Min gullunge

Jag skriver ofta om allt det mindre positiva med att ha en baby, men sanningen är nog att det är det härligaste som finns. Ingen frågan om saken! Och just därför vill jag komma ihåg och också visa att allt inte är en dans på rosor hela tiden, fast det nog en stor del av tiden är det. Efter några år kommer jag att tycka att babytiden var det härligaste och då är det bra att jag har min blogg att läsa för nån annenstans skriver jag inte hur det är.

Jag är så otroligt, otroligt tacksam och lycklig över vår son. Trodde aldrig att jag idag, 1 år senare sen Micke också tyckte att det var dags för baby, sku sitta här med världens sötaste, gosigaste baby. Det är ett underverk. Och den kärlek jag känner för det lilla livet är helt obeskrivligt, något jag aldrig kännt förr. Kärleken är så vilkorslös. Micke sku kunna göra saker jag aldrig sku förlåta, men det tror jag inte om Arthur. Jag vill att han ska ha det så bra det bara går och vill bara det bästa åt honom. Det finns inget jag sku byta honom för. Inget.

Det har snart gått exakt ett år sen vi var överens om att nu är det dags att försöka få barn, och detta är resultatet. Helt härligt!

Det att han vill äta på natten är egentligen inget problem, det som stör mig mest med det är att mitt hår faller i ögonen. Så det säger ju ganska mycket... Och ett hårband löser oftast det problemet.Vågen är absolut på den positiva sidan!

Ett litet charmtroll med söt dubbelhaka och gosiga kinder.Fundersam på världen. Och så söt. Min trolle bolle.