Extreme Run

"Och jag simma (med kläderna på) genom en flod/å/vaddenu allas, hoppa på bilar (var skoj), klättra i vuxenklätterställning och upp för byggställningar. Bland annat då. Och sen blev den ännnu en 16 km länk därpå. Och nu var mitt tempo så härligt lugnt att det faktiskt var lugnt och skönt och roligt hela tiden. Gick i alla backar och sprang nerför dem."

Ja, så var den korta fb versionen av loppet. Ett faktiskt jättelyckat lopp. Säkert för att jag inte kunde bry mig mindre om tiden utan var bara där för att utmana mig själv. Jag gjorde det 2 gånger och då blev det 16 km. Jag hade inget problem efter första varvet och alltså ingen orsak att sluta. Första gången gjorde jag alla hinder, varenda ett. Medan jag andra gången var rätt selektiv med dem (bort lämna jag att simma, krypa i tunnel, krypa i lera och allt som gjorde skorna dyblöta). Men jag var ändå jättenöjd för jag gjorde ju banan ändå 2 gånger. Simmet var efter 4 km så har sen gjort 12 km till med våta kläder, men det störde inte så mycket. Backarna var helt hemska men jag gick och titta inte ens mot klockan. Genast när det kändes tungt, så gick jag. Och jag är så glad över att jag var så smart! Blev genast i början bakom mitt gäng, men det störde inte alls och om jag hållits med dem sku det ha gått alltför hårt och inte varit roligt.

Och ja. Sen hade jag ju hela sträckan en hevisaurus heliumballong runt magen. Tyvärr glömde jag den oftast så den måste nog ha varit i vägen för alla andra under hindrena. I mål kom jag 2 timmar och  39 minuter senare, helt smutsig med skråmor och blåmärken på mina totalt leriga ben och med skor som inte mera ens såg ut som skor. Men humöret var på topp och ballongen kunde jag ta hem åt barnen. 


(Och kanske det sen ändå bara var 15 km, men det har nu ingen skillnad.)