det (som idag) eller så måste vi snabbt hem så att Sander får mat eller nåt liknande. Så för att jag ska lugna mig lite så får cykeln stanna hemma nu för en stund framöver, eller bara ta enkelvagn så att han måste ta sig fram själv.
Skicka en kommentar