Jag gjorde det. Jag kom i mål och jag har nu sprungit ett halvmaraton. Och det är det viktigaste och det ska jag glädas över resten av livet. För ett år sen trodde jag nog aldrig nånsin att jag sku klara av nåt sånt, tyckte det var helt otroligt att människor, vanliga människor, kunde springa så långt.
Vädret var perfekt. Sol och vind. Det var inte trångt alls tyckte jag och det gick bra att fara som man ville. Mitt lopp var inte nån höjdare. Jag gjorde allt fel man bara kunde. Så känns det nu i alla fall. Börja för snabbt (i 7:ans fart) för alla omkring mig hade den takten och jag var så motiverad och energin sprudla. De första 4 km gick snabbt. Men sen var jag så törstig vid första drickplatsen (4km) och kände mig lite slut så tog vatten och gatorade. Och efter det börja min mage bullra och böka och störa mig. Börja må illa när jag försökte fara hårdare. Efter det höll jag mig till vatten och det blev bättre men då hade jag ren i många kilometer haft en störande mage. Sen i ett skede åt jag några russin jag hade med och igen börja magen böka. I mål börja jag sen må dåligt som också efter midninght run. Men där vid 16 km kände jag mig som en vinnare, jag konstatera att jag kommer att klara det och då gick jag också ibland. I uppförsbackar och när benen helt strejka. Jag tömde också skorna på sand och jag försökte lösa upp byxorna (misslyckades) och sen stretcha jag också på några ställen. Jag orka inte riktigt och blev en potatissäck och fick sjukt i ryggen. Den första halvan gick på 1.18 och i mål var jag på 2.45 slutligen. Men jag gjorde det och nu är det gjort. Tror inte jag ska göra det mera för vid 19 km konstatera jag att jag nog hellre föder barn än gör dethär. För det var ju exakt 2 år sen idag som Sander kom till världen 01.10. Men ja, har ju glömt den smärtan så kanske halvmaraton ändå är trevligare. Om jag sku ha starta långsammare och inte tagit gatorade. Och om jag sku ha tränat mera. Tränat mera långa sträckor och haft lite mindre flunssor under våren.
2 kommentarer:
Första gången jag sprang halvan gjorde jag precis samma sak, men som tur lite senare (kring 15 km). Att dricka sportdricka om magen inte är van vid det kan vara ödesigert, och efter vad jag har förstått är Gatorade en av de jobbigaste för magen. Men det hör liksom till att göra misstag första gången. Du säger nu att du inte vill göra det igen, men de tre sista meningarna syftar på annat... ;)
Man måste väl testa själv för att lära sig. Och nu finns det ju ren en lite lust att göra om det och se hur det sku gå om jag sku göra det mera rätt. Kunna träna hela sommaren, endast dricka vatten, ha bra skor som inte är för spänt på och byxor som inte spänner....
NÅja. Men tungt är det nog ändå.
Skicka en kommentar