Lördag och teckningar

Micke har ledigt veckoslut och jag har varit ledig hela veckan. Hela den regniga veckan. Idag är det sjätte dagen det regnar. Vädermässigt känns det väldigt hopplöst. Och det har nog märkts på barnen denhär veckan att vädret varit hemskt och att jag eller Micke inte så gladeligen varit ute. Sanders utbrott har bara ökat (fattar inte hur länge denhär utvecklingsfasen/"trotsåldern" ska holla på) och han testar en på precis allt. Har börjat sätta hans mattallrik på paus under matstunderna eftersom han gör allt annat än att sitter på stolen och äter, bestick flyger, koppar har fel färg, det är fel på maten eller nåt annat. Och sen är det bara mamma som duger till allt. Hade ren lyckats glömma att det är utmanande att vara hemma på heltid, har saknat det så massor hela hösten.

Och simma har vi inte heller kunnat eftersom nu nån hela tiden har ögoninflamation, sjuk hals eller hosta. Så det har varit park och inne. Och det är ju bra för barn att ibland ha tråkigt och det har märkts i hur Arthur igen utvecklats i sitt ritande. Nu ritar han figurer och färglägger dem med olika färger som han väljer ut. Sen har det kommite massor mera detaljer. Bilderna på fotona har han själv suttit och ritat och själv kommit på (det är turtlesar med skal på ryggen). Den bild jag är mest imponerad över är skateboard bilden för han har själv kommit på att skateboard, sparkbräde och glass hör ihop.

Men idag så har jag och Arthur gjort nåt på tumis. Vi körde till Ekenäs för att titta på Emil i Lönneberga på bio. Arthurs första biobesök. Sander igen har fått fara på minisemester till sin murre och stannar där över natten. Jag har fått maltlimpor bakade och svartvinbärssaft kokt (inför julen har jag inte orkat göra nåt). Känns som om jag äntligen börjar komma ikapp och så ska jag på praktik igen på måndag. Nå, det är väl 7 veckor kvar nu och då är det två korta veckor.

År 2013 höjdpunkter och ser framemot i 2014

Vintervår 2013

• Thailand och Koh Tao. Älska det. Jag har levt på det hela året.
• Micke fyllde 30 år
• Jag sluta mina kurser på Arcadaoch hade bara praktiken kvar

Vårsommar 2013

• Jag kom i mål i Helsinki City Run halvmaraton och att jag drog långa sträckan på Extreme Run.
• Bröllop på Gotland.
• Lång skön sommar på stugan.
• 2 nätter på båt, 2 nätter i Stockholm och massa aktiviteter. 

Höstvinter 2013

• Ingen höjdpunkt, men en stor förändring: Barnen börja på dagis i augusti. 
• Jag fick praktikplats. 
• Jari och Dannus bröllop i oktober.
• Anja och Steffens bröllop i december i Stuttgart.
• Ingen höjdpunkt alls, men viktigt: Barnen har fått igång en ögoninflamationsspiral. Båda har haft åtminstone 3 och nu håller Sander på och få en fjärde. Tidigare år har vi haft 0.

Ser framemot år 2014

• Få praktiken klar i februari
• Thailand i februari
• Bli klar tradenom i mars
• Hoppeligen baby i juli
• Dagny och Steffens bröllop i augusti
• Eventuellt ny studieplats till hösten...

Maybe baby 3

Lyckan är enorm. Större än stor. Just nu är jag säker på att jag är världens mest lyckligt lottad person. För titta nu vad som vinka åt mig idag:

Och det är så otroligt. Otroligare än otroligt. Jag trodde inte att det sku vara sant. Och fast jag gjorde ett nytt test i vecka 9 så kunde jag inte låta mig tro på det, kroppen sku ju ha kunnat tro att den var gravid fast där inte fanns nåt. Men det fanns och när hon hitta det så börja tårarna rinna nerför kinderna. Det är bara så otroligt och jag är så oändligt tacksam. Typen verka dessutom vara välmående med näsben och fingrar och njurar och allt.

Och sen när jag satt mig i bilen för att köra hem till Micke och barnen så kom Carola med en stjärna lysa så klart i bilen och det var så vackert och lugnt så tårarna bara spruta. Jag är så otroligt tacksam!*



Nå vem hade gissat? Har ju varit död hela hösten men det berodde på ett hemoglobin på 91...



*Fast sen finns det en del i mig som undrar vad för hemskt som ska hända när allt bara går så bra. Att få 3 friska barn på exakt 3 babyförsök känns som en omöjlighet och om det går så då måst ju nåt annat gå fel

Reserutten

Nå nåt fiffigt har jag ändå gjort idag. Jag har reserverat resans hotell och alltså då också bestämt vart vi far.

För mig är det så mycket enklare att ha allt klart. Jag vill inte på resan sitta och surfa och söka utan jag vill veta vart jag är påväg och sen bara ta det lugnt och hoppas att det är bra och om det inte är så sen göra det bästa av situationen.

Vi har 15 nätter i Thailand och nu har jag bestämt att vi är de 4 första nätterna i Mae Phim (ca 2-2½ h från Bangkok). Där har vi stor simbassäng och där ska jag gå på marknad och sen kanske vi gör nån vattenfalls/tempel utfärd. Efter det blir det 10 nätter på Koh Samed (kort båtresa från ställe som är nära Mae Phim). Där ska vi hänga på stränder, åka båtar, besöka sköldpaddor, Micke ska kanske dyka och jag ska lära Arthur snorkla (månne det sku gå ren?!). Mest strandchilla bara. Koppla av och äta gott. Bo på stranden i en bungalow och äta middag på stranden på madrasser. Det är en perfekt semester för mig. Sen den sista natten spenderar vi i Bangkok före vi flyger hem. Lärde mig så mycket från ifjol. Hemresan är tung och då vill man inte ren ha rest i några timmar. Men Bangkok är inget för mig just nu, speciellt inte med barnen. Om jag är utvilad efter strandhäng så vill jag inte in till en kaosstad och se efter barn som inte vill hålla i händer. Och thaikläder går inte på mig och sen behöver vi nog inte nästan nåt, så shopping känns onödigt. Så jag föredrar stranden framom hetta och stress i storstad.

Just nu är jag mycket nöjd med upplägget.

Och jag är nöjd att jag nu reservera. Vi kan inte ha ett 2 personers rum mera. Vi måste åtminstone ha en säng till och det får man inte allestans. Barnen kan inte ännu ha ett helt eget rum för de sku vara så skrämda och ska ändå bara vara nära (kommer själv ihåg när jag var 10+ i Thailand och vi hade eget rum. Jag var så orolig och skrämd och livrädd för gekkona).  Sen är jag rätt kräsen. Det ska vara nära stranden, ha pool (mest för barnen och variation), det ska inte vara ett högt hotell och det får inte vara för fint. Det ska vara rent, men ändå lågt och mysigt. Morgonmål på stranden i sneda stolar är det jag vill ha. Och nu reservera jag just sista rummet för det så det känns bra.

Juldagen

Juldagen blev kanske inte årets bästa dag sen ändå. Jag försökte nog, men förutsättningarna fanns inte riktigt där sen ändå. Vi börja lugnt med lek med nya sakerna hela morgonen. Sanders tågbana (en såndär tågbana Lidl hade på erbjudande nångång före jul som jag tipsa mamma om) var en stor hit, speciellt tåget som kör själv. Fast Sander är lite för hårdhänt och lite för självständig så knappen som bestämmer om tåget går eller står är ren helt löst och lossar mest. En annan toppen grej var geometriska bitar, spikar, hammare och plattor som vi hitta i Tyskland med Micke. Det var från 4+, men Sander älskar att hamra så jag visste att det krävdes två såna. Och jag hade helt rätt. Sen har vi spelat larv spel, lekt med playmobil draksaker och tittat på början av Peter Pan (fast barnen ville inte, de tyckte det var så skrämmande, men eftersom jag inte trodde att den sku vara så skrämmande satt jag på den ändå och satt med och såg och sådär 50 minuter in i filmen var de helt fast i den och det hade inte hänt nåt speciellt skrämmande).

Men, det märktes på barnen att det varit för mycket hemma och innedagar. På måndagen var de väl inte alls ut (förutom butiksresa) och igår sådär 45 minuter. När mamma var här med dem var de inte heller så mycket ute. Så, Sander höll på att dra ner hela huset och det var bara att gå ut i ösregnet. Så 45 minuter stod jag i regnet i parken och såg på hur de sprang i vattenpölar och grävde diken och körde lastbilar. Sen var jag dessutom en annan gång ut och rasta dem och då var vi säkert 1½ timme ute och gjorde cykeltur och parkhäng. Och jag kan inte förstå att det är jul nu. Det har ösregnat i 3 dagar nu. Så lite jul ute som det bara går.

Och sen så for Micke på jobb till 2. Sander fick inte sömn och vila inte idag och det gick helt bra, ända tills det blev kväll och jag trodde de sku somna blixtsnabbt. Men nej. Det var mest kaos. Och jag som inte nattat på länge har blivit så irriterad. Så juldagsharmoni. Nej. Men det kommer andra dagar och det kommer flera juldagar.

Julafton 2013

Micke nattar nu barnen och mamma har just farit hem. Julafton 2013 är över.

Och vi hade första gången julgubbe, kanske också sista, ivern var sen sist och slutligen inte så stor. Och barnen var så bekväma med tomten fast jag snabbt jaga iväg honom till andra barn. Och sen när vi öppnat alla tomtens paket (1 åt alla vuxna och 3 åt barnen på man) så sa Arthur "julgubben var kanske Alex. Man vet aldrig...". Och han hade ju så rätt. Mamma och Micke sa nej, nej, medan jag lugnt konstera att Alex kanske var hans hjälpreda, man vet aldrig (jultomten borde ju också kunna ha hemliga hjälpredor...). Jag vill ju inte lura barnen, men å andra sidan är det roligt med lite spänning och magi. Fast detdär med tomten som bara kommer till snälla barn och tomtar som ser allestans har jag också i år kunnat hålla mig ifrån, och det väger mera i min värld.

Barnen hade ingen ro i matbordet och Sander mest yla. De fick snabbt gå till rummet och leka med sina nya saker och jag, Micke och mamma kunde i lugn och ro smälla i oss en massa fisk. Mamma hade köpt helt otroligt god gravad fisk och rökt fisk av en torghandlare. Det bara smalt i munnen.

Sen blev det mera klappar som barnen fick från de riktiga givarna och sen tog vi lite glasspaus (de har väntat i många dagar på att få glass som efterrätt efter julmiddagen) och sen öppna vi ännu lite till. Börja önska att paketen sku ta slut nångång och då gav vi inga själv förutöver dem tomten gav.

Sen hann vi ännu leka lite och så var det sovdags. Nu sku det ju vara roligt med en bra film och lite god choklad, men jag är så mätt och sen så lockar sängen med....

Och imorgon är min favoritdag på hela året. Då får man slappa och gå i pyjamas fast hela dagen. Bara ta det lugnt, leka med nya leksaker, se på filmer och äta julmat från kylskåpet!

Och så lite bilder:

Tomten!

Barnen tittar nyfiket in i tomtens påse som han fick lämna där och gå vidare.

Sen börjar vi sortera klapparna.

Sander fick en ljudförande Blixten bil och mamma skär upp fisk.

Vi skåla i pommac för ingen hade tänkt att köpa skumpa.

Arthur fick sin önskade batman-gubbe av tomten.

Julservetter hade jag inte tänkt på...

Sander fick tågbana av mamma. Jättelyckat!

Arthur fick stålmannen lego. Han älska!

Barnens gemensamma julklappar.

Arthurs julklappar.

Sanders julklappar. Han fick också blixten dräkten och kalsonger och ett likadadant gult hammarpysselpaket som Arthur som jag glömde fota.

Jag fick också saker. Och nu märker jag ju att jag glömde mitt te och min mysli. Pannlapparna var bara super för våra gamla var riktigt äckliga.

Julafton

Och idag är det julafton! Julstämningen saknas fullständigt för igår ösregna det heal dagen och vi var inte ens ut. I citymarket hängde vi nästan 1½ timme med alla andra människor (Micke var med barnen på leksaksavdleningen och titta och jag körde rally med alla andra människor) men efter det var vi bara inne, men barnen är också ganska flunssiga så det kändes någorlunda ok. Vi bada bastu, titta på film och barnen rita och det var lugnt.

Vi kom ju hem på söndagkväll så det var ändå rätt mycket som sku fixas. Och hemresan blev totatlt omändrad, första gången det hände åt mig fast jag ändå flygit rätt mycket. Som tur var vi i tid på stuttgart flygfält och när vi sku dumpa av väskan så konstatera de att vi inte kan fara med de planen vi sku för nåt var försenat, så vi måste boka om. Då var klockan 17 och vi sku egentligen fara 19.05. Nå vi blev ombokade av airberlin till att flyga med Sas till köpenhamn (först sku vi via berlin) och därifrån med finnair hem till finland. Planet lyfte ren 17.45 så våra planer på att äta och shoppa skrotades rätt snabbt, vi checka bara in och köa i säkerhetskontroll och hann köpa en smörgås. I Köpenhamn hade vi bara 50 minuter och då sku vi få nya biljetter och springa genom hela fältet och så måste jag ju köpa en gammel dansk som tack åt mamma. Men, vi var i finland ren halv 11 när vi egentligen sku ha landat halv 1. Så det var ju mera än lyckat!

Och så kom vi hem till ett skinande rent hem. Min mamma hade städat ugnen, mikron, wc:n, badrummet, tvättat kläder, köpt nya tandborstar åt barnen (hade varit på min to do lista i flera veckor), köpt ny tidningslåda istället för gammal söndrig, hämtat massa mera juldekorationer (där var jag kanske inte s överlycklig eftersom en massa röda saker invaderat vårt hem...) och hela hemmet var skinande rent. Dessutom hade hon ju vaktat barn, hade varit till min mosters stall med dem, hade varit och hälsat på min mormor med alzheimers på åldringshem, hade varit en till gång med min moster och lagat sillröra. Sen hade hon också plötsligt fått jobb (hon är den bästa fastighetsfömdelnarn som alltid jobbar) och fått min kusin att se efter barnen. Fast den kusinen ska också leka julgubbe hos oss (jag blev i panik när Arthur sa att julguppen förstås kommer hit och sen måste vi ju ha en!) och nu är jag säker på att barnen genast märker vem det är. Men då är det väl bara att hitta nån förklaring till det... Men min mamma är iaf en supermamma! Jag sku aldrig klara av det.

I år har jag dessutom inte haft nån ork att göra nåt extra inför julen. Har inte bakat nån maltlimpa eller lagat nån extra julmat själv, bara köpt allt. Sen har jag nu klockan 8 inte ännu satt in nån skinka i ugnen utan litar på att man kan laga den på dagen med. Och idag ska jag försöka ta det lugnt. Huset är ju rätt städigt och en snabb butikresa och postresa måst jag ännu göra men sen är det bara chill. Ska se på julfreden från åbo och dricka glögg. Kanske titta på madagscar med Arthur på dagen. Se barnens gläda över leksakerna. Äta gott och mycket och sen somna lycklig.

Så ja. Nu blir det en bra julafton i år också, fast det nu bara regnar ute.

Hitresan och mitt morgonmål

Istället för att vara hemma 3 var jag igår ren hemma halv 3. Mamma hade kommit och Sander sov ännu så jag hann börja plocka ihop. Sander vakna och i hans ögon var en varklick stor som en vuxens fingemärke, det var helt sjukt massor. Han klaga på ont i ögat och ögat vara mest hela tiden. Så Micke fick snabbt sätta ihop sitt, Sander fick snabbt äta mellanmål och så for Micke och Sander till läkaren klockan 3 för att få nya droppar. Vi börjar kunna dethär med ögoninflamation nu, det är ren det 6:e under 1½ månad, och Sanders tredje. De hatar ännu ögondroppar men nu har jag lärt mig att när det är var så är det bakteriinflamation så då hjälper antibiotikdroppar (om det är ovarigt och rinnande är det virus och då ger man droppar så att det ska lindra och inte bli bakterieinlamation med om jag fattat saken rätt). Dessutom är det så grymt när ögat blir fast av allt var så då får de ögondroppar. Medan vi vänta så klaga Arthur på öronvärk så kanske han också får ny öron och ögoninlamation. Stackars mamma.

Nå, Micke och Sander var tillbaka kvart över 4 och vi kom iväg halv 5. Bilen fick nåt konstigt fel i början men det försvann efter att vi stannat. Vi var på fältet en timme före planet for och som tur var det lugnt på fältet så jag hann ännu köpa en bröllopsgåva. Äta gjorde jag ju inte och i planet höll jag på att dö av hunger, levde på chips och Mickes nappar (och de smaka ju tom gott när  man är hungrig) tills vi kom till Berlin och jag fick ugnspotatis och sallad. Då var klockan 9. Allt gick bra och i säng var vi halv 12 tysk tid.

Och nu. Meningen med inlägget. Mitt morgonmål idag. Hotellmorgonmål. Har ätit som en häst och det tänker jag inte skämmas för. Jag börja med en skål med yoghurt, en stor sked naturell och en sockrad, lite fruktsallad på det och ännutill mysli. Sen åt jag 3 smörgåsar med massor pålägg. Drack en kakao och en apelsinjuice. Åt ett kokt ägg. Åt en semla som jag fyllde med skinka och bacon och gurka. Åt mera fruktsallad. Och så avsluta jag mitt lyxmorgonmål med världens fluffigaste croissant som jag bredde nutella på. Så perfekt bara! Nu ligger jag i sängen och internetar medan Micke ligger i badet. Snart ska jag ta en dusch och om en timme ska vi träffa Tinna och Olivia och se oss omkring i Stuttgart. Och hoppeligen gå till julmarknaden och äta lite till.

Tyskland idag.

Jag och Micke flyger till Tyskland ikväll, först till Berlin och därifrån till Stuttgart. Hem kommer vi på söndag-måndag natten. I Tyskland ska vi gå på Anjas bröllop och träffa kompisar från utbyteselevsåret i Ecuador.

Jag kommer säkert hem en 3 idag. Klockan 4 borde vi börja fara. Jag har inte packat nåt. Jag måste instruera mamma om kläder och mat för hon ska orka med mina barn i 3½ dygn helt själv (alltså jag sku nog ha så svårt med det). Jag ska installera bilstolar i hennes bil. Jag ska efter paket till posten. Jag måste ringa Aktia igen och få bostadslånet betalt (det hade fattats 90 cent första gången och nu får de det inte betalt på nåt sätt och hade kontaktat min mor. Jag har idag kokat över det hela. Varför inte kontakta mig först???). Jag ska leka och hinna se mina barn. Och så var det packandet.

Det kommer aldrig att gå.

Och jag sku ju packa igår. Men min förstfödde fick mamma saknan. Och när han får mammasaknan så är han så lessen och vill bara kramas och gråta och säga hur mycket han saknar mamma. Och han vill med till Tyskland och han ville ha bilen Sander hade. Och han kunde på inget sätt sova i egen säng för han sakna mamma så. Jag har varit med om dethär några gånger ren och det bästa för alla då är bara att hålla honom nära och ta honom i vår säng. Så jag natta sen båda barnen i vår säng (där jag egentligen sku packa) och så somna jag förstås med dem och det blev ännumindre av packandet. Och sen sov jag hela natten som en sill i en sillburk mellan mina barn som båda ville ligga fast i mig från varsin sida. Micke sov i Sanders säng. Men det gör inte så mycket, ska ju ändå sova på hotell i 3 nätter. Men oj vad jag kommer att sakna mina barn, fast sen får jag vara med dem i 7 hela dagar. Lyx.

Första dagisjulfesten

Idag var barnens första dagsijulfest och jag hade nog inte alls igen tänkt.

Jag förde barnen på morgon till 8 och vi kom bra iväg och var där ren 20 före och allt gick smidigt. Hemma tänkte jag i nåt skede att jag ska kolla videokameran eller ta kameran med, men under halv timmens morgonförberedelse glömde jag det tills vi gick ut ur dörren och det kändes för sent. Så kamera hade vi inte med.

Sen så kom vi till dagis och alla andra ungar var uppklädda förutom våra (julfesten sku vara 4 och dagis tog barnen till platsen). Tanken om finare kläder hade inte ens slagit mig. Jag tänkte bara bekvämt och skönt för en lång dagisdag så det var vad de hade. Nå så farligt var det väl inte, och barnen märkte inget. Men vi har ju kläder och det sku ju vara roligt att använda såna med.

Barnen var hemma 2 dagar förra veckan då Arthur hade så kraftig ögoninflamation och då hade de varit till lokalen och övat från dagis, så för våra barn var det första gången där. Och jag var så stolt över att båda våga upp på scen. Under Sanders uppträdande skratta jag så att jag grät. Sander måst ha blivit så nervös och medan alla andra både dansa och sjöng och snurra runt så stod Sander helt stilla som en pinne och rörde lite på munnen. Det var bara så gulligt! Efteråt sa han att de inte alls gick bra och att han inte tyckte om när där var så mycket människor.

Arthur var jag mera orolig för men han hoppa också upp på scenen med alla de andra 28 barn från hans grupp. Han gjorde rörelserna och försökte hänga med i orden till sångerna (som sagt, under de gångna två veckorna har han varit där 3 dagar och igår var han också ledig).

Sen blev det saft och pepparkaka och en massa spring och bus för barnen. Och ännu lite ringdanser på det och sen ville ingen fara hem.

Tänk att barnen har dagisjulfester! Det är stort det. 

Och som minne för framtiden. Dagispersonalen fick alla en liten påse med knäckkakor som vi igår baka, 3 till hajarnas personal och 4 till sjöhästarnas. 

Bokat och klart

Dethär är så jag. Jag får en ide, jag funderar en massa på just den saken och kommer till en slutsats. Och sen ska det hända. Just då. Så förstås far vi till Thailand!

Men det har varit lite upp och ner. På fredagen såg jag att finnair hade erbjudande 599 € +1000 finnairpoäng till Bangkok. Det var märkbart billigare än vad de på nåt annat sätt sku ha blivit (820 € är priset vanligtvis) och jag hade tillräckligt med poöng från fjolårets resa. Men, det fanns ett men. Vi måste komma tillbaka 3 dagar senare och då sku Mickes semester varit slut 3 dagar tidigare. Jag tvinga honom att kolla om han kunde börja med tre dagar ledigt, har har dessutom ofta 3 dagar ledigt i sträck så det borde inte vara nåt problem. Dessutom är dethär över 2 månader i framtiden så det borde gå att fix (och han har ännu 3 lediga dagar i förvar). Men nej. Nej, nej, nej. Kollektivavtalet tillåter det inte att man börjar med ledigt (mitt hat för kollektivavtal bara växer!) Men senare kom det fram att kanske datumet för semestern går att ändra och efter lördagens lillajulfest så värka det rätt klart, det sku gå att fixa. Problemet var ju bara att erbjudande sku gå ut på måndag, idag alltså och det fanns ju begränsat med platser. Och så var inte semestern klar så vi sku inte få boka förrän det var klart.

Men igårkväll så sku jag kolla läget. Och det fanns inte mera, det var fullt, och alla dagar enda till 1 vecka senare och det sku inte ha gått. Jag var förbannad och lessen och konstatera att det inte blir till ett skit. Jag ville inte betala mera när det hade funnits ett sånthär erbjudande, så det blir ingen resa (och jag lever för resor!).

Men imorse halv 7 bestämde jag mig för att kolla en sista gång. Och det fanns! Bara den dagen vi ville hem och ingen annan dag efter det. Jag gjorde ett snabbt beslut och reservera. Klick, klick, klick och så var det gjort. Inget funderat på om eller inte utan bara klick. Och så var det gjort. Så i slutet av februari far vi och är borta 15 nätter. Yippiii! Och sen när jag kolla några timmar senare så fanns det inte, så det var nog absolut rätt beslut. Ett beslut vi sparar 700 euro på.

Höstens bilder

Vi fira lite lillajul å la upp vår vita plastgran med gråa och ljusröda bollar.

Vi åt nåt.

Jag har tydligen varit i duschen med.

Sander har varit söt

Arthur med.

Och med spring i benen

Eller försökt komma undan kameran.

Igår var Arthur snabbt till mamma och vi laga rice crisp godis med Sander.

Arthur ritar oftast sina idoler. Batman eller nån turtle (jag har bara lagat bandet som sticker ut på turtlesen)

Ansvarslös resgalning

Nu är jag där igen. Jag visste ju att jag sku komma hit men inte att jag sku vara så orationell och  korkad. Resfebern. Den galna resfebern. Denhär vintern kan vi inte resa nånstans hade jag ju bestämt, det är knappt om pengar i och med min praktik och dagis och bil och allt det. Det finns så mycket jag sku behöva men inte köper på grund av att jag känner att jag inte har råd, det är vinterrock, utebyxor, vintervantar, kläder (har kanske shoppat 5 plagg de senaste åren!) underkläder, sockor. Bättre och finare mat vill jag också köpa. Åt barnen köper jag nog allt jag tycker de behöver (alltså utevantar då, pyjamasar har de minimalt av och långkalsonger likaså). Och åt Micke tjafsar jag genast om han vill köpa nåt 60 euros playstation spel eller när han pratar om dvd spelare eller gps (båda är ju så otroligt onödiga). Hemmet har nu varit i rätt samma skick sen vi flytta in och lite tar det emot att köpa dyra julklappar.

Men nu fick vi lite mera skatteåterbäringspengar (varav mycket försvann genast) och så fick jag lite bonus från praktiken och så har vi ju ännu lite besparingar. Och det första jag tänker på är att resa. Det hjälpte inte heller att Arthur imorse konstatera att han vill till Thailand och simma. Det vill jag ju med! Och Micke har vinterledigt (som han spara från sommaren) vecka 9 och 10 och jag slutar praktiken vecka 7 och hittar säkert inte nåt jobb då genast och sku kunna fira att jag blir klar nångång (för att nu hitta på en ursäkt).

Till florida är det billigt att flyga, puerto rico har också överkomliga flygpris och sku vara nåt nytt. Charter till Kap Verde och Kanarieöarna är dyrt och havsvattnet är inte på det sättet varmt där. Kanarieöarna är dessutom så dyrt att vara på. Dubai sku kunna vara helt ok, men det är nu ändå 5000 för hela familjen. Indien är jag rädd för magsjukor. Och då blir det Thailand kvar om man kollar överkomliga flypriser (alltså sånt som ligger under 900 euro/pers). Jag sku älska nåt afrikanskt land där det är varmt, men flygen blir så dyra ditåt. Finnair flyger ju ändå raka vägen till Bangkok och det sku gå rätt smidigt när Sander har egen plats. Och jag sku älska det. Sku kosta lika mycket som Gran Canaria resa om jag fixar det själv. Och där sku vi kunna simma, bygga sandslott och äta gott. Jag behöver inte nåt mera. Inget mera.

Och Micke sa inte nej.

Men denhär gången sku det bli billigt och oavancerat. Direkt flyg till bangkok och sen taxi neråt i nån timme och sen Ko Samet (och jag sku få slag av alla vattenscootrar) i 10-11 dar och sen upp till Bangkok igen och några nätter där före hemfärd. Allt är planerat och klart ren alltså. Och jag kan inte släppa tanken. Och mamma har också alltid sagt att när det går som sämst så behöver man det som mest. Tänk nu:

Men sen igen så ska man ju nog ha bra med besparingar då man har små barn.....

Hemma med ögonbarn 2

Och så hitta hon ny öroninflamation så han fick ny antibiotikakur och så nya starkare droppar. Hoppas nu att det sku bita och fara bort. På nåt vis sku jag inte villa ge en ny antibiotikakur nu igen men sen så har jag inte energin att forska i alternativ. På morgonen fick jag sätta droppar och dra upp ögonen så att de sku komma upp.

Hemma med ögonbarn

Idag ska jag vara hemma med en sjuk Arthur. Han har nu sin tredje ögoninflamation och denhär är helt i egen klass. Förr var ögonen röda och rann lite klar vätska. Nu är de helt gula och igenstockade och han ser bara med en liten, liten springa. Han fick droppar igen på lördag men de verkar inte alls bita för nu har också andra ögat blivit inflamerat. Han vakna nu 6 å fick inte upp ögonen så nu sover han med våta lappar på dem. Så, idag blir det nytt läkarbesök å jag ska ha nya droppar. Sander har också haft 2 ögoninflamtioner under dessa 2 veckor. Å ja ha tvätta allt och de får tvätta händerna hela tiden, men den far inte bort. Jag hatar ögoninflamation. (Dethär är första gången vi har nåt sånt å jag tror inte ens att det kommit från dagis för de hade varit 4 dagar hemma när det börja)

En 2½ åring

Igår sku  jag börja skriva om min 2½ åring Sander. Men sen vakna han och sen for hela dagen igen i rekordfart. Sander har ju alltid varit mycket, antingen mycket glad, samarbetsvillig, nöjd eller sen mycket arg, högljudd, protesterande. Igår var han mycket arg. "Ja vill int" skrek han otalig gånger i otaliga situationer. Det var när jag lyft in cykeln tillbaka eftersom den fastna och han inte fick ut den, det var vid matbordet när jag gjorde nåt han tänkt göra (matbordet är så mycket skrik just nu), det har varit när Arthur öppnat dörren och inte han, det är när han inte själv klär på sig och jag till slut med våld klär på honom (han vill ju själv men ibland gör han bara allt annat så jag har atagit till att förvarna, räkna till 3 och om han inte då gör det så gör jag det). Eller nåt annat. Han vill göra precis allt men han har inte kapacitetten till det än. Och sen blir han och tjura över nåt och sen tar han inte in info om nya möjligheter och sen blir han igen arg när han går miste om nya möjligheter. (Båda sku tömma tvättmaskin åt mig men det blev kris och sen sku matbordet tömmas men eftersom ena sura så hann andra och det blev ännu mera kris).

Och balansen är lite svår. Jag vill att han går lära sig själv och får vara självständig, men sen måste han också förstå att vissa saker kan inte barn göra och att de då behöver vuxnas hjälp, och också det att ibland är det andras tur (alltså Arthurs). Sander kan inte alltid måsta få tända alla lampor eller stänga alla dörrar eller hämta saker från kylskåpet. På fredag sku han kavla pepparkaksdeg och det blev inte till nåt, hade tänkt att han sku inse det själv, men nej, den ungen ger inte upp hoppet på sig själv (vilket ju är bra) utan håller på ändå. Och så fick jag stirda till mig kaveln så att inte pepparkakorna sku vara 1½ cm.

Och idag igen insåg jag hur osmart en 2½ åring är. Han sku gå i duchen och i badrummet fanns gummistövlarna. Nå, före jag märkte det hade han satt dem på sig och gått under duchen och allt rann ju förstås in uppifrån. Det hade han säkert inte tänkt på utan bara tänkt att gummistövlar kan man hoppa i vatten med. Men sen igen hade vi en lång stund då vi satt på golvet med hans aviga pyjamasskjorta. Och han ville ha den på rätt väg och jag fick inte röra plagget. Efter att han länge försökt med mina insturktioner gick han med på att jag får visa om jag satt tillbaka som det var. Det gick ändå inte riktigt men till slut fick han det och helt själv och den stoltheten det lyste om barnet. Obeskrivligt!

Och en 2½ åring är ju egentligen jätteliten. Men med Sander är det så svårt att komma ihåg. Han pratar ju ändå rätt mycket och tycker ju att han kan precis allt och helt själv med.