Sander är allt eller inget. Antingen är man överlycklig över nåt han gjort eller sen är man ett nervvrak. Nu är jag överlycklig. Han somna själv i egen säng utan någo skrik. Han hoppa lite till vår säng emellanåt och gick till Arthurs säng men kom alltid tillbaka till den egna sängen (jag satt brevid den bara å vänta) och så somna han där. Utan någo gråt eller skrik. Helt tyst bara (okej lite kakiloppa skrek de nog men inget lessetgråt).
Och nu analyserar jag ju alla skillnader för om han är tyst och lugn sitter jag fast där 2 timmar (satt idag nästan 40 min). Han sov idag 3 timmar på dagen (för han vakna alltför tidigt och skrek igen bara tills jag satt på tv:n) och vakna först efter 3på dagen. Så i vanliga fall sku ha gå i säng 9, men nu sov ju Arthur inte alls på dagen och Sander ville också gå och sova efter 8. Så idag var han inte övertrött. Tror det är mest avgörande. Och sen har min inställning till honom ändrat. Jag har insett att han nu kommer att vara väldigt krävande en stund och istället för att bli arg och ryta om varje sak han gör tokigt (typ stänga av tv:n när Arthur tittar, stänga av kaffekokarn för att det är roligt, dra ner alla saker, vägra äta och så vidare) så har jag bara varit lugn och inte tjatat och jomsat och gett uppmärksamhet för dåliga saker. Och det enda som hjälpte mig var google. 1½ lär ska vara en jobbig ålder. Det är normalt. Jag är inte ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar