Beslutet

En era närmar sig nu sitt slut. Idag fick jag beslutet. Barnen fick plats på dagiset Laban i Lojo centrum och 5.8 börjar de där. Arthur blir en haj och Sander en sjöhäst. Det har ju hela tiden varit rätt klart men endå kan man ju aldrig vara helt säkert. Så nu är det definitivt. De börjar dagis. 16 dagar i månaden enligt ansökan men jag hoppas det blir typ 12.

Och det är helt okej. Arthur har jättestort kompisbehov. Han hittar alltid kompis/nån att följa efter om det finns andra barn. Han är inte ledartypen utan den som hänger med, oftast snäll och hjälpsam men nog vild och aktiv och gör allt vad de andra gör. Så det blir nog bra för honom. Början kan bli lite tuff för det är nog ändå ovant att inte ha nån av oss där (fast han nu ofta pratar om att fara själv till nån) men jag hoppas han "connectar" med nån skötare och att det sen går bra. Det kan ju också bli flera veckors skrik och kaos men jag försöker vara positiv.

Sander igen har det säkert svårt utan Arthur. Han följer alltid Arthur och gör lite egna grejer. Oftast charmar han mot andra och är en solstråle och pajas framför andra. Med mig är det annat. I en månad nu har det varit "NEJ!". Och man får inte hjälpa. "Ei saa hjälpa" sa han idag när han klättra i mattpiskställningen. Han ska själv kisa också ute (och han håller inte i nånstans och allt blir vått) och precis allt ska göras själv om han är på det humöret. Utbrott, och långt sånt, är vad som följer om han inte får. Och sen är det bara mamma som duger. "Äiti!" har han nu börjat skrika när Micke försöker torka rumpan, ta ut honom från bilstolen eller hjälpa med skorna. Sen har han blivit dålig på att säga till om kisibrott och det blir mycket vått, men han dricker också massor och äter mindre. Hoppas att det går över snart. Men ja, hans dagisstart är det svårt att säga nåt om. Troligen går det bra där men hemma är allt hemskt,

Och ännu om Sander. Sämre morgonhumör kan man inte ha. På morgonen är allt dåligt den första timmen. Det börjar oftast vid pottan om jag gör nåt fel och vid matbordet är allt fel och han bara skriker och sen ska han bara var i famnen och sen oftast när alla morgonsysslor är över så blir det lugnt. Dethär samma humöret och skriket utan egentlig orsak fortsätter igen när han vaknar från daggsömnen. Så kanske det ska bli helt skönt att fara till Gotland om 1 vecka. Då är det dags för bröllop och vi är borta 3 dagar. Lite konstigt känns det nog när vi far så långt bort, förr har vi max varit borta 1 natt med Micke och då på 1 timmes avstånd. Men mamma klarar det nog bra. 

Annors så håller jag på och söker ny bil och det har varit denhär veckans projekt. Helt hemskt projekt men den 12.8 behöver vi 2 bilar för då är Mickes semester slut och barn ska köras till dagis och det kan inte gå enligt Mickes tidtabell.

Nässlor

Min nya hobby är nässlor. Har aldrig provat det förr men nu under de senaste 2 veckorna har jag ren gjort ris blandat med nässlor, ris+nässlor+kikärter+gräddfilssås, borilermaletköttbiffar med nässlor, puresoppor med nässlor, nässelstuvning och nässelplättar. Idag blev det morot-potatis-purjo-blomkål-nässelsoppa med graham-honung-frö-nässelsemlor.

För övrigt var vi inatt första natten på stugan. Igår kratta vi och brände och klippte gräsmatta och städa. Och vi sov så gott där, Sander ända till 9 (han vaknar vanligtvis 7) och Arthur till halv 9 då han fråga om vi kan vakna och jag var helt chockad över att klockan ren var så mycket. 

Annars så var förra veckans grej att Micke börja tala finska med barnen. Vi kör en månad prov och ser hur det går. Tanken är att de ska förstå det bättre så att de sen i framtiden kan göra hobbyn på finska. Genast efter några dagar märker man att Arthur förstår en massa finska och har en massa ord i huvudet.

Den nya looken.

ALDRIG ska vi gå i klädbutiker igen med barnen. Det är bara katastrof på exakt alla sätt. Men båda behövde byxor. Under halaren har de mest haft långkalsonger och de byxorna har inte blivit så smutsiga. Men nu så har de bara byxorna framme när de kråglar i sand och klättrar i träd och sen kisar alltid Sander nu och då ner sig så det räcker inte bara med 2 par. Dessutom så börjar 104 vara alltför små åt Arthur så nu är det bara 110 som gäller, och Sander har ännu gått i 86:or när han är en 98.

Men mina apor kan inte gå i klädbutiker. De springer bara omkring, gömmer sig på tokiga ställen och springer lite mera. Och nu var Micke med. Men den sekund det tar att hitta rätt storlek så har de försvunnit igen. Och sen börja Sander öppna nån förpackning. Hällde ut all sand från Arthurs skor när Arthur prova byxor. Arthur sprang utan skor och tog någo damskor som var fast i varandra och tassa omkring med dem. För att bara nämna nåt. Och sen hitta Arthur lippis och sen hitta Micke den med blixten och sen blev ju Arthur störkär och nu har han sån lippis som jag inte tycker hör hemma på små barns huven. Och så har han en lilleskutt skjorta som han valde själv. Och byxor som han tycker att är så bra. Och så fundera han att "Denhär skjortan tycker säkert Vilippus om". Och jag konstatera bara att jag nu ren får börja förklara att det viktigaste är vad man själv tycker och inte vad kompisar tycker.

Eurovisionen 2013

Klockan 1 gick jag i säng. Då var jag urtrött och ganska irriterad att jag varit uppe så länge. 19 länder hade gett sina röster och då ren ledde Danmark. I min smak var Danmark helt ok, men inte nåt jag tyckte borde vunnit. Jag gilla Islands massor. Och sen var jag besviken att det ändå gick så dåligt för Finland. Så jag borde bara sovit.

Men sen ändå inte. För dendär showen där i Malmö. Det var bara så bra. Jättebra att bara ha en tant som prata och inte två som gör dåliga skämt. Och så bra hon var. Och så bra smörgåsbord sången var. Och jag skratta så åt EBU host (eller vaddenuva) och allt var bara lyckat.

Så kanske det ändå var värt min trötthet. Fast bättre borde det gått för Finland, ens lite.

Extreme Run

"Och jag simma (med kläderna på) genom en flod/å/vaddenu allas, hoppa på bilar (var skoj), klättra i vuxenklätterställning och upp för byggställningar. Bland annat då. Och sen blev den ännnu en 16 km länk därpå. Och nu var mitt tempo så härligt lugnt att det faktiskt var lugnt och skönt och roligt hela tiden. Gick i alla backar och sprang nerför dem."

Ja, så var den korta fb versionen av loppet. Ett faktiskt jättelyckat lopp. Säkert för att jag inte kunde bry mig mindre om tiden utan var bara där för att utmana mig själv. Jag gjorde det 2 gånger och då blev det 16 km. Jag hade inget problem efter första varvet och alltså ingen orsak att sluta. Första gången gjorde jag alla hinder, varenda ett. Medan jag andra gången var rätt selektiv med dem (bort lämna jag att simma, krypa i tunnel, krypa i lera och allt som gjorde skorna dyblöta). Men jag var ändå jättenöjd för jag gjorde ju banan ändå 2 gånger. Simmet var efter 4 km så har sen gjort 12 km till med våta kläder, men det störde inte så mycket. Backarna var helt hemska men jag gick och titta inte ens mot klockan. Genast när det kändes tungt, så gick jag. Och jag är så glad över att jag var så smart! Blev genast i början bakom mitt gäng, men det störde inte alls och om jag hållits med dem sku det ha gått alltför hårt och inte varit roligt.

Och ja. Sen hade jag ju hela sträckan en hevisaurus heliumballong runt magen. Tyvärr glömde jag den oftast så den måste nog ha varit i vägen för alla andra under hindrena. I mål kom jag 2 timmar och  39 minuter senare, helt smutsig med skråmor och blåmärken på mina totalt leriga ben och med skor som inte mera ens såg ut som skor. Men humöret var på topp och ballongen kunde jag ta hem åt barnen. 


(Och kanske det sen ändå bara var 15 km, men det har nu ingen skillnad.)

Gångna veckan.

Fredag igen tydligen. Dagarna går snabbt och vädret har varit härligt. På tisdag hade vi  flickträff i Esbo och drack chamapgne och åt gott och hade det så bra det bara går. Hem kom jag på onsdag och Sander hade sovit så dåligt när jag var borta och var tydligen störd över att jag varit borta och var på så dåligt humör. Sen har jag satt en stor del av tiden på att skriva arbetsansökan, jag hitta ett jobb som sku vara perfekt, men att skriva ansökningar är inte min grej. Så svårt! Idag har jag varit i Pojo för att hjälpa mamma packa. Nu äntligen har hon flyttat till Ingå men i Pojo finns ännu så massor med saker. Och imorgon är det ExtremeRun. Och det ska bara bli roligt. Jag tar ingen klocka med och ska bara ha skoj. Känns skönt att inte ens ha nåt tidsönskemål utan bara vara där för upplevelsen.

Och ifjol denhär veckan var vi på Sicilien (helt underbart!) och då var det också lika fint väder i Finland som nu denhär veckan. Men sen gick det utför med vädret så jag har inte heller nu så höga förväntningar. Nästa vecka kommer det att vara kallt och regnigt igen.

Morsdag

Min man är oftast rätt tankspridd och får oftast saker fel fast han bara menar väl (som när han i veckan klippte av rosenbuskarna när han sku klippa ner nyponbuskarna...). Men nu så fick han det nog så rätt det bara kan bli. Så rätt att jag har svårt att förstå att det kan gå. Igår fick jag härliga rosa rosor till morsdagen, just i perfekt färg. Och samtidigt med morgonmålet på sängen idag fick jag boken mieliruokaa kasviksista ja kalasta. Jag har nämnt några gånger att en kokbok är nåt jag faktiskt sku villa ha (inte så att det är ett måste men som ett tips eftersom det är onödigt att köpa någ onödigt) och denhär var precis vad jag ville ha men inte ens visste om. Just sånhär bok har jag velat ha och det bästa var ännu att författarna var från Fiskars och jag har ju bott största delen av mitt liv i Pojo. Väldigt lyckat.

Annors har jag idag mest njutit av mina barn. Varit så tacksam över att jag har mina små guldklimpar. De är nog absolut finast i hela världen. Älskar dem så massor. Och ännu mera älska jag dem när de somna före 9 så att jag kunde se hela Kosto, för Micke jobbar igen kvällstur.

Borgbacken

Idag har jag varit till Borgbacken med mamma och barnen. Min bror med flickvän var också där. För mig var Vekkula huset och dess rutchbana tillräckligt spännande. Barnpariserhjulet var också helt tillräckligt högt för mig. Kiinteistömaailma hade hela parken från 10-13 och där var helt massa människor och köerna var ganska långa. Sander är ännu under 1 meter och kunde åka ganska få saker, men Arthur igen kunde åka mera men ville fara i sånt där en vuxen var med. Sen åt vi Ben&Jerry glass, hotdog och äppel och smörgås som jag hade i väskan (i helt omvänd ordning). Ett snöre fick också Arthur dra på påpressning av min bror. Han fick en blixten tavla som sku målas. En väldigt trevlig dag i stan.

Sen kom vi hem och solen sken ännu. Jag fick morsdagsrosor, städa terassen och plantera dill, gräslök och rucola i en såndär myllsäck lämpad för just örter. Kanske jag nu ska lyckas få några örter. Min basilika ifjol blev till inget.

Bildbomb från veckan

På söndagen hade vi mera kalas. Sander var störtglad över alla paket och en massa chokladmuffins gick det också ner. Arthur igen var så glad när Emil var här.

Sen har vi cyklat, dethär säkert på måndagen, för på tisdagen låg jag död i sängen med så ont i magen. Lite liknande som efter Egypten när jag sen for till sjukhus. Fast nu visste jag att det sku gå om och så tog jag litalgin och blev tvinnig och så hämta mamma nån annan medicin som spräcker luft i magen. Som tur kunde mamma komma och se på barnen på morgonen.

Men då på måndagen var vi i tunnelparken och klättra.

En glad Sander

Sen har det också byggts massor med legon. Duplo legon är bara så bäst och de används nog varje dag hos oss. Arthur bygger båtar (och de är helt lika på båda sidorna).

Sen hade vi också talko nån dag och det var första dagen Sander ansikte och händer börja svälla upp när han var ute. Såhär såg han ut igår när vi kom in efter 1 timme. Och det är inte solbränna utan det går ner genast inne. Nån allergi men för vad vet jag inte. Hade läkartid tills idag men den flyttades till tisdag.

Sen har barnen slevat i sig korvsoppa. Det är nog Arthurs favoritmat och han äter så bra av det. Korvsoppa har också hört till min top 10 mat, fast jag inte gillar korv så mycket.

Igår var ändå bästa dagen. Sander fick igen paket när Lee och Dagny var här och jag fick hänga med mina bästa vänner. Det är nog bara så bäst. De var här från 1-7 och sen när de for hem så for jag på kvällslänk till Liessaari. Och där såg jag igen det vackraste av Finland när jag stog uppe på ett berg och såg ut över den vindstilla Lojo sjön.

Sötaste, sötaste Björnar var också här. Han är 9 månader och så otroligt god. Och lätt att bära och bara nöjd allestans. En helt otrolig unge. Så sku jag mer än väl kunna ha här hemma.

Heta bilen

HUR kan dethär hända igen? Varje sommar spökar det som hände i Danmark typ 2009  i mitt huvud. För då hände ju helt samma sak. Hur är det bara möjligt? Och stackars, stackars, stackars lilla barn som suttit fastspänd där i bilen och skrikit och gråtit och ropat och velat bort. Nu kommer jag säkert inte igen att sova på många nätter. Allt är bara för grymt.

Efter halvan

Inatt hade jag ont i höger knä och sov ganska oroligt. En orosfaktor var också att jag märkte när Sander kom till vår säng halv 4 att Micke glömt sätta nattblöja på honom och så oroa jag mig för att han sku kisa ner vår säng. Nå, det gjorde han som tur inte men vakna 7 på dåligt humör. Så idag är jag trött både i huvud och kropp. Höger knä är sjukt och vid vänster knäs sida har jag stort blåmärke som jag inte vet varifrån är. Lite stel är jag med men jag har nog hållit på och städat hela morgonen, var ju lite orolig för att jag inte alls sku gå idag.

Och nu har jag bestämt att jag nog ska fortsätta länka. Om 2 veckor är det extreme run men det ska bara bli roligt och kanske jag också bara gör halva, alltså 8 km. Och att springa i skogen är nog skönare än på asfalt och jag tror att dethär är i skogen. Jag ska också belöna mig med ett par nya springtossor och då såna som är bra för mig (ska först ta reda på det), tror de jag nu har är för breda och det gör också att min stortå är sjuk. Jag ska inte springa halvmaraton och om jag ändå sku ha det som mål så ska jag vara i sånt skick att jag varje vecka lätt gör en 15-16 km länk. Nu blev det en sån länk före.

Men nu är jag igen på länkhumör och börjar vakna ur min halvmaratonkoma. Ska bli skönt att på tisdag fara på länk och röra på benen och då borde nog all knävärk vara borta.

Helsinki City Run

Jag gjorde det. Jag kom i mål och jag har nu sprungit ett halvmaraton. Och det är det viktigaste och det ska jag glädas över resten av livet. För ett år sen trodde jag nog aldrig nånsin att jag sku klara av nåt sånt, tyckte det var helt otroligt att människor, vanliga människor, kunde springa så långt.

