För en vecka sen börja Evilda äta igen, på båten då vi kom hemåt. Då hade hon nästan i en vecka gallskrikit när en sked närma hennes mun. Hon åt lite bitar själv men annars amma jag mest. Men jag tar inte så mycket stress över hennes ätande. Tror hon får i sig det mesta hon behöver av bröstmjölken än, fast hon är nästan 9 månader, och sen försöker jag få i henne lite järn o protein.
Men nu äter hon då igen. Så bra på att öppna munnen har hon inte varit, men man får ändå inskyfflat mat medan hon mumsar på plockmat. Nu har jag också slutat amma när hon vaknar och kör på mat först och sen bröst. I nåt skede så fick jag henne bara och dricka mjölk när hon just vaknat så amma alltid genast, men nu går det också efter maten.
Hon har inte varit så glad i fast mat, oftast har det gått en halv liten burk, om ens det. Men igår och idag har hon ätit en helt liten burk både till lucnh och middag och både morgonmål och mellanmål och kvällsgröt. Jag hade också trott att babyn inte kan få linser före de är närmare 1 år men det visa sig att det är helt ok efter 7-8 månader så då är det lättare att själv laga mat innehållande protein. Hon storgilla en pure av batat, majs, röda linser och kokosmjölk (efter att jag silat den...). Bitar äter hon inte i pureer och inte ritkig havregröt, bara industriporcesserade grötar som är släta, släta. Min mat äter hon nog om den är god och slät. En annan god variant är lax, potatis, lite batat, ärter och broccoli (som inte är överkokt).
Och sen fick jag ilurade mina äldre barn linser. Jag laga en morotssoppa med ingefära, röda linser och kokosmjölk och de åt (den var ju å slät). Kanske var det för att påskäggen vänta men iaf. Fick i dem nåt lite bra. De äter endast typ broiler i köttväg så det är utmanande att hitta på nåt de sku äta som också innehåller proteiner och järn.
söndag, mars 29
En söndag före påsk
Inatt hände nåt så skumt och så sjukt roligt (okej, beror väl på vem man frågar) att jag bara måste skriva det.
Jag vakna lite före 11 av ett superhögt ljud. Steg upp och såg att ena barnet stod och kisa, med byxorna neddragna, nerför trappan. Det kom med fart och for långt och det fiffigaste jag kom på att göra var att vända barnet så att det sku fara bara på golvet. Barnet gick sen igenom pölen när han var klar, tog bort sockorna när jag bad och gick sen i sängen och somna om genast. Själv instruera jag Micke om att städa (han var ännu vaken) och somna själv om genast.
Han måste ju ha vaknat med nöd och inte ens ropat på mamma denhär gången utan skött det själv men gått lite fel, vår övre wc är dörren brevid trappan. Eller så hände allt i sömnen. Men alltså sånt kan hända med barn. Att hela trappan blir nedpissad! Så sjukt roligt!
Idag var Arthur och Sander påskhäxor för första gången. Jag hade hjälpt barnen laga 5 kvistar var och vi gick till 5 grannar och vi fick så massor godis. Och tydligen får mina barn nu då äta godis, ifjol var första året för Sander. Nå choklad är väl lite bättre än bara sockergummin...
På eftermiddagen var Micke uppe med Evilda och jag gick ut och installera bilstolar (Evilda får nu sitta i stor stol!), ropa att Micke sku komma ner och se efter alla barn men det måste han ha missat.
Nå, efter en stund kom mina barn ut med saft åt mig som de hade blandat. Inne så kom det fram att de blandat upp hela blandsaften som de själv tagit ur kylskåpet, de hade gjort experiment med oljor, vinäger och sirap som sen också fallit ut på golvet som de sen torkat med hushållspapper. Nå, vinägern var helt slut, golvet var helt halt och hela köket stank vinäger. Saften var också stark som bara den. Experiment. Experiment. Japp.
Jag vakna lite före 11 av ett superhögt ljud. Steg upp och såg att ena barnet stod och kisa, med byxorna neddragna, nerför trappan. Det kom med fart och for långt och det fiffigaste jag kom på att göra var att vända barnet så att det sku fara bara på golvet. Barnet gick sen igenom pölen när han var klar, tog bort sockorna när jag bad och gick sen i sängen och somna om genast. Själv instruera jag Micke om att städa (han var ännu vaken) och somna själv om genast.
Han måste ju ha vaknat med nöd och inte ens ropat på mamma denhär gången utan skött det själv men gått lite fel, vår övre wc är dörren brevid trappan. Eller så hände allt i sömnen. Men alltså sånt kan hända med barn. Att hela trappan blir nedpissad! Så sjukt roligt!
 |
| Våra ansiktspennor var lite ovassa och Arthur ville ha spindel eller sår och jag fick bara sätta en röd prick på honom. Sanders prickar blev igen lite stora... |
 |
| Är helt förundrad över hur mycket människor ger. Dethär kom alltså av 5 grannar! |
 |
| Och denhär skålen väntar i vår tambur, men inga häxor har vi haft här än. |
Idag var Arthur och Sander påskhäxor för första gången. Jag hade hjälpt barnen laga 5 kvistar var och vi gick till 5 grannar och vi fick så massor godis. Och tydligen får mina barn nu då äta godis, ifjol var första året för Sander. Nå choklad är väl lite bättre än bara sockergummin...
På eftermiddagen var Micke uppe med Evilda och jag gick ut och installera bilstolar (Evilda får nu sitta i stor stol!), ropa att Micke sku komma ner och se efter alla barn men det måste han ha missat.
Nå, efter en stund kom mina barn ut med saft åt mig som de hade blandat. Inne så kom det fram att de blandat upp hela blandsaften som de själv tagit ur kylskåpet, de hade gjort experiment med oljor, vinäger och sirap som sen också fallit ut på golvet som de sen torkat med hushållspapper. Nå, vinägern var helt slut, golvet var helt halt och hela köket stank vinäger. Saften var också stark som bara den. Experiment. Experiment. Japp.
tisdag, mars 24
Till barn
Igår när barnen satt vi matbordet och rita och jag fixa med maten så utbrast Arthur helt spontant, från ingenstans:
"Jag väntar bara på att vi ska få ett till barn"
Jag blev lite paff. Han förklarade vidare att vi nog sku behöva en flicka till i familjen för att då sku det vara jämnt med flickor och pojkar.
Förklara nog sedan åt båda barnen att det nog inte blir flera barn här, att jag vill hinna med Arthur, Sander och Evilda och att babyn ju är så fast i mamma under en lång stund.
Då konstatera Sander att datorn borde gå sönder och babyna dö så då sku jag hinna vara mera med dem. Och leka tyckte Sander att jag borde göra med dem varvid Arthur konstatera att mamma inte KAN leka. Då fundera jag om det räknas som att leka att man bygger med legona, men nej, det duger inte, man måste gå med typerna och leka med dem...
Så ja. Ingen lekmamma är jag för jag kan inte det. Bygga kan jag nog, men jag är så dålig på att veta vad gubbarn ska göra. Och flera barn blir det nog inte i detta hus. Älskar barn och babyn är så söta men om det sku komma flera så sku det vara så massor bort från de nuvarande barnen. Jag vill hinna med dem och allt annat. Dethär är så definitivt sista babytiden och nu är det bara 3½ månader kvar av den.
"Jag väntar bara på att vi ska få ett till barn"
Jag blev lite paff. Han förklarade vidare att vi nog sku behöva en flicka till i familjen för att då sku det vara jämnt med flickor och pojkar.
Förklara nog sedan åt båda barnen att det nog inte blir flera barn här, att jag vill hinna med Arthur, Sander och Evilda och att babyn ju är så fast i mamma under en lång stund.
Då konstatera Sander att datorn borde gå sönder och babyna dö så då sku jag hinna vara mera med dem. Och leka tyckte Sander att jag borde göra med dem varvid Arthur konstatera att mamma inte KAN leka. Då fundera jag om det räknas som att leka att man bygger med legona, men nej, det duger inte, man måste gå med typerna och leka med dem...
Så ja. Ingen lekmamma är jag för jag kan inte det. Bygga kan jag nog, men jag är så dålig på att veta vad gubbarn ska göra. Och flera barn blir det nog inte i detta hus. Älskar barn och babyn är så söta men om det sku komma flera så sku det vara så massor bort från de nuvarande barnen. Jag vill hinna med dem och allt annat. Dethär är så definitivt sista babytiden och nu är det bara 3½ månader kvar av den.
måndag, mars 23
Kryssningen
Vår kryssning var bra. Och det kändes som en paus i vardagen vilket var skönt. Barnen tyckte att det var roligt och allt gick ju nog på deras vilkor.
Vi åt buffet när vi for och den var faktiskt jättegod och fräch på alla sätt. Barnen åt bra 3 rätter och vänta fint. Sen hann vi leka lite och gå i tx freen och sen var Sander trött. 20 före 9 släckte vi lampan men Arthur somna först 10. Vi var inte ens på mumindisco denhär gången.
Vi kom på söndagen till Stockholm och när vi gick till morgonmålet 7 (svensk tid) så var det helt fullt ren. Båten var full med barnfamiljer. Och jag är ju inte riktigt så glad när det är massa människor för det blir ju så hössligt. Vi tog bussen till Junibacken och det med var hössligt. Det var ju helt superfint där och barnen såg två teatrar (som var toppen) och vi åt lunch och kaffe där och jag handla pysselböcker. Sen for vi tillbaka till båten och vila lite i hytten. Evilda hade då sovit när vi for från båten i ca 20 minuter och när vi kom tillbaka ca 40 minuter. Det var hennes dagssömner den dagen! (Hon sover vanligen 3-4 timmar)
Sen gick det fel. Vi borde ha gått till buffen där vi hade bordsreservation. Men eftersom det kvällen före var hössligt så beslutade vi nu ändå att gå till den italienska restaurangen. Och eftersom mitt mellanbarn var trött så funka det inte bra. Han föll från stolen och fick mat och mjölk att flyga och mina nerver börja vara slut. Jo, han var trött men borde ändå kunna bete sig någorlunda. De andra två barnen betedde sig helt toppen. Nå, vi fick maten snabbt och kunde snabbt gå bort men buffen sku nog ha passa bättre för oss (och där får man ju glass!). Sen gick vi igen till hytten där barnen fick bygga upp legosakerna de fick och både Sander och Evilda sov ren halv 9 finsk tid (halv 8 svensk). Hela hytten sov senast halv 10! Och halv 8 börja vi vakna. Mata ju nog Evilda på natten några gånger och bara efter Åland blåste det så att båten gunga.
Så nu ska jag orka 8 veckor skola till med dethär. Och sen ska jag börja planera en riktig resa. Där man kommer bort och där man bara kan ta det lugnt i några veckor. Billigt och varmt och bra ska det vara.
Vi åt buffet när vi for och den var faktiskt jättegod och fräch på alla sätt. Barnen åt bra 3 rätter och vänta fint. Sen hann vi leka lite och gå i tx freen och sen var Sander trött. 20 före 9 släckte vi lampan men Arthur somna först 10. Vi var inte ens på mumindisco denhär gången.
Vi kom på söndagen till Stockholm och när vi gick till morgonmålet 7 (svensk tid) så var det helt fullt ren. Båten var full med barnfamiljer. Och jag är ju inte riktigt så glad när det är massa människor för det blir ju så hössligt. Vi tog bussen till Junibacken och det med var hössligt. Det var ju helt superfint där och barnen såg två teatrar (som var toppen) och vi åt lunch och kaffe där och jag handla pysselböcker. Sen for vi tillbaka till båten och vila lite i hytten. Evilda hade då sovit när vi for från båten i ca 20 minuter och när vi kom tillbaka ca 40 minuter. Det var hennes dagssömner den dagen! (Hon sover vanligen 3-4 timmar)
Sen gick det fel. Vi borde ha gått till buffen där vi hade bordsreservation. Men eftersom det kvällen före var hössligt så beslutade vi nu ändå att gå till den italienska restaurangen. Och eftersom mitt mellanbarn var trött så funka det inte bra. Han föll från stolen och fick mat och mjölk att flyga och mina nerver börja vara slut. Jo, han var trött men borde ändå kunna bete sig någorlunda. De andra två barnen betedde sig helt toppen. Nå, vi fick maten snabbt och kunde snabbt gå bort men buffen sku nog ha passa bättre för oss (och där får man ju glass!). Sen gick vi igen till hytten där barnen fick bygga upp legosakerna de fick och både Sander och Evilda sov ren halv 9 finsk tid (halv 8 svensk). Hela hytten sov senast halv 10! Och halv 8 börja vi vakna. Mata ju nog Evilda på natten några gånger och bara efter Åland blåste det så att båten gunga.
 |
| Hytt på 10e våningen. |
 |
| Sitt skruttan. Som börja resan med att skita ner precis allt (hon hade haft lös mage dagen före men det hade ren lätta). Så i terminalen så fick jag dra bort allt och det var skit allestans. Skojigt. Men det var ända gången. |
 |
| Arthurs huvudrätt på buffen. Kött mannen! (Nå han åt ju nog inte allt) |
 |
| Pappa var och hämta efterrätt. |
 |
| Sanders efterrätt. |
 |
| Krama mumin! |
 |
| Lekrumshäng |
 |
| I muminhuset på Junibacken |
 |
| Muminhuset på junibacken. |
 |
| Junibackens sötsaksbord |
 |
| Micke var glad när jag satt klänning på Evilda. Han konstatera att alla trott att hon var en pojke. Jag tycker bara att det är bra. Alltså bra att flickbeibisar inte alltid blir bemötta som just flickbeibisar, utan som bara beibin. |
Så nu ska jag orka 8 veckor skola till med dethär. Och sen ska jag börja planera en riktig resa. Där man kommer bort och där man bara kan ta det lugnt i några veckor. Billigt och varmt och bra ska det vara.
Känsliga jag
Jag vet inte varför, kanske det har med amningen att göra, men jag är så extremt känslig. Eller känslig i alla fall. Speciellt för allt med barn. I min värld är barn heliga och det finaste som finns och varje barn borde mötas med glädje, intresse och respekt. Så om jag misstänker/tror/ser nåt som får mig att tro att ett barn inte uppskattas så börjar jag må dåligt och det snurrar runt i mitt huvud i många timmar efteråt. Jag kan helt enkelt inte se sånt för jag börjar må så dåligt. Jag läser inte saker som handlar om att barn far dåligt och jag avbryter diskussioner om det börjar braka åt det hållet.
I min värld så är barn nyfikna och livliga och livsglada. Mina barn gör ju det extremt bra och ibland går det lite över men sen om jag ser barn som bara sitter tysta så får jag ibland illa att vara. Som idag på båtens morgonmål. En svensk familj kom med sina 3 barn, 2 var i alla fall tvillingar om inte alla. Två satt i dubbelvagn och blev fastspända medan mamman gick efter mat. Där satt de. Knäpptysta. De rörde sig inte. Söta och blonda. Pappan försökte göra nåt med telefonen, men hans ögon hölls knappt öppna. När mamman kom tillbaka med matså röt hon till att han inte sku ringa och när hon jaga honom och hämta mat så vingla han och visa hela rumpan. Barnen försökte hon tvångsmata köttbullar i men sen fick de lite bröd med smör och satt som änglar helt tysta och stilla. Inga frågor om att "mamma, vad är detdär?" eller "pappa, vad gör du?". Och jag vet ju inget, och borde inte få döma. Och jag gör väl inte det, men jag kunde inte stanna kvar vid vårt bord utan drack blixtsnabbt upp mitt te och for iväg före pappan kom tillbaka. Jag sku ju inte ha kunnat göra nåt och inget var ju egentligen fel men det såg inte bra ut.
En dag på busstationen fick jag också hemskt illa att vara. En 3 åring peka på bilarna och sa "autooo, autoo" och förde lite ljud. Men han stod helt stilla vid sin mamma och titta bara ut. Hon sa att han sku vara tyst. Sen sa han lugnt "äiti autoo" och peka. Och hon svara inget, ignorera bara där hon satt på stolen utan att göra nåt. Jag försökte le mot henne och visa att det är ok. Men om en stund så sa hon irriterat åt barnet att "sluta härja nu att kan du inte ens en stund vara ordentligt att vi ska bara vänta 10 minuter till på bussen". Så där sku 3 åringen stå i tystnad i 15-20 minuter å vänta på bussen. Fattar inte mamman att han tog kontakt och ville prata? Han var så lugn och härja inget alls. Då fick jag också helt hemskt att vara.
Och jag är ingen lugn, harmonisk mamma och tycker inte att nån kan vara det, men det att man i sånahär situationer inte tar barnen i beaktande får mig att må så dåligt.
Och jag vet att världen är så grym och att detta egentligen inte är nåt. Barn hamnar vara med om så grymma saker att om jag sku veta allt så sku jag aldrig mera kunna sova. Men jag fattar det ändå inte. Barn är ju det finaste som finns. Och barn gör ju inte saker för att vara elaka, utan för att de kanske vill veta hur saker funkar och kanske vill prata. Alla har ju själv varit barn, inte kan det ju vara så svårt att tänka tillbaka?!
I min värld så är barn nyfikna och livliga och livsglada. Mina barn gör ju det extremt bra och ibland går det lite över men sen om jag ser barn som bara sitter tysta så får jag ibland illa att vara. Som idag på båtens morgonmål. En svensk familj kom med sina 3 barn, 2 var i alla fall tvillingar om inte alla. Två satt i dubbelvagn och blev fastspända medan mamman gick efter mat. Där satt de. Knäpptysta. De rörde sig inte. Söta och blonda. Pappan försökte göra nåt med telefonen, men hans ögon hölls knappt öppna. När mamman kom tillbaka med matså röt hon till att han inte sku ringa och när hon jaga honom och hämta mat så vingla han och visa hela rumpan. Barnen försökte hon tvångsmata köttbullar i men sen fick de lite bröd med smör och satt som änglar helt tysta och stilla. Inga frågor om att "mamma, vad är detdär?" eller "pappa, vad gör du?". Och jag vet ju inget, och borde inte få döma. Och jag gör väl inte det, men jag kunde inte stanna kvar vid vårt bord utan drack blixtsnabbt upp mitt te och for iväg före pappan kom tillbaka. Jag sku ju inte ha kunnat göra nåt och inget var ju egentligen fel men det såg inte bra ut.
En dag på busstationen fick jag också hemskt illa att vara. En 3 åring peka på bilarna och sa "autooo, autoo" och förde lite ljud. Men han stod helt stilla vid sin mamma och titta bara ut. Hon sa att han sku vara tyst. Sen sa han lugnt "äiti autoo" och peka. Och hon svara inget, ignorera bara där hon satt på stolen utan att göra nåt. Jag försökte le mot henne och visa att det är ok. Men om en stund så sa hon irriterat åt barnet att "sluta härja nu att kan du inte ens en stund vara ordentligt att vi ska bara vänta 10 minuter till på bussen". Så där sku 3 åringen stå i tystnad i 15-20 minuter å vänta på bussen. Fattar inte mamman att han tog kontakt och ville prata? Han var så lugn och härja inget alls. Då fick jag också helt hemskt att vara.
Och jag är ingen lugn, harmonisk mamma och tycker inte att nån kan vara det, men det att man i sånahär situationer inte tar barnen i beaktande får mig att må så dåligt.
Och jag vet att världen är så grym och att detta egentligen inte är nåt. Barn hamnar vara med om så grymma saker att om jag sku veta allt så sku jag aldrig mera kunna sova. Men jag fattar det ändå inte. Barn är ju det finaste som finns. Och barn gör ju inte saker för att vara elaka, utan för att de kanske vill veta hur saker funkar och kanske vill prata. Alla har ju själv varit barn, inte kan det ju vara så svårt att tänka tillbaka?!
torsdag, mars 19
Sello med familjen
Igår var enda dagen denhär veckan jag var ledig och eftersom ingen nu var sjuk, sjuk så for vi och hälsa på baby. Och eftersom det först var på kvällen så ville jag nånstans, till nån butik före. Hade först tänkt Ikea men kom sen på Sello. Gå och kolla in lite kläder och så och kanske köpa nåt nytt, har ju samma kläder som jag haft i 5 år förutom mammas gamla kläder jag ibland fått. Sen tänkte jag också att det är en bra ide att göra det nu för då får vi ingen tanke ens om att i Stockholm på söndag fara till några butiker.
Vi var typ 2½ h i Sello. Och jag höll på att bli helt galen. Jag har ju bott i Helsingfors i många år (var det kanske 5) men jag har blivit så lande här i Lojo. För människomängden och hösslet gjorde mig så irriterad. De hade någo Sembalon och interjua hela tiden nån om någo eländiga stport-bh:n och blä, blä, blä. Där fanns ungar så in i norden och vagnar allestans och Evilda som borde ha sovit i vagnen tyckte nu inte vagnen var så rolig. Emmaljungas sittdel är jättedålig för såna som just lärt sig sitta och sen var hon ju trött. Jag sku lyfta över henne från bilen till vagnen men när jag sku sätta henne i vagnen så såg jag att vagnen just höll på att rulla ut framför en bil (jo, bromsen borde jag ju satt på !) och när jag sprang med henne så vakna hon ju.
Sen så blev det skitbrott och wc jakt och kalsongköpning och sen blev ena hjulet på vagnen helt platt och gick inte att styra. Sen ville en se på leksaker, en leka och jag ville att Evilda sku äta fruktpure. Nå, Arnolds donuts och glass fick vi i oss och sen blev det igen wc-rumba och så hann vi också till citymarket och köpa nästa storlek av crocs.
Men glad är jag att detdär inte är vår vardag, mina nerver skulle inte klara av det och tre barn. På "landet" går tre barn mycket smidigare.
Men resan var ändå så lyckad för jag fick gjort hål i mitt bälte och nu hålls det uppe igen och det först är lyx att inte hela tiden behöva dra upp byxorna (min kroppsfrom är sån att byxor inte hålls uppe utan bälte). Och sen fick vi nattlampa till vårt rum så inatt såg jag nåt när jag mata Evilda. Yes.
Vi var typ 2½ h i Sello. Och jag höll på att bli helt galen. Jag har ju bott i Helsingfors i många år (var det kanske 5) men jag har blivit så lande här i Lojo. För människomängden och hösslet gjorde mig så irriterad. De hade någo Sembalon och interjua hela tiden nån om någo eländiga stport-bh:n och blä, blä, blä. Där fanns ungar så in i norden och vagnar allestans och Evilda som borde ha sovit i vagnen tyckte nu inte vagnen var så rolig. Emmaljungas sittdel är jättedålig för såna som just lärt sig sitta och sen var hon ju trött. Jag sku lyfta över henne från bilen till vagnen men när jag sku sätta henne i vagnen så såg jag att vagnen just höll på att rulla ut framför en bil (jo, bromsen borde jag ju satt på !) och när jag sprang med henne så vakna hon ju.
Sen så blev det skitbrott och wc jakt och kalsongköpning och sen blev ena hjulet på vagnen helt platt och gick inte att styra. Sen ville en se på leksaker, en leka och jag ville att Evilda sku äta fruktpure. Nå, Arnolds donuts och glass fick vi i oss och sen blev det igen wc-rumba och så hann vi också till citymarket och köpa nästa storlek av crocs.
Men glad är jag att detdär inte är vår vardag, mina nerver skulle inte klara av det och tre barn. På "landet" går tre barn mycket smidigare.
Men resan var ändå så lyckad för jag fick gjort hål i mitt bälte och nu hålls det uppe igen och det först är lyx att inte hela tiden behöva dra upp byxorna (min kroppsfrom är sån att byxor inte hålls uppe utan bälte). Och sen fick vi nattlampa till vårt rum så inatt såg jag nåt när jag mata Evilda. Yes.
tisdag, mars 17
Bara vårflunssor
Här är det bara flunssor som gäller. Tycker det aldrig tar slut. Förra veckan rann Evildas snor och vi sov med lök och vicks och nu har hon igen sovit som en kråka i två nätter, eller inatt så sov hon bara på mig för hon fick inte luft genom näsan. Och tutten gör det ju så mycket svårare men den är så viktig när hon sover och somnar (fast jag nu mest ammar till sömns och sen svitchar till tutt när hon ätit klart) Och Arthur fick på lördagen antibiotikakur (andra för denna vinter!) då han hade öroninflammation och ögoninflammation igen. Sander hade också feber nån dag förra veckan och då skötte jag två nätter själv när Micke var på jobb och spelkväll och fick springa av och an.
En enda flunssa bara. Och alla träffar blir inhiberade när nån hela tiden har nåt, men hoppas så att alla är i skick imorgon så far vi och hälsa på baby. Och så hoppas jag att vi inte får enterorokkon som rör sig på dagis för jag vill faktiskt äta båtmorgonmål och fara på vår kryssning. (Sen vet jag ju att det kommer att var nervtestande att vara 5 i den lilla hytten och ingen kommer att villa somna...)
Denhär veckan har jag ren kört 2 dagar till stan och ska också alla dagar till stan ända fram till lördagen. Som tur behöver jag bara köra på torsdag och fredag då jag har skola, jag ser inget roligt i att köra bil, bara onödigt.
Och nu har Evilda lärt sig sitta. 2 månader efter att hon börja stå och krypa. Och nu börjar hon också stå utan stöd, stod idag säkert 1 minut. Helt klart har hon haft utvecklingsfas på gång, hoppas att hon kommer ut den snart och blir helt frisk och börjar sova gott igen.
Och. Imorgon blir Micke 32. Vi var i prisma idag och jag sa att barnen sku gå välja godis åt pappa. Titta snabbt bort och där stod ena och plocka lösgodis med händerna... Nå, jag tänkte ju han sku välja en påse men han hade förstått lösgodisen och inte visste han ju bättre. Men sen valde båda varsin påse lösgodis åt pappa och sen har de idag gömt påsarna. De önskar ju att det själv sku få nåt. Och jag hade ju helt noll-linje med godis förr men under det senaste året har jag blivit dålig på det. De har varit på kalas och sett godis och ätit godis och förstått att det är nåt gott, så ibland har de nog fått smaka. Men jag äter så sällan godis och Micke äter bara i smyg så inte blir det så mycket sånt. Men nu är det ingen "vuxennamis" mer, så som det var så länge för Arthur när han var liten.
En enda flunssa bara. Och alla träffar blir inhiberade när nån hela tiden har nåt, men hoppas så att alla är i skick imorgon så far vi och hälsa på baby. Och så hoppas jag att vi inte får enterorokkon som rör sig på dagis för jag vill faktiskt äta båtmorgonmål och fara på vår kryssning. (Sen vet jag ju att det kommer att var nervtestande att vara 5 i den lilla hytten och ingen kommer att villa somna...)
Denhär veckan har jag ren kört 2 dagar till stan och ska också alla dagar till stan ända fram till lördagen. Som tur behöver jag bara köra på torsdag och fredag då jag har skola, jag ser inget roligt i att köra bil, bara onödigt.
Och nu har Evilda lärt sig sitta. 2 månader efter att hon börja stå och krypa. Och nu börjar hon också stå utan stöd, stod idag säkert 1 minut. Helt klart har hon haft utvecklingsfas på gång, hoppas att hon kommer ut den snart och blir helt frisk och börjar sova gott igen.
Och. Imorgon blir Micke 32. Vi var i prisma idag och jag sa att barnen sku gå välja godis åt pappa. Titta snabbt bort och där stod ena och plocka lösgodis med händerna... Nå, jag tänkte ju han sku välja en påse men han hade förstått lösgodisen och inte visste han ju bättre. Men sen valde båda varsin påse lösgodis åt pappa och sen har de idag gömt påsarna. De önskar ju att det själv sku få nåt. Och jag hade ju helt noll-linje med godis förr men under det senaste året har jag blivit dålig på det. De har varit på kalas och sett godis och ätit godis och förstått att det är nåt gott, så ibland har de nog fått smaka. Men jag äter så sällan godis och Micke äter bara i smyg så inte blir det så mycket sånt. Men nu är det ingen "vuxennamis" mer, så som det var så länge för Arthur när han var liten.
söndag, mars 15
Vår och gård
 |
| På torsdagen skrev jag en tent och sen var jag skolledig i 3 dagar. Solen sken och vi åt mellanmål på gården för första gången med smoothie och kex. |
 |
| Evilda ville inte sova |
 |
| Våra äppelträd och grannens hönsgård (jo, de har höns på gården och vi bor 2 km från Lojo centrum) |
 |
| Vår bakgård och vedlider och terass |
 |
| Jag och Evuskruttan |
 |
| Blå himmel och soool! |
 |
| En dag packa jag undan liggdelen till vagnen. Evilda sov i den i 8 månader men nu är den för liten. Jag har varit så nöjd med den och det är mest ledsamt att sätta bort den. Sälja den ska jag nog men vet inte om jag ska sälja den med vagnen sen som ett paket, eller kanske nån baby kommer och hälsa på och vill sova där?!? Har svårt att göra mig av med den... |
 |
| Och imorse var lyxmorgon. Jag fick sova till 8 (Micke steg upp med Evilda halv 7) och sen hjälpte jag med morgonmål och satt Evilda och sova dagssömn och hjälpte ut dem andra och sen duka jag morgonmål åt mig vid matsalsbordet och läste och åt helt i lugn och ro. Var så lyxigt! Speciellt då mamma hämta tulpaner igår. |
 |
| Vår matsal |
 |
| Vårt garage |
 |
| Min skäggige man |
 |
| Byke som torkar ute |
 |
| Barn som sågar och täljer och spenderar hela daganr på gården i solen |
måndag, mars 9
Solpromenad
Idag kändes det som att jag blev en helt ny människa. Solen, solen, solen. Tack för att du kom, jag behövde det faktiskt!
Så jag gick med Evilda till dagis idag för första gången för att hämta barnen Sen gick vi tillsammans hem för första gången*, via två parker. Ingen hade vantar och barnen hade vårkläder och Evilda åka rutchbana i Arthur och Sanders famnar. Och jag fick se solen i 2 timmar.
Det var så härlig!
Och sen försöker jag börja en ny "trend". Jag städar inte inför att vi får gäster, eller förstås vardagsstädar, men springer inte runt före nån kommer å ställer allt på rätt ställen. Så igår och idag när vi haft besök så har damsugarn stått framme, leksakerna har varit utspritt, kläder lite här och där och saker på helt fel ställen.
Jag vill att människor ska kunna komma till oss på kort varsel och jag vill att vi ska kunna fara till andra på kort varsel. Jag vill inte att nån ska behöva stressa för att städa inför att vi kommer och genom att själv sluta med det så hoppas jag att andra minskar med den stressen. Dessutom vill jag att man ska kunna vara bekväm hos oss, speciellt barn, och att de kan springa och leka och sprida ut sig. Vi har ju utrymme iaf.
*Det är ca 2,2 km kortaste vägen men nu gick vi 2½ km och mina latmaskar klaga inte ens.
Så jag gick med Evilda till dagis idag för första gången för att hämta barnen Sen gick vi tillsammans hem för första gången*, via två parker. Ingen hade vantar och barnen hade vårkläder och Evilda åka rutchbana i Arthur och Sanders famnar. Och jag fick se solen i 2 timmar.
Det var så härlig!
Och sen försöker jag börja en ny "trend". Jag städar inte inför att vi får gäster, eller förstås vardagsstädar, men springer inte runt före nån kommer å ställer allt på rätt ställen. Så igår och idag när vi haft besök så har damsugarn stått framme, leksakerna har varit utspritt, kläder lite här och där och saker på helt fel ställen.
Jag vill att människor ska kunna komma till oss på kort varsel och jag vill att vi ska kunna fara till andra på kort varsel. Jag vill inte att nån ska behöva stressa för att städa inför att vi kommer och genom att själv sluta med det så hoppas jag att andra minskar med den stressen. Dessutom vill jag att man ska kunna vara bekväm hos oss, speciellt barn, och att de kan springa och leka och sprida ut sig. Vi har ju utrymme iaf.
*Det är ca 2,2 km kortaste vägen men nu gick vi 2½ km och mina latmaskar klaga inte ens.
Sol
Om vi låtsas som att igår är idag så skrev jag dethär inlägget för ett år sen. Sku så kunna vara där igen.Undrar så om det blir nån höst/vinterresa nästa år. Ekonomiskt är det ju igen helt ovettigt, men när det är så bra så bra att resa.
Men jag ser att solen skiner och jag ska ta mig en promenad idag, ett måste. Lite tentläsning först bara. Fast jag somna medan jag läste, Evilda tyckte nämligen det var morgon ren 10 före 6...
Och sen far vi ju om några veckor på en kryssning till Stockholm. Äta buffetmorgonmål och leka i lekland och inte städa och inte laga mat. Kanske besöka junibacken och bara fokusera på familj (och inte skola, mat eller städning). Väntar så.
Men jag ser att solen skiner och jag ska ta mig en promenad idag, ett måste. Lite tentläsning först bara. Fast jag somna medan jag läste, Evilda tyckte nämligen det var morgon ren 10 före 6...
Och sen far vi ju om några veckor på en kryssning till Stockholm. Äta buffetmorgonmål och leka i lekland och inte städa och inte laga mat. Kanske besöka junibacken och bara fokusera på familj (och inte skola, mat eller städning). Väntar så.
onsdag, mars 4
Tar med mig från babytiderna
Dethär börjar vara så ensamt så måste prata lite med bloggen.
Dethär är alltså nästan 8 månaders typen. Hon är gladaste ungen nånsin! Genast man ser på henne ler hon och hon är mest bara glad och leende. Men sen så har hon heller ingen orsak att inte vara glad. Om det är nåt hon inte vill, så behöver hon inte det. Vill hon inte sova, så behöver hon inte. Vill hon inte vara själv på golvet så behöver hon inte.
Eller nåja. Inatt så sku hon ha behövt sova och till slut blev jag så irriterad så jag dumpa henne i egen säng och så stod hon där några minuter och börja sen gnälla och då tog jag ju genast bort henne. Hon sov bra i typ 1 månad. Hon vakna och åt och somna om. Men nu i 4 nätter har hon vaknat efter att hon ätit halv 5 och sen har hon bara tvinnat på och trugat händerna in i min mun. Hon gillar detdär med att sätta händerna in i min mun eller peta kring min mun med händerna. Jag gillar det inte, speciellt inte då hennes naglar är rätt långa igen. Arthur tvinna ju i mitt hår och kunde somna till det och hon har tydligen munnen.
Men jag har nog kommit lång väg från barn nummer ett till barn nummer tre och jag är så glad att jag fått gå den vägen. Jag sku nog ha blivit rätt på hälft om jag bara hade erfarenhet av ett barn.
Och nu kommer vi till det jag vill ta med mig ut i mitt babylösa liv från dessa 3 babytider, på basen av mina erfarenheter och åsikter
1. Babyn vill vara nära hela tiden, speciellt till mamman sin då hon är bekant från magen. Babyn suger bröst för närhet, tröst och trygghet. Babyn kan villa äta hela tiden den första tiden och tills babyn är typ 3-4 månader så vill den mest vara nära. Det är helt normalt med babyn som inte vill sova i egen säng, inte vill ligga på golvet för sig själv. Babyn behöver vara nära. Evilda ammades vid en månaders ålder ca 20 gånger på en dag. De kan villa suga hela tiden.
2. Det viktigaste är att tillfredställa babyns behov och vara där för babyn. Det betyder att babyn ska få mat då den är hungrig och om inte amningen funkar så måste man ge ersättning. Det eländigaste är ju att vara hungrig så varför hålla baby hungrig. Men sen är det ju en balansfråga för babyn kan villa äte hela tiden och om babyn är nöjd och suger så då får ju babyn mat och behöver inte ersättning bara för att den äter hela tiden.
3. Allt ändrar och det ändrar snabbt. Babyn kanske inte vill ligga och sova i vagnen. Då behöver inte babyn göra det utan får sova i famnen. Om 3 veckor är kanske babyn redo att sova i vagnen. Samma med ege säng och med precis allt annat. Det lättaste för alla är att vänta tills babyn är klar eller tills sistuationen är ohållbar. Och sen först göra nåt åt det. Att amma några gånger per natt är inte ohållbart och då är det bättre att vänta ut det än att med tårar ta itu med det. Samma sak med precis allt annat. Vänta ut det, det vänder nog. Men man kan ju styra det, men inte med tårar.
4. Jag är känslig för gråt och går inte med på det. Ibland är det ju ofrånkomligt men målet ska vara gråtfrihet, eller det att man inser att gråt är ett tecken på att nåt är fel och det felet måste åtgärdas.
Och från detta så till hur Evilda nattas. Jag orkar inte mera med långa nattningsprocesser. Orkade inte med Sander heller så han somna i famnen tills han var typ 1 år med flaska i munnen (nu som snart 4 somnar han varje natt själv utan flaska och utan mig och utan nåt). Arthur försökte vi i typ 1 år natta i sängen, så totalt korkad tidsanvändning. Så Evilda somnar oftast framför tv:n med mig. Igår hade vi lagt Arthur och Sander i säng och kom ner till soffan och tv:n. Jag gav bröst och tänkte hon sku somna, men nej, så hon fick krypa runt och hänga omkring trött för om jag då tar henne i famnen och försöker vagga henne så sätter hon emot och protesterar. Så jag väntar ut det. Sen när hon var riktigt trött så fick hon tisse igen och sög lite och somna lugnt och jag lyfte upp henne i sängen. Och så är det alltid, sätter hon emot så ger jag upp genast och går inte ens den vägen. Hon somnar nog sen när hon är trött.
Men hon är ju sån. Flexibel på ett sånt sätt och blir inte ohanterbar som övertrött. Det kan ju å gå så. Men iaf. Stressen över att få henne att somna i egen säng eller i sovrummet finns inte. Hellre ser jag på tv och väntar ut det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)