Imorgon far jag och denhär glada killen hem till mamma i Pojo. Ska bli skönt att komma bort. Just nu är jag också en hemsk fru och precis allt vad Micke gör irriterar mig, så det är säkert också roligt för honom att jag far bort för en stund. Vi har på sommaren bott tillsammans i 4 år (tror jag) och nu först har han börjat lämna vessaringen öppet, helt på sista tiden, och fast jag klagat om det en miljon gånger så glöms det endå hela tiden. Och det är helt jäkligt störande att sätta ner sig på en iskall vessastol mitt i mörka natten. Och sen kan han inte Arthurs socialskyddssignum och det är också helt oacceptabelt, tänk om nåt händer och jag inte är där.Nå, för att inte bara vara negativ så var jag faktiskt glad på honom en kort stund igår. Det var när han bad att vi sku lämna lite spenatplättar åt honom när han for och klättra. Han har alltid sagt att han inte tycker om det och inte ätit då jag lagat åt mig, men nu, nu tycker han också om det. Finns helt jättemassor maträtter som han inte tyckte om och därför inte åt, men sen har jag fått honom att inse att det faktiskt är gott. Men har ännu mycket jobb kvar, han sku få börja gilla röda linser, kikärter, frestelser (fast det äter han nog ändå med god aptit) och soppor.
Har väldigt spökande hormoner är väl vad jag försöker säga. Rätt jobbigt faktiskt. Börja nästan gråta idag när Arthur gjorde nåt med tv:n just när jag sku lyssna på programmet om småbarns sömn i minmorgon, blev helt hysterisk. Jag är inte rolig att vara med just nu. Stackars Arthur. Fast han verkar inte lida.
7 kommentarer:
Nu skall jag erkänna en sak här:
Jag kan inget av mina barns signum. Måste man kunna det?
Jo!
Nå, kanske man klarar sig med att ha det uppskrivet nånstans var man alltid har det med, men eftersom man behöver det så ofta, och man förväntas kunna det, tycker jag att det är nåt megaviktigt. Men det är kanske bara jag, och då kanske jag inte borde störa mig på att han inte kan det...
Fan också. Tänkte väl det. Att jag måste lära mig dem.
Fast i och för sig har jag aldrig behövt Matheos, vad jag vill minnas - och han är ändå tre!
oj, oj.. jag kan inte heller utantill Eriks. Men tror att min man gör det :P
Här är en till hormoonihirviö..allt käns så tungt och iriterande just nu. Inte så länge kvar för er mera! :)
Men kanske det också har att göra med var man bor. För här kan man inte ens ringa till rådgivningen för att beställa tid utan att nämna den.
Och sen ska man ju sätta in den när man beställer flygbiljetter, båtbiljetter, fyller i FPA papper...
Kan hända :)
Jag tycker någ det är viktigt att kunna den utantill. Min mamma kunde min och hon har alltid sakt att det är viktigt att kunna den utantill.
Det är ju bara 4 nummer man ska komma ihåg. Barnets födelsedatum kommer man ju ihåg ändå, hoppas jag :)
Hur har föresten er projekt med tutten gått? använder Arthur tutti mera alls?
Joo, min mamma har också alltid kunnat våra så då måste det vara nåt man ska kunna =)
Tutten ja. Nej, han använder inte mera, vi kasta ut alla då efter resan, så efter flygplanet när vi kom hem har han inte haft tutt. Jobbigt var de de första veckorna, inte så att han skrek, men han hade svårt att somna, men nu är det rätt lika som tidigare, fast han sover 1 h mindre.
Skicka en kommentar