Skrikande morsa

Igår dömde jag en ut en mamma som stod och skrek åt sitt gråtande skolbarn om typ nån borttappad sak (och mamman verka helt galen och svor och röt och höll på). Idag sprang jag och skrek som en galning på Arthur. Riktigt som en sinnessjuk typ. Man måste ha trott jag var en helt galen förälder. Och det var jag väl å. Vi kom hem från klubben och Arthur sparkcykla. Och det är nedförbacke och regeln är att han stannar när jag säger och han ska hållas någorlunda nära. Men han stanna inte utan tog bara mera fart. Körde fel väg och höll på att krocka in i männiksor. Körde ut på vägen (en liten som tur). Och jag bara sprang med Sander och skrek åt ungen som vägra stanna. Bad om ursäkt åt människor jag mötte på vägen, människor som han nästan cyklat in i. En mormor fick typ nåt slag när jag bara tjöt åt honom att stanna och tyckte säkert jag var världens sämsta förälder när jag läxa upp Arthur och tog bort cykeln av honom. Eller det värsta i hennes ögon var säkert att han alls fick cykla...

Och eftersom han inte kunde följa reglerna så är nu cykeln borta tills vi kommer hem från resan. Sen funderar jag ändå om vi ska köpa en större sparkcykel åt honom eller en pedalcykel tills hösten/nästa sommar.

Speechless

Jag var rätt deppig igår efter att halsbandet lossnat. Så deppig att jag skrev åt Kalevala Koru att de borde göra hela smycken från början. Kändes skönt att få ut min besvikelse.

Idag när jag öppna min mail så hade jag fått mail därifrån där de ursäkta det skedda och lova skicka mig ett nytt halsband. Liksom va? Kan man göra så? Utan ord är vad jag är.

Jag är inte en sån som klagar om allt, men jag försöker påpeka om sånt som är ofel, främst för att jag själv som företagare gärna sku veta sånt som inte fungerar. Själv ser jag det som lite jobbigt och tidskrävande att ta tag i saken. Denhär gången löna det sig ju verkligen liksom. Helt otroligt.

Bilderna

 Tog fram kameran för att fota mitt morgonmål. Smörgås, kaffe, juice och mango, jordgubbar och ananas. I samma veva jag sku fota sträckte sig två händer fram.

 Och 5 sekunder senare hade jag ingen smörgås mera... Och jag fick brickan till sängen, men Micke konstatera genast att det inte blir till nåt så jag drack bara juice där och öppna paketet. (fan att det försvann!)

 Urgod juice och till och med kaka. (Okej, jag kanske råka skriva en liten, liten lapp med vinkar om vad som sku vara gott som morsdagsmorgonmål, men det var bara typ: frukt, bröd, kaka, juice. En gång fick jag chokladflingor och mjölk till morgonmål i sängen. Och jag hatar översött som enda morgonmål).

Jättefin dag. Sov 2 timmar på dagen och sörjde mitt halsband. Micke sörjde det inte så mycket, han var mest nöjd med att han lyckats med morsdagsfixande och att göra mig glad. Och nu låter det som att jag är jättekrävande. Så är det inte. Men t.ex. min första morsdag så vakna Arthur tidigt och då kom han på att han höll på att bli sjuk och jag fick stiga upp...

Det fina blev så fel

Imorse efter 5 timmars sömn* kom min finaste man och finaste Sander in i rummet med en bricka med allt jättegott (Arthur sov ännu brevid mig). På brickan fanns också ett paket. Ett paket med en jättefin kalevla medaljong i silver. Med barnens initialer och födelsedatum ingraverat. Det satt jättefint kring halsen. Vi gick på en lång morsdagspromenad till Liessaari och på hemvägen märkte jag att det inte satt kring min hals längre. Både jag och Micke har cyklat vägen vi gick men har inte hittat det. Är helt förkrossad. Arg för att jag ville ha det på. Fan ändå.

*Kom hem först halv 3 inatt efter att jag var på middag i Helsingfors med Scandic Trans, företaget jag jobbade för på logistikmässan. 1 timme av bussresan satt jag en rad från en som spydde hela vägen. En annan medresenär väcktes av chauffören i Lojo och borde blivit av en halv timme tidigare.

Min dag.

2 timmar bilkörande. 8 timmar mäss-stående i kavaj och kragskjorta och ett leende på läpparna. 19.00 hemma. Semlebak och American Idol tittande med barnen medan Micke är på länk. Själv på en kort 20 min länk för att få bort all styvhet av allt stående. Äta ostsemla. Somna.

Hett tips!

Det finns en tidning på nätet jag gillar, brukar alltid läsa nu och då.  Rawr heter den. Handlar om barn och finsk design. Vet en som är med och jobbar på den och är facebook kompis med henne. Idag tipsa hon mig om en tävling. En tävling där man kan vinna en fin väska eller 150 euros presentkort till finnish design shop. Jag sku nog hitta saker därifrån för 150 euro.

Vet nog att några andra i bloggvärlden också sku kunna hitta nåt skoj där. Därför ville jag tipsa om tävligen. Och tidningen. Den är intressant.

Jobb

Nu börjar jag bli lite nervös för imorgon. Ska jag kunna bete mig bland logistik folk? Kommer jag att göra det vad jag får betalt för? Kommer de att var nöjda över min insats? Och sen på andra sidan tänker jag på hur jag nu under de närmaste 4 dagarna kommer att hinna se barnen typ 10 timmar totalt. Hur kommer Sander att ta det? Han tycker så om mamma nu och vill kramas massor. Och hur kommer Micke att klara det? Kommer han att orka?

Nåja. Bra kommer det att gå och det är ju bara frågan om 4 dagar. Skall alltså jobba på logitsikmässan för Scandic Trans och vara deras hjälpande hand vid avdelningen.

Hur korkad får man bli?!

Nåja. Så korkat var det inte, men nog lite. Micke for till stan och klättra på eftermiddagen och jag satt barnen i cykelkärran och for till en park i centrum. Tog med banan, vatten och en mjölk åt Sander för det var rätt sent och de hade bara ätit lite mellanmål. I parken fick jag den smarta iden att vi äter nåt i centrum för jag hade ingen färdig mat hemma. Bestämde att rosso/presso pizzabuffet blir bra för jag får cykelkärran utanför.

Men iden var nog inte så bra. Borde nog bara ätit bananen och cyklat hem. Arthur blev genast i början arg för att han inte fick hamburgare och slutligen åt han en hotdog, vattenmelon, gurka, tomat och drack sin mjölk. Sander åt gurka, tomat och sög på lite pizza. Jag hann sleva i mig nåt medan jag sprang av och an efter nåt. Och just när Sander börjat suga på sin pizza så såg jag att snart kommer kisi i byxan åt Arthur. Så det var bara att ta upp Sander, plånbok och springa iväg på vessan och lämna allt på bordet. Sen hade jag just fått allt ihopplockat och Sander sku gå till lekhörnan och då säger Arthur att det är kakibrått så jag får igen rusa med Sander, skor, rockar, mjölkflaskor iväg på vessan. På hemvägen somna Sander och satt resten av kvällen i min famn. Biverkningar av dagens två vaccin. Men med tanke på min smarta ide att äta på ett stort kaosställe var det bra att han var lite lugnare idag...

Sanders mått

Sander 1 år och 3 dagar väger 11,8 kg och är 83 cm lång. Mjölksyretabletter ska vi köpa åt honom för hans känsliga mage och "rädd" för vanlig mjölk bevhöver vi inte vara. Om han sku ha inte sku tåla det så sku han inte växa bra och då sku ha skrika hela tiden. Nu har han bara ibland luftbesvär på natten (att han skriker och sen kommer prutten), men rådgivningstanten föreslog att vi kan testa med paracetamol till natten och om nattvaken lugnar sig då (då när vi vet att det inte är tandnätter) så måste man börja utreda om det är nåt annat som påverkar magen.Misstänker ändå bara att det är tänder. Eller all sand han proppar i sig.

1 timme!

Vi överlevde allt kalasande och det var faktiskt jätteroligt igår igen. Arthur blev mindre sockerfull än dagen före och kakan smaka bättre.

Och idag for jag på länk efter att jag några timmar hållit på med slutarbete. Idag blev det en hel timmes länk. Helt otroligt att jag orka jogga i en timme. Och det kändes också skönt hela tiden. Älskar såna länkar. Hoppas så att min iver håller i sig. Mår jättebra av det.

Men nu lite mera excel lekande och så ska jag och Arthur på simklubb ikväll. Och om två veckor är vi i Sicilien.

1 årsdagen i bilder

Vi packa in Sanders mopo i en filt. Han gilla den. När Arthur försökte röra den så skrek han för det var hans. Vad 1 åringar förstår mycket. Den var ju hans!

Mera paket. En plastskottkärra. Och en plastlastbil. Och en plastbåt. Och pussel. Och skjorta. Och bok.

 Försök till mamma-barnbild. Jee.

 Mera paket. Arthur hjälpte. Och Arthur förstod att det var Sanders dag. Fast lite önska han att han idag sku ha födelsedag. Men vi titta på bilder från hans födelsedagar.

Jag tycker om att ha städigt hus där allt är på rätt ställe och allt är städigt. Men det gör mig så enormt stressad. Sen torsdag har jag försökt hålla huset städat och jag blir sen helt galen på barnen när de bara klottar eller drar ut alla böcker eller häller ut alla leksaker. Därför är jag lyckligare när det är småråddigt hela tiden, då kan det få göra det och jag behöver inte bry mig eller bli upprörd. Men sen när de flyttar bort hemifrån. Då ska det vara städigt och allt ska vara på egen plats.

 Vi bjöd på fruktig skink pastasallad, matig broilerkorngrynssallad och ugnsbaguetter. Sen hade vi bakat havreflarn och så hade vi frysbulla. Jag tycker inte om att baka bulla och mina blir alltid så torra. Det var gott och lätt med frysbulla. Som kaka hade jag gjort en vitchoklad-dajm kaka, men jag tyckte inte den var god. Kan hända att det var för att jag använda vaniljikvarg och jag kom på att jag inte tycker om den. Vi sku ha samma saker båda dagarna men igår efter att barnen somna laga jag en vanilj blåbärskaka istället, hoppas den är bättre. Grädde, vitchoklad, dajm och vaniljkvarg blev bara för mycket och jag börja må illa efter några skedar. Jag lagar oftast något helt nytt för fester, nåt jag kanske inte borde göra.

 1 åringen. Arthur hjälpte blåsa.

 Jätte lyckat syskonfoto från klubben.

 Snart är det dags för nästa fest. Tycker om att få gäster, men gillar inte att man får städa samma sak 1000 gånger. Som Sander idag. Drog en miljon gånger ut matstolen och klättra upp på matbordet för att ta popcorn och russin och nötter. Förstås fällde han ju ut skålen till slut å.

Dagar i Lojo

Förutom att minnas dagen för ett år sen och vara nostalgisk så har jag idag städat. Sen har jag varit ute på förmiddagen och kvällen med barnen och Micke var på eftermiddagen före han for på nattjobb. Jag älskar våren och att kunna vara ute nästan hela tiden. Och här är det så bra att vara ute. Jag var också på länk på dagen till Liessaari. Jag gillar Lojo mer och mer för varje dag som går. Jag vill gärna bo utomlands i nåt skede av livet men annars tror jag faktiskt att jag sku kunna bo i Lojo länge, länge. Nära sjön. Allt kring Lojo sjö är så fint. Jag är faktikst helt jättenöjd med Lojo som boplats.

Sen har jag lagat mat idag. Tvättat kläder. Satt på diskmaskin och tömt diskmaskin och lagat en vitchoklad-dajmkaka. Tittat några minuter på Idols med Arthur och Sander. Läst en massa sagor, speciellt Tippen. Sander älskar det.

Och nu ska jag gå i sängen och sova brevid Arthur (när Micke är borta natten får han somna där). Imorgon får Sander sin mopo och sen far vi på sagostund. På dagen ska jag laga sallader, grädda färdiga frysta bullar och städa lite till.

Och det allra, allra bästa. Efter denhär natturen så är Micke föräldraledig i 3 veckor.

1 år sen

För ett år sen skrev jag dethär inlägget. Efter det skrev jag ännu 3 inlägg med rubriken Aj och 03.29 skrev jag dethär, vår finaste Sander hade fötts. Jag är så otroligt tacksam för att ha honom i mitt liv och som mitt barn. Vi är så lyckligt lottade.

Min favoritbild

Sander är en bestämd liten individ. Han vill göra på sitt sätt och vill inte bli stoppad, han trivs bäst ute där ingen begränsar honom. Inne blir han arg och slänger sig på golvet och skriker när han inte får gå till roskisen, inte får sitta på bordet eller inte får äta på fjärrkontrollen. Sander är lugn nöjd när han får göra det han vill, men som tur kan han också kräva. Kräva att han också får muminpastill när Arthur får eller att han också får mat när Arthur får (fast han sku ha ätit 5 minuter tidigare) eller att han också får komma i famnen när Arthur får. Att kunna kräva är en bra egenskap när man är ett andra barn.

Sander är så söt (när han är på det humöret...) När han sitter tålamodigt i famnen och vi läser tippen boken för 15e gången. Eller när han vinkar när nån säger hejdå. Eller när han börjar dansa genast man sjunger eller han hör musik. Hela Sander gungar när han dansar. Och hans pekande. Sätter fingret i vädret och är bestämd. Eller när han kastar sig i famnen när man kommer hem. Och på kvällen när han inte alls vi bli nedlagd i spjälsängen utan vill bara ligga nära, nära i famnen och sova där. Älskar det lilla livet nåt så otroligt.

En 1 åring och en 2½ åring. Sötast i hela världen.

Det lilla livet som imorgon firar sin 1 årsdag. I ett år har vi varit en fyra personersfamilj. Och jag är glad att det året har gått. Just nu känns allt relativt lätt och skönt om jag jämför med hur det var för 10 månader sen. Det är en tid jag nog inte kommer att sakna. Denhär tiden å andra sidan kommer jag att sakna.

Sanders födelsedag firar vi med kalas både fredag och lördag. Av oss får han en plasto mopo. Han sku ju också villa cykla på Arthurs sparkcykel och så sitter han där mellan sadeln och styrstången med ryggen mot styrstånden och är arg när det inte går framåt. På plaston kommer han i alla fall att hållas uppe.

50 minuter!

2½ efter att jag börja jogga så orka jag idag hålla på i hela 50 minuter! Och det är nog stort i min värld. Jag som för 2½ vecka sedan just och just orka 10 minuter. Och det var dessutom 50 sköna minuter (okej kanske inte i några uppförsbackar) och jag hade energi hela vägen. Och om jag joggat i 50 minuter så är det nog säkert närmare 7 km, kanske till och med lite över. Tror jag måste söka ett nytt lopp så att min motionsiver håller i sig. Kanske 10 km sku vara nästa mål?!

Wapp 2012

Sander somna i en gunga i parken så han missa den gemensamma lunchen där vi åt struvor till efterrätt. Men han hitta Arthurs tallrik och han såg till att tömma den riktigt ordentligt. 

Jag tänkte att prinskorv och köttbullar sku vara rolig vappmat för barnen. Jag rulla små, små köttbullar och ansträngde mig, och sen var det endast tomat och gurka som dög för Arthur och Sander åt ost och tomat. Yes. Nå, idag sen åt Arthur köttbullar. Jag och Micke åt också en supergod potatisssallad jag lagat (potatis, äppel, purjo, basilika och en sås på dijonsenap, vitvinsvinäger och olja) men det dög ju inte heller åt nån annan.

Vi åt på terassen för första gången och vår måltid var över på 5 minuter. Sen sprang barnen sockfota ut på gården och det blev dags att städa undan.

Och så fick jag och Micke samtidigt lust för munk. Så halv 6 hoppa jag i bilen och börja jaga munkar. Som tur hitta jag. Så sen åt vi ännu munk, drack ett glas skumpa (barnen fick saft) och så hade vi popcorn i soffan när Arthur fick titta på cars. Sen börja vi fylla diskmaskiner, städa undan, hänga tvätt och så vidare. Idag har Micke haft morgontur.