Vädret var perfekt. Sol och vind. Det var inte trångt alls tyckte jag och det gick bra att fara som man ville. Mitt lopp var inte nån höjdare. Jag gjorde allt fel man bara kunde. Så känns det nu i alla fall. Börja för snabbt (i 7:ans fart) för alla omkring mig hade den takten och jag var så motiverad och energin sprudla. De första 4 km gick snabbt. Men sen var jag så törstig vid första drickplatsen (4km) och kände mig lite slut så tog vatten och gatorade. Och efter det börja min mage bullra och böka och störa mig. Börja må illa när jag försökte fara hårdare. Efter det höll jag mig till vatten och det blev bättre men då hade jag ren i många kilometer haft en störande mage. Sen i ett skede åt jag några russin jag hade med och igen börja magen böka. I mål börja jag sen må dåligt som också efter midninght run. Men där vid 16 km kände jag mig som en vinnare, jag konstatera att jag kommer att klara det och då gick jag också ibland. I uppförsbackar och när benen helt strejka. Jag tömde också skorna på sand och jag försökte lösa upp byxorna (misslyckades) och sen stretcha jag också på några ställen. Jag orka inte riktigt och blev en potatissäck och fick sjukt i ryggen. Den första halvan gick på 1.18 och i mål var jag på 2.45 slutligen. Men jag gjorde det och nu är det gjort. Tror inte jag ska göra det mera för vid 19 km konstatera jag att jag nog hellre föder barn än gör dethär. För det var ju exakt 2 år sen idag som Sander kom till världen 01.10. Men ja, har ju glömt den smärtan så kanske halvmaraton ändå är trevligare. Om jag sku ha starta långsammare och inte tagit gatorade. Och om jag sku ha tränat mera. Tränat mera långa sträckor och haft lite mindre flunssor under våren.  

Kalas nummer 1

Jag. Halv fake smile. I en skjorta köpt typ 2008 från H&M. Den är mycket använd och ännu bra. Nuföritden köper jag aldrig kläder och förr älska jag det.

Dagens kalas var maskerad för vi har dessa dräkter men de används aldrig.

Hitta Arthurs gamla kakljus för hade glömt och köpa. Det blev kladdkaka och vaniljglass.

Sander väntar på gästerna. "Gästerna komma snart" sa han.

Jag rita och limma ihop en sjörövarhatt. Jag är som sagt ingen pysslare som får fina reslutat, jag bara gör någo ditåt.

Förutom kaka och glass hade vi knackkorv och bröd. Hade själv bakat semlorna men de var lite för mjöliga och felformade, men de gick att äta. Till det var det ketchup, tuorekurkkusalaatti, morotsstavar och saltapinnar. 

Dagens kalas var riktigt, riktigt lyckat. Bra var det också att Micke var hemma och jag kunde prata. Toppen var också att Sander fick mycket begagnade saker i gåva. Jag skrev i inbjudan att man gärna får ge eget begagnat eller loppis saker. Jag tycker det är så onödigt att köpa nytt och vi har ju allt och det har de flesta andra också. Han fick böcker, pussel, klossar och en bil och sånt som jag aldrig sku tro att var begagnat. Jag var jättenöjd!

Klipp, klipp sade saxen

 

Idag är en stor dag. Min trollunges lockar är borta. Och jag har tyckt att han varit så söt, så söt med sitt långa hår. Men sen så har det varit i vägen och det blir svettigt under hjälmen och det blir varmt och sommar. Så idag var barnen första gången till en frissa. Dyrt blev det. Sander fick gå först för Arthur vägra och Sander satt så fint och stilla och protestera inget alls. Arthur sparka och härja och vägra sätta sig i stolen före jag muta honom med en leksaksbil från Prisma. Sen måste ju Sander också få en men så tappa han bort den efter 2 timmar och så köpte Micke en till. Så klippningen var 50 euro (helt sjukt!!!) och bilarna 10. Ungarna kommer nog inte att klippas ofta. Och nu ser Sander så stor ut...Men jag vänjer mig väl.

Sen var vi på restaurang idag på lunch för vi var i centrum då. Vi åt på Amarillo och det är längesen vi varit nånstans och där efter 10 minuter tänkte jag tyst att dethär löper ju smidigt då båda satt fint och åt sin salladstallrik. Nå sen kom maten och efter att Sander ätit lite börja han springa och var enbart i rörelse. Och sen for Arthur med och de var allestans de inte fick och det var inte alls lugnt mera. Så inga restaurangbesök på en tid igen. På eftermiddagen var vi på naturstigen i Liessaari igen och då hade vi med picnic och det var nog på alla vis lugnare det. Micke har varit ledig idag och är det ännu 3 dagar. 

Arthur älskar ännu att rita och han ritar massor för sig själv. Det är brandbilar, stockbilar, kranbilar eller sjörövarbåtar. Den längst ner till höger har han själv ritat och där är första gången flygplan och grävmaskin och han har helt själv kommit på hur man ska rita det. Jag är alltså urdålig på att teckna så jag sku nog inte ens fattat att man kan göra dem sådär. Och om jag fotar de fina teckningarna behöver jag inte spara dem, man gör ju inget med dem ändå.

Imorgon ska vi ha Sanders kalas nummer 1 med mammavänner och barn härifrån. Blir väl 10 barn och 5 vuxna. På lördagen är det HCR och jag är helt lugn inför det. Sträckan är nog lite för lång för mig, men tror nog att det ska gå men det kommer definitivt att kännas i benen efteråt. På söndagen är det dags för kalas 2 och då kommer släktingar och vänner.

1 maj

Sander började morgonen 10 före 7 med ordet "NEJ!" och så har resten av dagen fortsatt. Han sov inte tillräckligt mycket och har varit trött och inget har varit bra, allt "nej". (Vill du vara i famnen? Nej. Vill du bort från famnen? Nej. Vill du cykla? Nej. Vill du gå/åka vagn? Nej. ) När han inte sagt nej så har han gråtit och skrikit.

Vi kom ut först 10 tiden och efter att vi kommit iväg var det riktigt trevligt. Barnen cykla till Liessaari och så gick vi där en liten skogspromenad. Det var jättetrevligt och jag kände att nu är sommaren påväg. Isen hade smält, vi såg en båt på vattnet, fiskmåsarna flög omkring, vi såg blåsippor och tussilagon och solen sken. Men sen gick det fel. Barnen for med en väg som ledde till en brant uppförsbacke och då tog Sanders ork slut. Så jag fick bära och uppmuntra och skuffa. Och när uppförsbacken var över var Sander ännu kinkig men Arthur for iväg och jag visste inte vart han farit. Det fanns 3 olika vägar han kunde ha tagit (han borde ju då ha stannat och vänta!). Gissa först på väg 2 men där var han inte, sen tänkte jag väg 1 men hamna då lämna Sander ensam med strikt order om att vänta, och så börja jag springa. Jag sprang som en dåre för dessa 3 vägar var inte helt brevid varann. Jag såg skymten av Arthurs halare när han cykla efter nån annan pojke och så börja jag skrika ännu mera. Som tur hade Sander väntat där han sku men efter det så var inget bra och det var endast skrik tills han somna i min famn vid matbordet.

Och om andra människor ännu. Jag är så glad när människor bryr sig om barn. För jag läxa jag upp Arthur då när jag äntligen fick fast honom. Jag var ju skrämd och arg och orolig och allt i ett. Vi var dessutom på andra sidan stora vägen och den får han inte gå ensam över så han sku inte ens ha kunnat fara hem. Så jag förklara allt dethär högljutt och bestämt för honom och då gick en tant förbi och fråga att vad jag nu läxar upp om. Inte anklagande, men ändå undrande. Och jag sa ju som det var och då förstod hon ju bra. Men jag tycker själv också ibland att föräldrar/dagmammor går över ibland med sin uppläxning och önskar att jag också sku våga ifrågasätta det/gå in i situationen.

Men ja. Jag sku nog hellre firat min första maj på nåt annat sätt. Har som yngre alltid varit på Knipan med mamma och några glas skumpa sku ju nog sitta bra just nu. Eller picnic i Kaisaniemiparken... Igår på wappen så kom Micke hem klockan 6 och före det hade jag och barnen lagat munkar och sen grilla vi när han kom och så fick ännu barnen popcorn. Och på kvällen drack jag och Micke ett glas mjöd tillsammans. Jee liksom!