Tack älskade Sander för natten och morgonen. Tack. Jag behövde det och nu kan jag igen tro på att det nångång blir lättare och vänder.
Sander har varit rätt krävande, eller väldigt, sen vi tog bort tutten, speciellt vid insomning och sömn och morgnar. Lite har det haft att göra med tutten men säkert mera med tandsprickningen. Det har alltså varat i nästan 3 veckor nu. På natten har jag fått vandra med honom eller sitta med honom i soffan och genast han vaknat på morgonen har han gnällt och varit trött och skrikit och sparkat och protesterat. Det har inte varit roligt. Men så inatt. Han somna i bilen efter 8 och jag lyfte in honom i sängen. Jag öppna hans fleece och tänkte att jag tar bort den första gången han vaknar. Vid halv 4 (helt otroligt!!!) gnyla han men låg ännu i sängen. Jag paja honom några gånger och han tystna och fortsatte sova. 10 före 7 vakna jag själv och efter en stund börja jag höra ljud från Sander säng och så steg han upp, ropa mamma och var glad när han vakna. Han var glad. Och han börja prata och berätta och var bara munter och glad. Det var en så toppen morgon för jag har de senaste morgnarna suttit med honom i soffan och försökt få honom att sova mera och genast jag försökt lägga honom har ylandet börja och sen har allt bara varit skit. Och jag tror nu att han sovit bättre för att han haft varmt hela natten när han hade fleecen på. Han sparkar alltid bort täcket och tvinnar på så kanske han bara haft kallt och därför också sovit mycket oroligare och sen lättare vaknat om det gjort ont. Eller sen var det bara paus i tandsprickningen (fast nu tror jag att 3 av hörntänderna ren är igenom!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar