Idag var barnens första dagsijulfest och jag hade nog inte alls igen tänkt.
Jag förde barnen på morgon till 8 och vi kom bra iväg och var där ren 20 före och allt gick smidigt. Hemma tänkte jag i nåt skede att jag ska kolla videokameran eller ta kameran med, men under halv timmens morgonförberedelse glömde jag det tills vi gick ut ur dörren och det kändes för sent. Så kamera hade vi inte med.
Sen så kom vi till dagis och alla andra ungar var uppklädda förutom våra (julfesten sku vara 4 och dagis tog barnen till platsen). Tanken om finare kläder hade inte ens slagit mig. Jag tänkte bara bekvämt och skönt för en lång dagisdag så det var vad de hade. Nå så farligt var det väl inte, och barnen märkte inget. Men vi har ju kläder och det sku ju vara roligt att använda såna med.
Barnen var hemma 2 dagar förra veckan då Arthur hade så kraftig ögoninflamation och då hade de varit till lokalen och övat från dagis, så för våra barn var det första gången där. Och jag var så stolt över att båda våga upp på scen. Under Sanders uppträdande skratta jag så att jag grät. Sander måst ha blivit så nervös och medan alla andra både dansa och sjöng och snurra runt så stod Sander helt stilla som en pinne och rörde lite på munnen. Det var bara så gulligt! Efteråt sa han att de inte alls gick bra och att han inte tyckte om när där var så mycket människor.
Arthur var jag mera orolig för men han hoppa också upp på scenen med alla de andra 28 barn från hans grupp. Han gjorde rörelserna och försökte hänga med i orden till sångerna (som sagt, under de gångna två veckorna har han varit där 3 dagar och igår var han också ledig).
Sen blev det saft och pepparkaka och en massa spring och bus för barnen. Och ännu lite ringdanser på det och sen ville ingen fara hem.
Tänk att barnen har dagisjulfester! Det är stort det.
Och som minne för framtiden. Dagispersonalen fick alla en liten påse med knäckkakor som vi igår baka, 3 till hajarnas personal och 4 till sjöhästarnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar