Jag känner mig ofta som en rätt bra mamma, en tillräckligt bra en. Sku säkert kunna vara mera närvarande, aktiverande, energisk och en massa annat men tror ändå att jag räcker till. Ibland känner jag mig otillräcklig för alla tre och sku gärna ha mera händer och armar och famnar. Men oftast känns det bra.
Men sen har jag vissa dagar som jag är irriterad och störd på livet och då är det inte alltid så roligt att vara mitt barn. Men de goda dagarna är fler och jag brukar försöka förklara att jag bara har en dålig dag och att det också är okej, så jag tar inte sån stress över det. Men. En sak ångrar jag nåt så massor. Arthur ville jag sku printa en dag, och tjata och tjata om det, hela tiden sku jag printa bilder. Nu! Mera! Nu! Printa! Och jag hade en hemsk dag för kanske en vecka sen. Och så var jag martyrisk och börja printa och förklara hur jag HATAR att printa (och det ordet använder jag inte i vanliga fall, det är så starkt och ett onödigt ord). Sladdar ska kopplas, två till och med, och sen ska printern flyttas lite och sen ska Arthur välja bild och sen går inte alla att printa och han kan inte bestämma sig och processen är lång. Och den dagen var bara blä så förklara hur jag hatar det.
Men nu, nu när han var sjuk, så fråga han med ynklig röst om jag kan printa, och om jag kan låta bli att säga att jag hatar det. Och det var som att sticka kniven in i hjärtat. Hur har jag kunnat säga att jag hatar att göra nåt som gör honom så glad. Liksom vad är det för fel med mig!? Idiot jag. Han älskar att färglägga bilder och jag förklarar hur jag hatar att göra det som gör honom glad.
Så ja. Alla dagar är jag inte på topp. Men ska nog fortsätta med att låta bli att använda ordet hata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar