Dethär börjar vara så ensamt så måste prata lite med bloggen.
Dethär är alltså nästan 8 månaders typen. Hon är gladaste ungen nånsin! Genast man ser på henne ler hon och hon är mest bara glad och leende. Men sen så har hon heller ingen orsak att inte vara glad. Om det är nåt hon inte vill, så behöver hon inte det. Vill hon inte sova, så behöver hon inte. Vill hon inte vara själv på golvet så behöver hon inte.
Eller nåja. Inatt så sku hon ha behövt sova och till slut blev jag så irriterad så jag dumpa henne i egen säng och så stod hon där några minuter och börja sen gnälla och då tog jag ju genast bort henne. Hon sov bra i typ 1 månad. Hon vakna och åt och somna om. Men nu i 4 nätter har hon vaknat efter att hon ätit halv 5 och sen har hon bara tvinnat på och trugat händerna in i min mun. Hon gillar detdär med att sätta händerna in i min mun eller peta kring min mun med händerna. Jag gillar det inte, speciellt inte då hennes naglar är rätt långa igen. Arthur tvinna ju i mitt hår och kunde somna till det och hon har tydligen munnen.
Men jag har nog kommit lång väg från barn nummer ett till barn nummer tre och jag är så glad att jag fått gå den vägen. Jag sku nog ha blivit rätt på hälft om jag bara hade erfarenhet av ett barn.
Och nu kommer vi till det jag vill ta med mig ut i mitt babylösa liv från dessa 3 babytider, på basen av mina erfarenheter och åsikter
1. Babyn vill vara nära hela tiden, speciellt till mamman sin då hon är bekant från magen. Babyn suger bröst för närhet, tröst och trygghet. Babyn kan villa äta hela tiden den första tiden och tills babyn är typ 3-4 månader så vill den mest vara nära. Det är helt normalt med babyn som inte vill sova i egen säng, inte vill ligga på golvet för sig själv. Babyn behöver vara nära. Evilda ammades vid en månaders ålder ca 20 gånger på en dag. De kan villa suga hela tiden.
2. Det viktigaste är att tillfredställa babyns behov och vara där för babyn. Det betyder att babyn ska få mat då den är hungrig och om inte amningen funkar så måste man ge ersättning. Det eländigaste är ju att vara hungrig så varför hålla baby hungrig. Men sen är det ju en balansfråga för babyn kan villa äte hela tiden och om babyn är nöjd och suger så då får ju babyn mat och behöver inte ersättning bara för att den äter hela tiden.
3. Allt ändrar och det ändrar snabbt. Babyn kanske inte vill ligga och sova i vagnen. Då behöver inte babyn göra det utan får sova i famnen. Om 3 veckor är kanske babyn redo att sova i vagnen. Samma med ege säng och med precis allt annat. Det lättaste för alla är att vänta tills babyn är klar eller tills sistuationen är ohållbar. Och sen först göra nåt åt det. Att amma några gånger per natt är inte ohållbart och då är det bättre att vänta ut det än att med tårar ta itu med det. Samma sak med precis allt annat. Vänta ut det, det vänder nog. Men man kan ju styra det, men inte med tårar.
4. Jag är känslig för gråt och går inte med på det. Ibland är det ju ofrånkomligt men målet ska vara gråtfrihet, eller det att man inser att gråt är ett tecken på att nåt är fel och det felet måste åtgärdas.
Och från detta så till hur Evilda nattas. Jag orkar inte mera med långa nattningsprocesser. Orkade inte med Sander heller så han somna i famnen tills han var typ 1 år med flaska i munnen (nu som snart 4 somnar han varje natt själv utan flaska och utan mig och utan nåt). Arthur försökte vi i typ 1 år natta i sängen, så totalt korkad tidsanvändning. Så Evilda somnar oftast framför tv:n med mig. Igår hade vi lagt Arthur och Sander i säng och kom ner till soffan och tv:n. Jag gav bröst och tänkte hon sku somna, men nej, så hon fick krypa runt och hänga omkring trött för om jag då tar henne i famnen och försöker vagga henne så sätter hon emot och protesterar. Så jag väntar ut det. Sen när hon var riktigt trött så fick hon tisse igen och sög lite och somna lugnt och jag lyfte upp henne i sängen. Och så är det alltid, sätter hon emot så ger jag upp genast och går inte ens den vägen. Hon somnar nog sen när hon är trött.
Men hon är ju sån. Flexibel på ett sånt sätt och blir inte ohanterbar som övertrött. Det kan ju å gå så. Men iaf. Stressen över att få henne att somna i egen säng eller i sovrummet finns inte. Hellre ser jag på tv och väntar ut det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar