Att ifrågasätta

Idag är jag stolt över mig själv av två orsaker och klockan är inte ens 10 ännu.

1. Jag och Arthur gick till dagis, Evilda satt och Sander cykla. Vädret var vintrigt men ingen klaga inte ens när jag föreslog det. Jee. Jag fick en timmes morgonmotion och kunde plocka upp blöjor på vägen hem.

2. Jag våga ifrågasätta och kolla att allt var bra. Och det är jag så superstolt över. Önskar så att jag sku ha vågat göra det många gånger förr.

När jag hade lämnat barnen på vårt dagis så gick jag förbi ett annat. På vägen dit så stanna en tant mig, 60-70 åring, och sa att där är ett barn som ropar på mamma och pappa och ingen gör nåt. Vet inte varför hon sa det åt mig men tydligen hade hon illa att vara av det. Och det gav mig på nät sätt kraft. Så när jag gick förbi dagiset och såg det skrikande barnet som höll i gallret och ropa äitiii, isäää stanna jag och fråga tanterna som stod några meter ifrån om de är skötarna på dagiset. Det var de och de sa att han är andra dagen på dagis och jag konstatera att då är väl allt okej. Men sen när jag gick bort så våga jag ändå ifrågasätta och säga att sku han inte kunna få vara i famnen? Och så svara de att han inte vill. Och det förstår jag ju, eller det är ju också fel att med våld tvinga nån vara i famnen till nån obekant.

Om jag inte sku ha frågat så sku jag hela dagen gått och tänkt på det stackars barnet och det hemska dagiset som bara har honom och skrika. Nu gör jag inte det utan inser bara att vårt samhälle är uppbyggt såhär och att det nu är eländigt för barnet men att det om en tid blir bättre.

Men dethär om att våga fråga att allt är bra och att våga ifrågasätta. Det är nåt jag måste börja göra oftare, speciellt om det handlar om barn. Tror att vårt samhälle inte riktigt tillåter det utan man skall bara hålla sig till sitt och inte blanda sig i annans. Micke blir alltid så störd på mig för att jag ifrågasätter typ allt och tar inget för givet genast och så är jag nog med andra bekanta också. Men utomstående har jag svårt att fråga av. Och jag ifrågasätter ju inte för att vara elak utan för att jag bryr mig eller för att jag vill lära mig mera. Men ändå så är det på nåt sätt inte tillåtet. Men sen tänker jag ändå hur mycket bättre saker kunde funka om man vågade ifrågasätta hur saker görs och fungerar och inte bara ta allt som givet. Och alla kan ju ha olika åsikter men det att man är medveten och har funderat, alltså ifrågasatt, sitt sätt så gör ju att man kanske tänker om.