ALDRIG ska vi gå i klädbutiker igen med barnen. Det är bara katastrof på exakt alla sätt. Men båda behövde byxor. Under halaren har de mest haft långkalsonger och de byxorna har inte blivit så smutsiga. Men nu så har de bara byxorna framme när de kråglar i sand och klättrar i träd och sen kisar alltid Sander nu och då ner sig så det räcker inte bara med 2 par. Dessutom så börjar 104 vara alltför små åt Arthur så nu är det bara 110 som gäller, och Sander har ännu gått i 86:or när han är en 98.
Men mina apor kan inte gå i klädbutiker. De springer bara omkring, gömmer sig på tokiga ställen och springer lite mera. Och nu var Micke med. Men den sekund det tar att hitta rätt storlek så har de försvunnit igen. Och sen börja Sander öppna nån förpackning. Hällde ut all sand från Arthurs skor när Arthur prova byxor. Arthur sprang utan skor och tog någo damskor som var fast i varandra och tassa omkring med dem. För att bara nämna nåt. Och sen hitta Arthur lippis och sen hitta Micke den med blixten och sen blev ju Arthur störkär och nu har han sån lippis som jag inte tycker hör hemma på små barns huven. Och så har han en lilleskutt skjorta som han valde själv. Och byxor som han tycker att är så bra. Och så fundera han att "Denhär skjortan tycker säkert Vilippus om". Och jag konstatera bara att jag nu ren får börja förklara att det viktigaste är vad man själv tycker och inte vad kompisar tycker.
1 kommentar:
haha... känns lite väl bekant det där! Brukar säga att jag numera endast går i klädaffär ifall jag kan gå ensam med Amanda. Är Viktor med gör de inget annat än klättrar i skyltfönstren etc.
Skicka en kommentar