Gissa vad vi gjort idag på eftermiddagen?!
Att vara lite besvärlig när man ska ut hör till. Bäst sku skorna gå på då när byxorna och blöjan inte ännu är på. 
Rolig lekhörna intill köttbullsrestaurangen. På söndagar får man inte heller annan mat än söndagsbrunch, som består av pålägg, köttbullar och lasagne.
Att prova sängar var väldigt pop. Nån var lite trött. Nån som bara sov 9,5 h förra natten och ändå bara 1,5 h. på dagen. 
Alla leksaker var ju så roliga men ändå så klara vi av att inte köpa en endaste ny leksak åt Arthur. 
Mera sängvila.
Miniman Lönnblad sprang bara undan så ibland fick Micke bära. Det värsta nånsin hände också. Vi kom ut ur en 2 meter lång butiksgång och Arthur hade varit helt bakom oss men plötsligt var han borta, och ingenstans i närheten, vi for åt varsitt håll med Micke men hitta inte honom nånstans. Jag kände paiken komma och det var så hemskt. Var sen så härligt att höra hans gråt (mycket längre bort än jag hade föreställt mig), trodde att han grät för att han var borttappad, men det måste ha varit för att han slog huvudet nånstans, det var lite rött. 
Här hade han snubbla och då ska man springa till mamma så att hon kan blåsa och sen kan man fortsätta. 
Jag har börjat sitta fram i bilen (har annars suttit med Arthur, men med två så ryms jag ju inte där). Här underhåller jag ändå Arthur genom att sjunga med i Äppel, päppel, piron, pärom, puff, och då ser man lite konstig ut. 
Och hela familjen i vår minimala hiss. Yei. Arthur var för kort, han är på golvet nånstans. 
Att vara lite besvärlig när man ska ut hör till. Bäst sku skorna gå på då när byxorna och blöjan inte ännu är på. 
Rolig lekhörna intill köttbullsrestaurangen. På söndagar får man inte heller annan mat än söndagsbrunch, som består av pålägg, köttbullar och lasagne.
Att prova sängar var väldigt pop. Nån var lite trött. Nån som bara sov 9,5 h förra natten och ändå bara 1,5 h. på dagen. 
Alla leksaker var ju så roliga men ändå så klara vi av att inte köpa en endaste ny leksak åt Arthur. 
Mera sängvila.
Miniman Lönnblad sprang bara undan så ibland fick Micke bära. Det värsta nånsin hände också. Vi kom ut ur en 2 meter lång butiksgång och Arthur hade varit helt bakom oss men plötsligt var han borta, och ingenstans i närheten, vi for åt varsitt håll med Micke men hitta inte honom nånstans. Jag kände paiken komma och det var så hemskt. Var sen så härligt att höra hans gråt (mycket längre bort än jag hade föreställt mig), trodde att han grät för att han var borttappad, men det måste ha varit för att han slog huvudet nånstans, det var lite rött. 
Här hade han snubbla och då ska man springa till mamma så att hon kan blåsa och sen kan man fortsätta. 
Jag har börjat sitta fram i bilen (har annars suttit med Arthur, men med två så ryms jag ju inte där). Här underhåller jag ändå Arthur genom att sjunga med i Äppel, päppel, piron, pärom, puff, och då ser man lite konstig ut. 
Och hela familjen i vår minimala hiss. Yei. Arthur var för kort, han är på golvet nånstans. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar