Lyckliga barn som skriker sig till sömns

Idag sökte jag ut min nya bok: lyckliga barn. Och den verka helt super, handla om allt som kan hända barn mellan 0 och 12 år. Var jättenöjd över boken. Ända tills jag läste kapitlet om sömn och sömnmetoder. Det kapitlet var skrivet av Berndt Eckerberg, han som förespråkar 5 minuters metoden. (Låta barnet skrika sig till sömns och inte trösta på nåt sätt)

Och allt mitt förtroende till boken for och nu har jag svårt att ta nåt som står i denallvarligt. Att inte ta ett hysteriskt trött barns nöd i beaktande kan inte på något vis resultera i lyckliga barn, hur man än vänder på det.

I min värld iaf.

Och ännu om sömnmetoder. Denhär är den absolut grymmaste av alla, i jämförelse med den så är ju Anna Wahlgrens metod en änglametod.

Studiegången

Jag har min sista egentliga tentvecka före jag blir mammaledig (fast det nu inte påverkar någo). Idag var det budgetering, imorgon en grupptent (som jag tycker är en urdum ide) i international trade and globalization och på fredag tent i intercultural communication. Så läsa är vad jag borde göra nu i några dagar, men tycker allt är så självklart och sånt jag ren kan att det är svårt att fokusera. Men på fredag är det över och då blir Micke 28 och mamma kommer hit och jag och Micka ska ut och äta och gå på bio med megagodispåsar.

Men ännu om skolan. Jag sku villa bli klar snabbt. Period 3 slutar nu och har en kurs jag tänkt gå i period 4, med lite specialarrangemang. Problemet är att jag inte vet när nästa miniman föds. Om jag sku delta i en deltent 3.5 så sku jag lätt kunna skriva resten på omtent i augusti (nu är tenten 9.5), men vår beräknade dag är just 3.5. Före det har jag inget i kursen efter 15.4. Så nu önskar jag antingen att nästa baby föds i mitten/slutet av april så att jag kan gå på timmarna i början av maj med minibaby utanför, eller sen önskar jag att babyn föds 4.5 eller först efter tenten. Sku så villa få denhär kursen undan.

Tror annars också att jag tänker fortsätta studera under hösten, det borde gå någorlunda eftersom Micke kommer att jobba skift och få saker ändå är obligatoriska.

Jag gillar våren

Dagen blev inte alls så misslyckad som jag trodde. Det såg dåligt ut en tid då jag glömt plånboken hemma och inte fick någon mat i skolan men som tur sluta jag ren halv 1 och kunde komma hem och äta. Jag hatar att vara hungrig.

Jag hann läsa på tent före middagen och efter middagen, när Micke for och klättra, gick jag och Arthur ut. Och det är ju så härligt att vara ute nu när det blir vår. Jag blir så glad av solen och av att det inte är kallt, så jag sku kunna vara massor ute. Var till Tokoistrandens park, var där igår första gången, och det är en solig och rolig park. Arthur gilla massor, och där var också andra barn.

Dethär är huvudattraktionen i parken. Finns ingen trappa upp till de högre grejerna, men bara man lyfter upp Arthur dit har han jätteroligt.

Igår bestämde han sig för att rutcha ner för tunnelrutchbanan (den branta, höga på bilden). Det sku ju då ha varit helt ok om han inte sku ha åkat på mage med huvudet neråt! Som tur kolla jag in i tunneln och fick i honom före ansiktet crasha. Han bara gled ut i rutchbanan (fast jag sa att fötterna ska först!) och när det börja gå hårt stängde han ögona. Och jag som trodde han var försiktig och inte så modig. Tydligen vill han göra allt som andra (äldre) barn gör. Kommer att bli roligt på sommaren att hålla reda på honom och en nyföding.
Min princip med barn och klättrande/lekställningar är att jag vill inte förbjuda, och helst inte använda ordet "försiktigt!" för mycket. Låta barnet göra och prova själv. Men jag står nog hela tiden i närheten och är redo att ta i, men försöker göra det så diskret som möjligt så att han inte tror att han inte sku klara det själv. Sen hjälper jag nog också upp honom nånstans dit han inte kommer själv.

I tunneln högt upp.

Och parken är helt igensnöad. Undrar hur den ser ut då allt inte är täckt med snö. Kommer säkert att vara massor där på sommaren.

Sen gick Arthur själv till vagnen och var redo att fara hem (inget skrik alls!). Var en snabb sväng till sokos och köpa dvd, sen hem och titta på buu-klubben, sen åt han megakvällsmål och var hur nöjd som helst ända tills Micke kom hem och natta. Bästa kvällen nånsin. Jag tycker såå om våren.

Hoppande naken miniman

Idag ska man inte bråka med mig.

5.20 böka och grät Arthur. Jag sa åt Micke att lyfta honom mellan oss. Arthur tog tag i mitt hår och börja lugna sig. Sen hörde jag (och kände stanken av) hur hans morgonkisi spruta ut i blöjan. Tänkte i nån sekund att det var safe, men han låg konstigt och det kom massor. Ungen blöt, sängen blöt, Micke upp, Arthur skriker, Arthur naken.

I halvtimme försökte jag få honom att somna om. Klockan 6 stiger den lille nakna mannen upp i vår säng och börjar hoppa. Kan inte hålla mig för skratt och konstaterar att denhär natten nog var slut för en stund sen.

Sen sku han ha en banan genast och så satt jag på mumin. Men för det är jag trött. Som tur har jag skola, då behöver jag inte vara tålamodig.

Saknar sömnsällskapet

Igår skedde den näststörsta förändringen för Arthur, och den största för mig, med tanke på att vi snart har en ny familjemedlem.

Vi flytta Arthurs öppna, upplyfta spjälsäng till andra sidan, så att han nu sover brevid Micke. Och det är nog jätte lessamt för mig. Jag är så van att ha honom brevid mig och vara den som kollar på honom. Det är inte alls nåt jag upplevt som värst jobbigt utan har gjort det gärna. Förra natten vakna jag många gånger och måste kolla över Micke att allt var bra med honom. Halv 6 när han böka och Micke inte vakna så hoppa jag över till Mickes plats och sov med honom. Det var så mysigt. Saknar ren det helt massor.

Arthur har det inte heller lika lätt och sov mera orolig inatt, han är ju van att i sömnen krypa fast intill mig och hålla i mitt hår, och pappa har inte lika långt hår.

Men såhär måst det nu vara. Den nya babyn måste sova närmast mig för jag orkar inte stiga upp och gå långa vägar då jag ska amma, och då är det ändå bättre att vi alla vänjer oss att det är såhär ren nu och inte sen när jag kommer hem med en liten baby. Men jag saknar ändå såå att sova brevid Arthur.

Morgonräddningen

Jag har inte så starka känslor om småbarn och tv/barnprogram och det är jag glad för. Speciellt idag när Arthur vakna 6.20 och efter pottan och d-vitaminen (!) börja gnälla. Då satt jag bara på en mumin dvd och jag kunde i lugn och ro laga hans morgongröt och kyla ner den lite.

Annars sku barnprogam på lördag och söndag också få börja före 7 och inte först kvart före 8. Det är alltför sent. Ska sååå köpa lite mera barn dvd:n åt honom. Det räddar våra morgnar. Några tips på snälla barn dvd:n som passar åt 1,5 åring?

Söndagseftermiddagsunderhållning

Gissa vad vi gjort idag på eftermiddagen?!

Att vara lite besvärlig när man ska ut hör till. Bäst sku skorna gå på då när byxorna och blöjan inte ännu är på.
Rolig lekhörna intill köttbullsrestaurangen. På söndagar får man inte heller annan mat än söndagsbrunch, som består av pålägg, köttbullar och lasagne.
Att prova sängar var väldigt pop. Nån var lite trött. Nån som bara sov 9,5 h förra natten och ändå bara 1,5 h. på dagen.
Alla leksaker var ju så roliga men ändå så klara vi av att inte köpa en endaste ny leksak åt Arthur.
Mera sängvila.
Miniman Lönnblad sprang bara undan så ibland fick Micke bära. Det värsta nånsin hände också. Vi kom ut ur en 2 meter lång butiksgång och Arthur hade varit helt bakom oss men plötsligt var han borta, och ingenstans i närheten, vi for åt varsitt håll med Micke men hitta inte honom nånstans. Jag kände paiken komma och det var så hemskt. Var sen så härligt att höra hans gråt (mycket längre bort än jag hade föreställt mig), trodde att han grät för att han var borttappad, men det måste ha varit för att han slog huvudet nånstans, det var lite rött.
Här hade han snubbla och då ska man springa till mamma så att hon kan blåsa och sen kan man fortsätta.
Jag har börjat sitta fram i bilen (har annars suttit med Arthur, men med två så ryms jag ju inte där). Här underhåller jag ändå Arthur genom att sjunga med i Äppel, päppel, piron, pärom, puff, och då ser man lite konstig ut.
Och hela familjen i vår minimala hiss. Yei. Arthur var för kort, han är på golvet nånstans.

Godis lördagkväll

Såhär ser min kväll ut i mitt helt vanliga, oförfinade liv.

Köpte idag en extern hårdskiva åt bara mig. Har ikväll samlat ihop allt viktigt från två bärbara datorer och en usb pinne så nu finns allt viktigt på ett ställe. Och den är så liten och söt denna externing. Nu ska jag inte förlora någo foton.

Kasta ihop en kladdkaka när Micke och Arthur bada (han ska alltid ha visplarna och han får inte kakao än). Annars har jag också frossat i godsaker idag, men har inte hjälpt mot tröttheten. Reeses peanut cups är nåt sjukt gott som snällast Lee skicka från USA.

Här i vår urfula soffa har jag spenderat nån timme och ska ännu sitta här och titta lite på melodifestivalen. Micke är i lekrummet på andra datan.Men före han gick dit så satt han upp en mumsig portion kladdkaka åt mig. Mums!

Mattheten och skriket

Denhär mattheten och tröttheten är helt sjuk. Orka just och just komma hem från Arthurs jomppa
och då var väl den totala gångvägen sådär 1-1,5 km. Gick som en snigel och tog 1000 pauser.

Ska nu försöka gå och vila brevid Arthur, men grannarnas unge bara gråter och gråter och jag har så svårt med det. Han är helt hysterisk i rummet ovanför mig, säkert är han i sin säng. Och jag hör ju att där finns nån, för där går vuxen fotsteg alltid nu och då, och så hörde jag nån skrika till. Men endå är det så jobbigt. Kan nu inte nån bara ta ungen i famn och trösta?! Såhär är det nästan varje veckoslut. Hatar.

EDIT: Och det sku inte vara nåt problem om det var fråga om 10 minuter, men när det ren nu har hållit på över en halvtimme och ibland också en. Ja, jag kunde inte vila när jag hör det, all tankeverksamhet går till att intala migsjälv att det inte är skadligt för barnet i det långa loppet.

Politik och föräldraledigheter

Jag är lite intresserad av politik och det tycker jag att alla borde vara, speciellt alla som planerar att rösta. Om man röstar så tycker jag att det är ens skyldighet att förstå och veta något om saker och vara ens lite påläst och sedan söka ett sådant parti/person som stöder ens åsikter. Problemet med en demokrati är att det finns mycket människor som inte alls är insatt i hur saker påverkar varandra och när dessa människor röstar, på t.ex. ett parti som sannfinländarna, så vet de inte alls vad konsekvenserna kan vara.

Som utgångspunkt för mig kan jag säga att jag hemma lärt mig att värdera arbete och därför tycker jag att om man jobbar hårt så har man rätt att förjäna mera än människor som är lata. Jag kommer också från en företagarfamilj (och har nu studerat ekonomi i mängder av år) och därför tycker jag att företagandet är något som borde stödas. Det måste finnas incentiv till att bli företagare och därför måste det finnas möjlighet till stor vinst. Med företagande så kan man också skapa mera arbeten. Jag tycker också att länder skall ge biståndshjälp till länder som har det sämre, jag vet att man kan ha det dåligt i Finland, men om man har det helt superdåligt så har man nog själv gjort dåliga val någonstans i livet om kan på det viset inte skylla på samhället och ha samhället och betala mera. Att uppnå en viss nivå av BNP ser jag inte som något bra mål, men mängden pengar borde absolut inte minskas. Jag är också EU positiv, men EU negativ till jordbruksstöden. Okej, dethär blir fööör långt om jag fortsätter med alla mina tankar, men som en slutsats så kan man konstatera att jag oftast röstat på samlingspartiet.

Men nu till dethär med föräldraledigheter. I dagens hbl var en artikel om vad de olika partierna står för inför förnyelsen av föräldaledigheten. Det finns ny 3 förslag till en ny fördelning.

-Allt annat som förr men pappalediheten ökar med 1 månad
-Pappalediheten ökar med över 1 månad och den delbara föräldraledigheten ökar med cirka 3 månader
-6+6+6 modellen

Av partierna så är sfp, vänsterförbundet, de gröna och sannfinländarna för det sista alternativet, 6+6+6. Jag är inte för det. Jag tycker att föräldraledigheten skulle få vara längre, åtminstone tills barnet är 1 år och sådär 3 månader, så längden är bra, det är bara den bindande fördelningen som stör mig. Om det passar bättre för familjen att mamman tar all föräldraledighet skall det också stödas. Bäst är väl ändå för barnet att kunna vara hemma så länge som möjligt och inte att det måste delas (jag menar ifall pappan inte vill vara ledig så börjar barnet dagis istället 6 månader tidigare).

Socialdemokraterna står för det andra alternativet med längre totalt, och längre för pappan. Centern vill hellre höja hemvårdsstödet de 4-5 första månaderna så att det motsvarar arbetslöshetsdagpenningen. Samlingspartiet vill förlänga pappaledigheten, alltså det första alterantivet och kristdemokraterna vill förbättra allting: Höja hemvårdsstöd, höja minimipenningen och göra så att mor och farföräldrar kan lyfta hemvårdsstöd.

Eftersom jag inte är så insatt i dethär så vet jag inte konkret vad det innebär om pappaledigheten ökar, är det en sådan ledighet som kan tas samtidgit som mamman eller skall den tas skillt. Men i alla fall så är dethär intressanta frågor och jag har svårt att säga exakt vilket alternativ jag tycker är bäst. Och här har jag ju då utelämnat frågan om vem som ska betala hela kalaset, för det har också partierna sina svar. Krångligt. Och sen vet jag också att socialdemokraterna skrev med i sitt program att dagis borde vara gratis för alla, och det tycker jag sen att är helt sinnessjukt, så fast allt sku bli bättre med sdp så har jag svårt att heja på dem i familjelivsfrågor.

Det var mina åsikter för ny. Läser gärna kommentarer om just dina.

Rådgivning 32+3

Idag träffa jag för första gången min egna rådgivningstant (när vi flytta på hösten så fick vi ny rådgivning). Hon var trevlig, men hade inte så mycket att komma med. Inte hade jag heller. Allt är ju bra. Och allt var också bra. Urinen, blodtrycket, hjärtljud, rörelser helt utmärkt, vikten hade stigit med 475 gram/vecka och sf måttet var 28, helt lika som sist. Det att sf måttet är lika oroar inte mig alls, jag tyckte att det var onödigt högt sist (i jämförelse med Arthur då), så jag tänkte att det var fast på hon som mätte.

Vikten visste jag att sku ha öka, så var det ju sist också, att allt kom på mot slutet. Så nu har jag gått upp 5 kg från vikten i vecka 7 och väger 1 kg mera än sist då jag var i samma vecka (men nu vägde jag 2 kg mera i graviditetens början så då har jag tappat 1 kg nånstans, hoppas att det också hålls försvunnet).

Men eftersom jag faktiskt inte sku villa gå upp så mycket mera så ska vi fortsätta vår sötsakspaus med Micke, på det sättet att vi på veckosluten kan äta allt sött, men inte i veckan. Känns bra.

Sötast!

Idag kom vårt HM paket och Arthur fick ett par fleecebyxor och en fleecejacka. Han gilla sina nya plagg så mycket (speciellt efter att Micke sagt hur söööt han är i dem) så efter att vi provat dem och tagit bort dem så ville han ha på dem igen. Och så sprang han nöjt omkring i huset tills han börja krypa över mattorn, och då tog jag fram kameran. Han tycker att det är så roligt att bli fotad så efter varje foto kom han och titta hur det blev och så backa han tillbaka så att jag kunde ta ett nytt foto. Man kan ju inte annat än älska!

Doula samtal

Idag tala jag länge med den doula-ansvarige. Hon ska nu hitta en doula som passar mig bäst och sen hoppas jag att vi kommer bra överens och att hon kan vara med på förlossningen.

Jag är så otroligt glad över att ha hört om doulaverksamheten, och jag är jätteglad att det finns sådant. Det är jätteviktigt att Micke är med, men det är också främst för honom, det är ju också hans barn som föds. Men nu när det är så viktigt för mig med att få uppleva en naturlig förlossning så sku det vara skönt med en coach, som är där för att kämpa och uppmuntra mig att jag klarar det.

För idag så ser man ju inte mycket av barnmorskorna, och då tror jag att det är trevligt att ha nån där som kämpar på en och föreslår saker och försöker andas tillsammans. En man kan ju också göra det, men då måste mannen vara jätte påläst och det är nu inte Micke iaf. Jag tror att det blir en mycket trevligare upplevelse om Micke inte har allt uppmuntringsansvar, utan han kan mera vara en del av det hela.

Jag är iaf nu jättenöjd.

Första mjölkduchen

Jag har tänkt att det är helt okej med pipmugg enda tills Arthur är sådär 7 år, och därför har han mest druckit från sån. Men sen gick det ju så bra med vanlig mugg och han börja få vatten från vanlig mugg, och ibland också mjölk.

Idag fick han mjölk i muggen under lunchen och just då jag satt och tänkte hur fint det gått och att han inte en ända gång spillt ut mjölk, så då, då välte hela glaset när han satt ner det och mina nytvättade byxor (som är de enda trevliga mammabyxor jag har) och en mjukis-snorkfröken fick en stor kall mjölkdusch. Trevligt.

Jag ska inte ens tänka tanken mera att nåt går bra, för just då vänder det ju.

Lyckliga människor

Ibland funderar jag på vad jag önskar att Arthur (och mina kommande barn å) ska bli när han blir stor. Eftersom man kan göra saker på så många olika sätt idag tycker jag att det är bra att veta vad man vill/önskar att målet är och sen kan man enligt bästa sättet man vet stöda det.

Och varje gång jag funderar vad jag önskar åt Arthur kommer jag fram till att jag vill att han ska vara lycklig och må bra i sig själv. Det är det absolut viktigaste. För mig är det inte viktigt hurdan karriär han gör, vad han jobbar med, hur mycket pengar han förtjänar, bara han är lycklig och tycker om sig själv.

Han ska ha gott självförtroende, vara trygg och må bra i sig själv och veta att han är bra som han är. Och det är det jag som förälder vill ge honom nu. Trygghet, kärlek, närhet och respekt. Jag tror också att om han mår bra i sig själv som skolbarn/tonåring så kommer han inte att hamna i lika mycket problem och kan kanske stå på sig själv och inte gå med i kompisars dumheter. Kanske.

Själförtroende, självrespekt, lycka och välmående är det jag önskar. För att få lite nya tankar om det har jag idag beställd boken lyckliga barn. Väntar så på att den kommer.