Börja med smoothie morgonmål inför klubbstarten
Igår vänta han så på att få drick äppeldrickan under klubbmellanmålet
Redo att fara!
Idag var den stora dagen i mitt mammaliv. Min förstfödde sku börja klubben och bli helt själv där för 3 timmar. Jag var helt säker på att allt sku gå så bra, fanns ingen tvivel i det. Stället och tanterna var bekanta och det fanns ingen orsak att det inte sku gå bra. Lite fundersam var jag över att det sku gå på finska, men tänkte att han sen gör som andra barnen och nog snabbt lär sig.
Var där 9 och lämnade honom. Vi gick på wc och tvätta händerna och jag gav en kram åt honom och sa hejdå och gick iväg med Sander. Tänkte då att det är bäst att gå att han snabbt sen hittar på nåt att göra. En annan mamma som kom ut senare sa att Arthur sitter där och snyftar och jag tänkte att det nog snabbt går över när han hittar på nåt att göra. Nå, 10-15 minuter senare ringde telefonen och klubbtanten sa att han slutar inte gråta. Var ännu ute på gården så for in tillbaka och hitta honom raklång under bordet gråtandes. (Senare sa han att han ville inte prata med tanterna så han gömde sig). Och så satt jag mig på golvet och fick det gråtande knyttet i min famn. Han var så lessen och tårarna bara spruta. Var svårt att själv inte börja gråta. Försökte få honom att pyssla med nåt när han lugnat sig och förklara att jag kommer efter men han blev galen varje gång jag nämde att jag far så det sluta med att han kom med hem halv 10 och hela klubbstarten blev pannkaka. Borde ju ha blivit där med honom ren i början och varit där ända tills han hittat på nåt att göra för sen om tanterna där försökte dra med honom i nåt så blev det kanske för mycket (han är bättre med barn än med vuxna).
Jag är på nåt sätt besviken. Säkert på mig själv. Hade inte ens tänkt tanken att det kunde gå såhär. Sen var det dumt av mig att inte bli där längre men jag inbilla mig att det sku gå bättre såhär... Men nu har vi då 1 vecka på oss att förbereda honom bättre och före det gå några gånger där alla tillsammans. Vet ju att han sku ha det roligt och bra där bara han sku ge det en chans.
2 kommentarer:
Jag jobbar själv på dagis och då det börjar nya barn där så är föräldrarna alltid med barnen de två första veckorna och vänjer gradvis barnet att vara där utan föräldern. Klubben är ju bara några timmar/dag, så det är ju lite annorlunda. Men som barnträdgårdslärare skulle jag, precis som du själv skrev, vara med honom de första dagarna och visa för honom att du litar på tanterna där och att det är en trygg plats.
Nu vet jag inte hur bra han kan finska, men om tanterna dessutom pratar ett främmande språk brukar det ta ännu längre tid innan barnet vänjer sig vid det nya stället.
Så ta nya tag och stanna där så länge du behövs de första dagarna så att han hinner skapa en relation till de nya tanterna och litar på dem då du inte är där.
Du har nog så rätt. Är ännu jätteirriterad på mig själv att jag inte såg att det sku gå såhär. Han har alltid varit blyg för nya vuxna och det är alltid han själv som måste ta första steget för kontakten till en ny vuxen annars blir han skrämd. Det har alltid varit så.
Denhär klubben var han är ensam på är samma ställe och samma personal som är på den öppna klubben som är för förälder + barn. Vi var där 2½ vecka i sträck i början av sommaren och före gårdagen hade vi ren varit där två gånger på öppen klubb med samma tanter och samma lokal, men han hade inte ännu hunnit "connecta" med dem efter sommaren.
Men nu är han redo att gå tillbaka och bli där själv (fast vi går först två gånger före dit så att jag är med på öppen klubb) men han vill att jag ska berätta åt tanterna att han inte vill prata med dem eller att de ska prata med honom =)
Skicka en kommentar