tisdag, april 10

Klagan och hat till matstunderna

Jag är i grund och botten jättenöjd med mitt liv och jag tycker att jag har dem absolut bästa barnen och den absolut bästa mannen och den absolut bästa lägenheten och så vidare. Men ändå tänker jag skriva ett långt klago-inlägg nu. Bara för att jag har nackspärr eller nåt liknande som gör så jäkla ont på högra sidan nacken. Varje gång jag vänder huvudet gör det ont och jag har idag vänt på huvudet alltför många gånger.

Sander. Stackars lilla Sander. Har igen nåt med magen. Förra gången vara hans lösa mage i 11 dagar sen försvann det, det spruta då ut genom varje blöja och tripp trappen var flera gånger nerdränkt i skit. Sen söndag har han igen en lösmage period. Inte så att allt sprutar ut men nog så att jag idag efter att han vaknat från allt ylande klämde ut tre lösa skitlass på 10 minuter. Hans ylande berodde helt säkert på magont. Sen äter han typ inget. Hans lunch igår bestod av 3 riskorn och kvällsmål av 2 skedar gröt. Till morgonmål idag var den en halv banan och till lunch endast ersättning. Ersättning är typ det ända som går ner. Och han är gnällig och trött hela tiden och utan tutt ylar han bara. Jag är säker på att det har med tänderna att göra. Allt har alltid med tänderna att göra åt honom. För jag vägrar tro att det har att göra med introduktion av vanlig mjölk, för det börja jag ren med för över en vecka sen, och det var så små mängder och då borde det ju kommit genast efter det. Sen kan det ju å ha att göra med allt skit han stoppar i sig utomhus, men hittills har det nu bara varit sand tycker jag. I alla fall är det jättejobbigt när han mest är hängig och trött och inte äter och sover sjukt skit på natten. Nu börjar jag vara trött och känna att jag sku villa sova lite bättre, men eftersom han sover skit för att han har ont eller nåt stör honom så kan man inte riktigt göra nåt åt det. Bara leva med det. Som tur är Micke ändå jätte delaktig i nätterna och oftast delar vi dem så att han har första delen och jag andra (fast inatt sov han på jobbet för han sluta så sent och börja tidigt).

Arthur. Han äter inte heller och jag har börjat hata vår måltidsstunder. Jag skyller på mig själv, jag borde vara strängare och mera konskevent och ha mera ordning på våra matstunder. De är ett ända jävla kaos. Och jag har ingen aning vad jag ska göra åt det, är bara otroligt störd på det. Sander sätter nåt lite i munnen och klättrar sen upp på bordet och får gå bort därifrån. Nå sen går också Arthur bort och springer och yrar och då har han ätit 2 skedar. Och sen går han bara och gnäller efter mat efter nån tid och jag säger bara nej, nej, nej. Och så duger inget heller åt den kära Arthurn. "Arthur inte äta soppa/makaronlåda/risotto/lasagne...". Han äter bara om allt är skilt för sig och då nåt av sakerna. Inga röror går ner, inga såser, inga puresoppor. Pasta skilt och sen nåt kött och sen grönsaker allt skilt. Grönsaker och frukt kan han sen smälla i sig och likaså skorpor. Men det känns helt hopplöst att laga nån mat åt dethär patrasket när ingen äter nåt. Blomkolssoppan från förra veckan måste slängas eftersom ingen åt och jag inte mera orka äta det efter 3 dagar. Och jag hatar att slänga mat. Lunchen och middagen bestämmer jag vad som äts, men ofta får Arthur själv påverka vad som är som morgonmål, mellanmål och kvällsmål. Han får välja mellan typ fil eller bröd. Och igår ville han ha en jordgubbsyoghurt som han plocka med sig i Lidl. Sen doppa han fingret i den och det var vad han åt. Sen fick han lite skorpa för att Sander också hade det. Och det var sen hans kvällsmål. Och mera fick han inte för jag bara hatar detdär att man själv får välja vad man äter och sen ändå inte äter det. Då får man inget annat. Men inte hjälper det heller, ändå äter han inte mera eller den mat som serveras om han inte vill ha det. Sen gnäller han bara efter mat senare. Suck, suck.

Och mitt slutarbetesfunderande går dåligt. Vet inte riktigt vad jag ska göra eller hur jag ska göra och får det inte framåt. Men nåt positivt har också hänt. Jag ska jobba lite när Micke är pappaledig, väldigt lite men ändå nåt. Ska vara på logistikmässan och hjälpa till där i 4 dagar i början av maj (Micke vet inte ännu att han i 4 långa dagar själv ska sköta barnen). Och sen har jag reserverat boende åt oss i Sicilien. Vi ska hyra en lägenhet mitt i staden. Och det är sånt resande jag älskar. Jag hatar charter men dethär med att få ordna själv och att ha en egen lägenhet där man kan laga lite mat och sen uppleva det mera äkta av ett ställe, det är sånt jag gillar. Och jag ska nog också börja gilla allt annat bara min nacksmärta lättar.

Och jag sku ha såna barn som äter allt. Jag sku inte tolerera kinkighet och krångel med maten. Och egentligen tycker jag inte att jag gör det (Micke gör det nog och ger nåt annat men han är så sällan med dem vid matning). Om maten inte smakar får man ingen annan mat men nog dricka och bröd om nån annan äter det.

7 kommentarer:

Nora sa...

Hej! Jag vill egentligen bara tacka för en så uppriktig blogg. Hoppas dina barn snart mår och äter bättre.

Michaela sa...

Tack för en snäll kommentar! Och på sommaren blir allting alltid bättre. Väntar på sommaren.

Nonnu Neuloja sa...

Välkommen till min värld hehe. Jag håller på, eller har hållit på redan länge att gå sönder då Erik inte äter det jag lagar. Han sku bara äta ranskalaisia eller nakkeja men det kan man ju inte äta helatiden! Han börja ju krongla med maten redan vid 6månader och efter det har han ätit mera eller mindre. Jag har fösökt ta det lugnt. Han växer och är frisk. MEn vist blir man iriterad då man lagar mat åt en som inte har ätit nånting på hela dagen och sen kommer han till borde, ser på maten och far bort..blaah!!

Otto då ja han äter någ helt ok. Han fick sin första "vänder huvudet bort" period också vid 6månader. Efter det har han ätit också mera eller mindre. Mjölken då som alltid går ner. Med honom stressar jag inte lika mycket som, med Erik då han var liten.

Vissa dagar tänker jag bara att varför lagar jag mat då ingen äter det?! men vad kan man. Får försöka tänka på den tiden då man har 2 teini-ikäistä i huset som äter mig vararikkoon :)

Michaela sa...

Så ska jag också tänka. Sen när de är 15 och 16 äter de!

Båda har nog sådär överlag ätit bra men alltid nu och då haft faser då de ätit mycket mindre och då druckit mera och sen tvärtom.

Men detdär med att man inte äter den mat som lagas är så störande. Hamburgare, franskisar och sånt sku nog också Arthur kunna leva på.

Men speciellt om barnen är lite mindre måste ju sånt vara rätt stressande och man försöker då säkert hela tiden ge nåt. Som tur har jag inte det problemet med mina klimpeklossar.

pia sa...

vår Ivar har varit rätt dålig med maten alltid. han är dessutom lite mindre än genomsnittet med sin 12 kilo och 87 cm som tvååring. han är absolut inte kinkig med maten och äter nog allt, men han är bara int intresserad! det är liksom inte roligt alls, har inte tid att äta eller nåt.

sen springer han runt och hänger en i byxbenet halva dagn och påstår att han ska ha det ena eller det andra. får han deremot det han gnäller efterr, äter han det ändå inte, smakar två tuggor och sen är det tack tack..

men känner sååå igen frustrationen! ibland sku man inte alls orka laga mat då det ändå inte äts. därför slutade jag i tiderna laga egen babymat och även sluta köpa burkmat eftersom inget dög. han fock äta vår mat från en ålder 8 månader. ibland slank det ner, och ibland inte. bäst går det när man inte bryr sig om honom utan låter honom äta i fred. jag ha sluta bry mig. jag fortsätter laga bra och näringsril mat, så äterhan om han äter. nog mår han ju. helt bra pch går nu i alla fall inte ner i vikt. så så länge är väl allt helt ok...

sen har han börjat äta bättre nu när lillebror börjat äta fast föda. han har inga problem med den inte. så skööönt!

Michaela sa...

Pia: Det är trevligt för en själv att höra att nån annan också har det lite jobbigt och är frustrerad.

puva sa...

måste lägga band på mig själv för att inte tjata på V vid matbordet. "sitt stilla, håll i gaffeln, inte kasta mat" inte det ena, inte det andra. hon fattar ju hur viktigt jag tycker det är att man beter sig vid bordet och äter sin mat, att hon ser det som sin chans att trotsa. så nu har jag tagit en chill pill och ignorerar helt sånt beteende jag inte gillar och uppmuntrar henne då hon äter maten själv. funkar allt bättre hela tiden.

men visst faaaaan är det störande med den där onda cirkeln, V var också en tid så hopplös vid matbordet och gick sen en timme senare och gnällde efter mellanmål. tydligen gäller det bara att vara ihärdig - inte en av mina bästa egenskaper tydligen...