Igår sku jag börja skriva om min 2½ åring Sander. Men sen vakna han och sen for hela dagen igen i rekordfart. Sander har ju alltid varit mycket, antingen mycket glad, samarbetsvillig, nöjd eller sen mycket arg, högljudd, protesterande. Igår var han mycket arg. "Ja vill int" skrek han otalig gånger i otaliga situationer. Det var när jag lyft in cykeln tillbaka eftersom den fastna och han inte fick ut den, det var vid matbordet när jag gjorde nåt han tänkt göra (matbordet är så mycket skrik just nu), det har varit när Arthur öppnat dörren och inte han, det är när han inte själv klär på sig och jag till slut med våld klär på honom (han vill ju själv men ibland gör han bara allt annat så jag har atagit till att förvarna, räkna till 3 och om han inte då gör det så gör jag det). Eller nåt annat. Han vill göra precis allt men han har inte kapacitetten till det än. Och sen blir han och tjura över nåt och sen tar han inte in info om nya möjligheter och sen blir han igen arg när han går miste om nya möjligheter. (Båda sku tömma tvättmaskin åt mig men det blev kris och sen sku matbordet tömmas men eftersom ena sura så hann andra och det blev ännu mera kris).
Och balansen är lite svår. Jag vill att han går lära sig själv och får vara självständig, men sen måste han också förstå att vissa saker kan inte barn göra och att de då behöver vuxnas hjälp, och också det att ibland är det andras tur (alltså Arthurs). Sander kan inte alltid måsta få tända alla lampor eller stänga alla dörrar eller hämta saker från kylskåpet. På fredag sku han kavla pepparkaksdeg och det blev inte till nåt, hade tänkt att han sku inse det själv, men nej, den ungen ger inte upp hoppet på sig själv (vilket ju är bra) utan håller på ändå. Och så fick jag stirda till mig kaveln så att inte pepparkakorna sku vara 1½ cm.
Och idag igen insåg jag hur osmart en 2½ åring är. Han sku gå i duchen och i badrummet fanns gummistövlarna. Nå, före jag märkte det hade han satt dem på sig och gått under duchen och allt rann ju förstås in uppifrån. Det hade han säkert inte tänkt på utan bara tänkt att gummistövlar kan man hoppa i vatten med. Men sen igen hade vi en lång stund då vi satt på golvet med hans aviga pyjamasskjorta. Och han ville ha den på rätt väg och jag fick inte röra plagget. Efter att han länge försökt med mina insturktioner gick han med på att jag får visa om jag satt tillbaka som det var. Det gick ändå inte riktigt men till slut fick han det och helt själv och den stoltheten det lyste om barnet. Obeskrivligt!
Och en 2½ åring är ju egentligen jätteliten. Men med Sander är det så svårt att komma ihåg. Han pratar ju ändå rätt mycket och tycker ju att han kan precis allt och helt själv med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar