Idag har jag överträffat mig själv och jag är faktiskt helt jättestolt över mig själv. Wihuu.
Har en tid lekt med tanken på att jag i nåt skede av sommaren/hösten sku springa hemifrån till stugan, en sträcka på 17,5 km. En sträcka med massa variation och massa uppförsbackar (och nerförsback) och som är 17 km. Det längsta jag hittills sprungit var 10,5 km så det är ändå rätt mycket mera.
Nå idag kom vi till stugan, ska vara här över veckoslutetet. Jag var på länk igår och det var inte länkdag idag men ändå fick jag tanken att göra en länk. Tänkte att jag startar tidigare och nån plockar upp mig om jag inte orkar. Tala med mamma som sku köra förbi till stugan om ca 1½ h att hon sku ta med vattenflaska och sen eventuellt plocka upp mig.
Början gick trögt och det kändes långt tills klockan pep att en kilometer till hade gått. Vid 5 km kom det en skön fläkt från havet (det var i stora drag gassande sol hela vägen). Raksträckan efter 7 var lång, nåt jag inte hade trott. Vid 11 km kom mamma förbi och jag konstatera att det "bara" är 5-6 km kvar att jag fortsätter nog. Tog vattnet och sprang vidare. Och 5-6 km kändes då som bara, hade ju ren avklarat 11, men egentligen så var ju nog 5-6 km långt men är så glad att jag ändå kämpa till slut.
De sista två kilometrarna gick segt och tempot blev bara långsammare. Det var många tunga uppförsbackar och benen var stela och ville inte alls jobba mera. Men sen börja jag gå vid 17,1 och just då kom mamma, Sander och Jigi emot mig. Då hade jag joggat i nästan 2 timmar och 20 minuter. Efter det så hoppa jag i sjön för ett dopp och börja lassa i mig en massa mat.
Jag kommer inte att göra om länken på en lång tid, i alla fall inte i varmt solsken. Men jag är jättestolt att jag klara det.
6 kommentarer:
Wow, imponerande!!
Härligt! Jättefint gjort. Kanske du borde sikta på halvmaraton i Hangö i början av oktober?
Grymt! Faktiskt. Jättebra jobbat!
Tack, tack. Är nog ännu också stolt över min prestation, roligt att utmana sig själv sådär, speciellt då jag för halvt år sen inte ens i mina vildaste drömmar sku ha trott att det var möjligt.
Och Jill, halvmaraton låter nog lite för långt ännu. Mina knän mådde inte så bra igår efter denhär länken så de behöver säkert lite mera och längre träning. Men kanske en på våren sen. Nu är det midnightrun som gäller 1.9 och önskar att den går under 1 h 15 minuter (och drömmer om att dra den under 1 och 10).
Ska du springa i Hangö?
Ja, man ska inte stressa med att öka distansen, bättre att låta kroppen vänja sig i lugn och ro. Fast jag är säker på att du skulle klara det, jag hade inte sprungit längre än 15 km innan jag sprang min första halva. Inget Hangö för mig i år, har trappat ner på löpningen lite, av spännande orsaker ;) (tidigt ännu, men jag har så svårt att hålla det hemligt)
Oj, spännande orsaker låter helt sjukt spännande =)
Skicka en kommentar