Vårt sovarrangemang funkar utmärkt. Arthur vaknar inte och behöver nåt av en vaken människa utan ifall han vaknar kryper han tätt intill mig och sover vidare. Tror t.o.m. vi ska ha det så med nyfödingen också. Kanske köpa en till spjälsäng och sätta på andra sidan, eller så får den sova i mammalådan till först tills vi vet hurdan sovare det är.
Nå men iaf. Min natt:
-Gått 2 gånger på wc
-Vaknat när Micke kommit hem
-Stigit upp och dricka vatten
-Vaknat av att Arthur kom nära, nära
- Haft en hemsk mardröm och vaknat av att jag skrikit: Mammaa!
Jag drömde att jag hade hängt med Evas familj (läser säkert för mycket bloggar!) och Arthur var hos min mamma (tala med henne på riktigt igår och hon saknar honom och vill ha dit honom). Men sen var min mamma där och vi var på vår stuga och efter en tid fråga jag med vem Arthur var (var inte alls så intresserad av honom i drömmen), och så svara hon bara att hon lämna honom med Jigi (hunden) att hon hade satt mat åt honom. Och hon var helt seriös och tyckte att det var normalt. Hon hade lämnat en 1,5 åring ensam och tyckte att hunden var en tillräckligt bra barnvakt. Jag sprang till bilen gråtande och skrikande och visste att det sku ta 45 minuter före vi kom dit och att han säkert gråtit i flera timmar ren och känt sig övergiven.
Det var så hemskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar