Ibland skriver jag ju om mina idiotiska funderingar. Idag var det en sån dag igen.
Min tanke och plan: Jag tar ingen vagn med åt Sander när vi går på promenad med hunden Jigi. Han ska ändå bort från den efter 10 meter och om man sätter honom tillbaka så stiger han bara upp i den och vänder sig och har sig och får raseriutbrott om han är fastspänd. Att ifall han inte orkar gå så bär jag honom nån kort sträcka.
Hur det gick: Sander orka nog. Eller i alla fall sprang han hela tiden. Förutom då han stod stilla och upptäckte nåt. Vilket var typ hela tiden. Och sen sprang han åt fel håll då jag börja gå framåt, och inte kom han ju efter heller fast jag försökte locka på alla sätt. När jag sen fick gå efter honom (en miljon gånger!) och tog honom i famnen så sku han ju ner genast och så sprang han 5 meter tills han igen sku börja gräva i marken, plocka hallon, gå i diket, titta vad Arthur gör, osv. Och sen som toppen på i:et när ingen unge rörde på sina fötter mera så ställde han sig för att skita och det var bara att försöka få hem patrasket utan att hunden hunnit skita.
Plan för morgondagens morgon promenad: Vagnen kommer med och Sander får sitta fastspänd i den hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar